Underkänt för skogsbruket

En femtedel av de kända kulturlämningarna skadades vid föryngringsavverkningarna under 2025. Året innan var siffran tio procent. Räknas även lättare påverkan in var 38 procent av lämningarna påverkade eller skadade. Markberedning var fortsatt den största enskilda skadeorsaken.

– Kulturlämningarna är nästan som en utdöende art. För varje lämning som skadas blir kunskapen om landskapet mer fragmenterad, säger Roger Nyqvist, arkeolog vid Skogsstyrelsen.

Roger Nyqvist, arkeolog Skogsstyrelsen

Mer skador efter storm

Efter stormen Johannes kan nya skador följa. Det är ännu inte klart om Skogsstyrelsen kommer att göra en särskild skadeinventering, men Roger Nyqvist vet hur det brukar se ut efter stora stormar. Efter Gudrun var skadorna mycket omfattande i de hårdast drabbade områdena. I Jönköpings län visade en inventering att skaderisken för en lämning i stormdrabbad skog var 51 procent, och i rena  stormfällen 76 procent.

– Efter Gudrun och Per var det inte bara stormen som skadade lämningarna. En stor del av skadorna uppstod också i upparbetningen efteråt, när tempot var högt och planeringen inte hann med, förklarar han. 

Pressade ner skadorna

Samtidigt går det att vända utvecklingen. I södra Norrland tog Skogsstyrelsen tillsammans med skogssektorn 2015 ett krafttag för att pressa ner skadorna. På några år sjönk andelen skadade eller grovt skadade objekt från 38 procent till 12 procent.

– Det visar att det går att få ner skadorna. Men det kräver att man håller i arbetet. Tyvärr ser vi nu att skadorna åter ökar, även nationellt, säger Roger Nyqvist.

Varför ökar skadorna?

– Det som är problematiskt är att kunskapen ofta verkar sitta i personer, inte i strukturen. Information finns ofta, men den når inte hela vägen fram.

Bristen på fungerande informationskedjor blir tydlig när Roger Nyqvist skadeinventerar lämningarna. En av hans sämre arbetsdagar var när han nådde sitt fjärde objekt för dagen. Där låg ett röjningsröseområde som i praktiken registrerats som en punkt. Maskinföraren hade kört runt själva punkten, men inte förstått att lämningen bestod av långt mer än så. När Roger kom fram var bara två röjningsrösen hela.

– Jag ringde till min kollega och sa: jag slutar. Det var en så överdriven dos av förstörelse. Det finns en övertro på just kulturstubbar i branschen. En kulturstubbe visar förvisso att något finns där för maskinföraren, men den berättar inte hur stor eller utbredd lämningen faktiskt är.

Inga tomma kartor

Ibland är det tvärtom. När Roger Nyqvist planerade en kulturmiljöinventering utanför Kristianstad tydde kartmaterialet först inte på några lämningar alls. Men när han hittade uppgifter om en gammal kvarn på grannfastigheten förändrades bilden.

– Vi hittade ett tjugotal hägnadssystem, röjningsrösen och andra lämningar. En ”tom” yta är sällan helt tom. Registren visar inte alltid var lämningar saknas, utan var någon inte har letat.

För att råda bot på detta är delning av data avgörande. Roger ser därför ett stort värde i nya branschgemensamma satsningar, som exempelvis Skogforsklabbet, där kulturmiljödata kan samlas in och delas mer systematiskt mellan aktörerna.

För Roger är slutsatsen ganska enkel.

– Lämningarna ligger ju still. Det ska inte kunna gå att missa dem om man gjort en bra planering. Gör man en bra planering och följer de målbilder som finns så blir det inga skador. År 2015 skadades 40 procent av de uppföljda forn- och kulturlämningarna i samband med markberedning hos SCA. I årets mätning var siffran nere på 1,4 procent.

– Det lägsta sedan mätningarna startade, resultatet blir bara bättre och bättre, säger Anna Cabrajic, ekolog vid SCA.

Enligt Ulla Sandener, avdelningschef för skogsvård på SCA Skog, handlar det framför allt om ett långsiktigt fokus i hela kedjan: från traktplanering och avverkning till skogsvård.

– Utbildning om forn- och kulturminnen är obligatorisk för alla som kör för SCA, oavsett om man är anställd eller entreprenör. Kända lämningar kontrolleras inför markberedning och markeras vid behov med kulturstubbar, käppar och snitslar.

Även tekniken spelar in. Skördare och markberedare har varningssystem som larmar när maskinen närmar sig en registrerad lämning, så kallad geofencing. Dessutom används högupplöst scanning för att hitta tidigare okända lämningar redan i planeringsstadiet.

– De punkterna skickar vi också in så att de kan registreras som kända i framtiden, säger Ulla Sandener.