Från skog till såg – så kan virket spåras
Tjogg. Tjogg. Tjogg
Andreas Söderlund slår stämpeln i stockändarna på virkesvältan. Märket visar vilken avverkning virket kommer ifrån, en metod som länge varit grunden för spårbarheten i skogsbruket.
Men ljudet av stämpeln kan snart vara på väg bort.
– Ja, det här slipper man ju… Att gå ut och stämpla och hålla på, säger skotarföraren Andreas Söderlund och sätter sig till rätta i maskinen igen.
Planera i förväg
I DigForeTrace får stocken i stället ett digitalt ID som följer med hela vägen till industrin. Det betyder färre moment i skogen, mindre risk för fel och att virket tappar sin identitet på vägen.
Andreas Söderlund ser exakt var varje enskild stock ligger kvarlämnad i terrängen på skärmen.
– Jag kan planera mina rutter innan jag åker ut i skogen, förklarar han. Det minskar den mentala ansträngningen och jag ser till att inget virke lämnas kvar.
Geofence runt välta
Vid bilvägen skapas ett digitalt staket, ett geofence, runt vältan. När timmerbilen anländer slipper chauffören leta efter en blekt papperslapp eller en stämpling, utan kan istället se exakt var sortimenten ligger.
–Jag ser exakt vilken välta och vilket sortiment som ska lastas, men ibland strular uppkopplingen, konstaterar lastbilsföraren Marius Ranefjärd.
Värdeoptimering i Bollsta
Men att hitta rätt välta är bara början. Poängen är att stockens identitet ska följa med när virket lämnar skogen. Därför räcker det inte att sätta en GPS-puck på en maskin. Industrin måste också kunna läsa informationen.
Vid Bollsta sågverk har SCA tagit de första stegen. I en CT-logg, en avancerad röntgenmaskin, skapas ett slags fingeravtryck av varje stock som rullar in. Varje stocks trästruktur är unik och kan följas genom sågen även när stocken delas upp.
– Förutom spårbarheten är en annan fördel att vi kan förstå processen i detalj. Vi kan se var vi har avvikelser och om vi skapar ett lägre produktvärde än planerat, och använda systemet för att höja värdet, säger Ante Vernersson, IT-projektledare på SCA.
En avvägning av toleranser
För att se om systemet verkligen höll hela vägen jämförde forskarna skördarens mått med sågverkets inmätning. Resultaten visar att metoden fungerar väl, men också att träffsäkerheten helt beror på vilka toleranser man väljer att ställa in i systemet.
– Sätter man tillräckligt stora toleranser kommer man att hitta 100 procent av stockarna, men man får också väldigt många förslag på möjliga matchningar för varje individ. Valet av toleranser är godtyckligt och beror helt på vad man vill få ut av sin spårning, förklarar Emil Edin,forskare på Skogforsk.
I projektet valde man en medelväg.
– Med våra givna toleranser nådde vi upp till cirka 75 procents träffsäkerhet med rimliga mängder förslag på vilken stock som var den korrekta. Om vältan som stockarna hämtades ifrån var liten kunde vi till och med nå en träffsäkerhet på 50 procent med endast ett enda förslag, säger Emil Edin.
Kan göras med befintliga data
En viktig slutsats från projektet är att den här typen av spårning i princip kan göras passivt, med information som till stor del redan samlas in. Om stockarna mäts in vid industrin kan man matcha de mätningarna direkt mot skördardatan.
– Det är en grov variant av vad vi har gjort. Om man sedan sätter upp kriterier eller gör uppskattningar om vilka stockar skördaren kapat som borde hamna i vilken välta, till exempel genom att använda LogTransport, kan man göra urvalet mycket mer precist. Det är det vi har gjort här, säger Emil Edin.
Så funkar spårbarhetskedjan
Så här fungerar tekniken som kan ge varje stock en digital identitet och göra virket spårbart längre i kedjan.
Precision i skogen: Skördaren använder RTK-GNSS (Real-Time Kinematic) för mycket noggrann positionsbestämning. När trädet kapas får varje stock en exakt koordinat och ett digitalt ID kopplat till skördarens mätdata.
Den smarta skotaren: När skotaren hämtar virket registrerar systemet vilka stockar som flyttas och kopplar dem till rätt data i molnet. På så sätt kan identiteten följa virket från avverkning till avlägg.
Digitala vältor och geofencing: I stället för manuella vältlappar skapas digitala vältor vid bilvägen. När timmerbilen kör in i ett digitalt avgränsat område, ett geofence, kan systemet koppla stocken till rätt välta – och till och med var i vältan stocken ligger.
Röntgen som fingeravtryck: Vid industrin skannas stockarna med CT-log eller annan inmätning. Genom att matcha industrins mätdata mot skördarens data går det i många fall att koppla stockar tillbaka till rätt välta, och i vissa fall till rätt stock – och i så fall rätt stubbe.
Tre frågor för den som vill införa digital spårbarhet
Vad är den viktigaste tekniska förutsättningen?
– Det viktigaste är att kunna koppla ihop mycket noggrann positionsdata med skördarens mätsystem. Först då kan varje stock få ett unikt digitalt ID som håller ihop information om till exempel längd, diameter, trädslag och kapställe.
Var brukar det fallera i praktiken?
– Den största flaskhalsen är sällan själva mätningen i skogen, utan övergångarna mellan olika system och aktörer. Data måste kunna följa virket från skördare till skotare, vägtransport och till industrin utan att identiteten tappas bort.
Vad krävs för att tekniken ska fungera i större skala?
– Det behövs gemensamma standarder för hur informationen ska beskrivas, läsas in i nästa länk i processkedjan och delas mellan olika aktörer. Tekniken finns redan, men den stora utmaningen är att få hela kedjan att prata samma språk.