Delade data kan minska skadorna

Kolbottnar, kyrkstigar, odlingsrösen, barktäkter eller gamla boplatser. I skogen finns spåren överallt, men inte alltid i planerarens eller skogsmaskinförarens kartor.

– I dag finns många forn- och kulturlämningar registrerade i Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök. Registren är centrala för skogsbrukets planering, men de visar bara kända och registrerade lämningar. Så alla observationer finns inte där och även de kända lämningarna kan ha osäkra positioner, förklarar Vilma Hägg Edelönn, civilingenjör vid Skogforsk.

Dessutom tar Riksantikvarieämbetet inte emot data från skogsbruket utan att validera dem, och det kan ta lång tid.

– Skogforsklabbet är ett sätt för oss att kunna dela data på ett tryggt och strukturerat sätt. Ska datadelning fungera mellan olika aktörer måste det finnas en gemensam struktur, men också tydlighet kring kvalitet, åtkomst och syfte. Den som delar data måste veta vad den används till, av vem och under vilka villkor. Annars kommer vi inte särskilt långt, konstaterar Magnus Bergman, SCA Skog.

Ett digitalt kassaskåp

Skogforsklabbet kan beskrivas som ett digitalt kassaskåp där företag kan dela data och själva styra vem som får använda den, till vad och på vilka villkor. Tanken är att fler ska få nytta av den data som redan finns. Men det är inte helt enkelt. När vision intervjuar de organisationer som deltagit i Skogforsklabbet återkommer många till farhågan att lämna ut affärskänsliga data.

– Geografiska data kan avslöja mer än man först tror. För oss är det därför viktigt att kunna styra vem som får tillgång till informationen och hur den används. Där är Skogforsklabbet intressant,
eftersom det kan ge kontroll över datadelningen och kanske också göra det möjligt att anonymisera eller syntetisera data, säger Jonas Svensson, GIS- expert vid Södra Skogsägarna.

Harmonisering av data

Forn- och kulturlämningar valdes som ett första testområde i Skogforsklabbet. Dels för att informationen är viktig för alla aktörer. Dels för att den inte är särskilt konkurrenskänslig. Men det
blev snabbt tydligt att projektets största utmaning är att alla företag registrerar data på olika sätt.

– En kolbotten kan vara markerad som en punkt i ett system och som en polygon i ett annat. En hänsynsyta kan innehålla flera typer av information. Kategorier, koordinater, kommentarer och kvalitet kan skilja sig åt, säger Alva Ringi, civilingenjör vid Skogforsk som är en av dem som utvecklat labbet.

Gemensamt språk

Under projektet har man därför översatt företagens data till ett gemensamt språk. Eller för att ta det på fackspråk: harmoniserat data.

– Det låter enkelt att flera aktörer har data om samma sak. Men ska den användas för forskning, AI-modeller eller bättre beslutsstöd måste vi veta vad den betyder, hur den samlats in och hur säker den är, säger Mattias Tegmyr, systemutvecklare vid Skogforsk.

Jonas Svensson ser samma sak från företagssidan.

– Vi har skapat mycket data genom åren, till exempel om kulturlämningar. Men när den ska användas till mer än att visa en symbol på en karta krävs mer. Då behöver vi veta hur exakt positionen är, hur kategoriseringen är gjord och om data går att använda för att träna eller validera en AI-modell, säger Jonas Svensson.

Även Västerås stift deltar i projektet. På deras marker, särskilt i Bergslagen, finns spår överallt: kolbottnar, kyrkstigar och kolerakyrkogårdar.

– Vi lägger oerhört mycket tid, pengar och arbete på att samla in kulturmiljödata, men den kommer sällan fler till nytta, säger stiftsjägmästaren Martin Bäck och skrattar till:

– Ibland känns det som att det bara uppskattas av revisorn. Då vore det bättre om det vi faktiskt samlar in också kunde komma fler till del.

Problemet, menar Martin Bäck, är att kunskapen alltför ofta stannar hos den som råkar äga marken för stunden.

– Sådan information blir lätt kvar i lokala register eller interna system. När mark säljs, människor byts ut eller material aldrig lämnar skrivbordet riskerar kunskapen att gå förlorad.

Nästa steg för Skogforsklabbet

När fallstudien med forn- och kulturlämningar går vidare öppnar Skogforsklabbet för nya användningsområden.

– Samma princip kan användas på andra områden där skogsbruket har stora datamängder, men där informationen är för känslig eller för spretig för att delas öppet, säger Vilma Hägg Edelönn vid Skogforsk.

Först ut blir projektet Hyggesfrikollen. På sikt kan plattformen också användas för andra branschgemensamma frågor.

Ett exempel är skördardata.

– Skördardata är ett område där vi och andra företag har stora datamängder som kan skapa nytta för hela branschen. Det skulle till exempel kunna användas för att validera delar av Skogliga grunddata. Om sådan data ska delas kan Skogforsklabbet bli en viktig länk i datahanteringskedjan, säger Jonas Svensson.