Rätt plats avgörande för plantans framtid

Text & foto: Sverker Johansson, Bitzer

Resultaten för skogsbrukets föryngringar ligger stilla på en låg nivå, flera år efter de första larmen. Alltför få plantor planteras på hyggena – och en femtedel av dem dör dessutom.

Men efter flera års arbete har forskarna börjat ringa in de faktorer som ligger bakom att så stora mängder plantor dör i förtid. Slutsatsen är att planteringspunkten är avgörande: var man sätter plantan avgör dess framtid. 

Mattias Berglund och Jonas Öhlund

Tallen särskilt utsatt

– Det finns mycket tydligare mönster för tall när det gäller överlevnad kopplat till planteringspunkt, berättar Mattias Berglund, som tillsammans med Jonas Öhlund leder Föryngringskollen. I mellersta och norra Sverige har vi identifierat en särskilt farlig riskkombination: små tallplantor som sätts i omvända torvor på torra eller friska moränmarker.

– Risken förstärks ytterligare om den omvända torvan har dålig markkontakt – då dör närmare 40 procent av tallplantorna. Stenig terräng ökar risken ytterligare.

Det finns också undantag: det går till exempel bra för plantorna i omvänd torva på sedimentmarker. Men även där går det förstås bättre när torvan har markkontakt. Mineraljordspunkterna har visat sig vara en räddningsplanka för tallen på moränmarkerna. Små plantor som sätts direkt i mineraljord överlever lika bra som större plantor, och den positiva effekten kvarstår även efter tre år.
Forskarna varnar dock för att plantera direkt i mineraljord med mycket fin textur, eftersom risken för uppfrysning då är hög. Här kan den omvända torvan ha en nisch. 

Forskarna har identifierat en särskilt farlig riskkombination: små tallplantor som sätts i omvända torvor på torra eller friska moränmarker. Risken förstärks om den omvända torvan har dålig markkontakt – då dör närmare 40 procent av tallplantorna!

Tillväxt kontra överlevnad

Men trots att mineraljordspunkter är bäst för överlevnaden kan istället tillväxten bli lidande om plantan sätts för djupt i en mineraljordsgrop. Studier antyder att tillväxten då kan minska med tjugo procent.

– Det data vi har idag antyder att den säkraste planteringspunkten för tall på torra och friska moränmarker troligen är i markberedningens ”gångjärn”, eller i ett läge högt upp i mineraljordsfläcken, menar Jonas Öhlund. Det ger en kombo av god överlevnad och bra tillväxt.

Brutalt i södra Sverige

I Götaland beskriver forskarna situationen som brutal. Om man planterar tall i störd humus eller på omarkberedda hyggen dör mellan 30 och 50 procent av plantorna inom tre år.

– Och där – i de omarkberedda ytorna – sitter tyvärr en fjärdedel av alla planterade plantor. Den största boven här nere är snytbaggen, vars betestryck är extremt högt ett år efter avverkning, säger Mattias Berglund. 

–Å andra sidan finns det ett tidsfönster direkt efter en tidig markberedning, säsongen innan snytbaggens population toppar på hygget. Så det verkar som att man antingen ska plantera direkt eller
vänta längre. Men hyggesvila kan föra med sig andra problem såsom större vegetationskonkurrens, samt att man förlorar värdefull produktion genom att vänta med plantering.

Två trädslag – två riktlinjer!

När det gäller gran är mönstret inte alls lika tydligt. Efter tre år syns ingen statistiskt säkerställd skillnad i överlevnad mellan olika planteringspunkter. Granen beskrivs som mer stabil men har en långsammare start, ofta kallad ”granstampen”. Forskarna understryker vikten av att inte ha samma riktlinjer för tall och gran vid plantering – trädslagens behov och riskprofiler skiljer sig markant åt.