Samma metod – olika resultat
Den som följt de adaptiva processerna närmast är Jasmine Zhang, forskare vid SLU Centrum för naturvägledning som följt projektet i tre år. När hon skrev sin rapport hade sju av elva anslutna företag genomfört hela processen från start till mål.
Framgångsfaktorer…
Under åren har Jasmine Zhang sett ett mönster: de projekt där dialogen lyckades väl kännetecknades ofta av att markäga-ren redan från start tydligt visade delta-garna att försöken var en del av ett långsiktigt arbete.
– Om man vill och satsar på processen kan det gå väldigt bra. Då kan dialogen bli en arbetsmodell som ger hopp om förändring, säger hon.
…och hinder
Men i projektet fanns också exempel där processen inte fungerade lika väl. Jasmine Zhang vill inte peka ut enskilda organisationer, men menar att deltagar-nas grundinställning fick stor betydelse. I vissa fall fanns en osäkerhet kring om dialogen verkligen skulle påverka något, eller om den mest var en formell del av projektet.
– Under ytan låg hela tiden frågor om makt och auktoritet. Vem har mandat att säga vad? Vem vågar ställa frågor? De processer som blev mest givande var de som vågade diskutera sådana frågor tidigt och medvetet. Andra fastnade mer i
proceduren, säger Jasmine Zhang.
Frihet som börda
Projektet gav intressenterna stort ut-rymme att själva planera. För vissa blev friheten en börda, enligt Jasmine Zhang.
– När gruppen i slutfasen återvände till skogen för att titta på resultatet kunde välmenande frågor uppfattas som kritik. Det välmenta ”nu får ni bestämma” var inte alltid kopplat till ett lika tydligt ”vill ni ha stöd?”, säger Jasmine Zhang.
Starta tidigt
Under projektet blev också en annan fråga tydlig: vad menas egentligen med hyggesfritt? Är det i första hand en pro-duktionsinriktad brukningsmetod, eller ett sätt att stärka andra värden?
Enligt Jasmine Zhang behöver den frågan redas ut relativt snart.
– När man inte i förväg har klarat ut var-för just den här skogen valts, och vad man egentligen menar att den hyggesfria sköt-seln ska uppnå, uppstår lätt ett glapp. Naturvårdare kan koppla metoden till biologisk mångfald, medan den för skogsägaren fortfarande är en produktionsinriktad brukningsmetod. Står man då i ett granbestånd med låga naturvärden kan de inbjudna undra vad de gör där, säger hon.
Därför behöver det adaptiva arbetet börja tidigare än vid själva åtgärden, menar hon.
– Innan försöken planeras behöver aktörerna reda ut mål, förväntningar och vilken roll dialogen faktiskt ska ha.