Askåterföring – stort i Götaland

– Vi har det långsiktiga målet att sprida 30 000 ton aska per år, säger Elin Jonsson. Vi sprider ungefär fyra ton per hektar, så tanken är att landa på ungefär 7 500 hektar. För 2026 hoppas jag att vi landar
runt 6 500 hektar om allt går som planerat. Men då är det mycket som ska stämma för våra entreprenörer.

Elin Jonsson, Södra

– Under 2024 täckte vi ungefär 6 000 hektar, förra året något mindre. Vi erbjuder tjänsten över hela vårt verksamhetsområde, utom i Östergötland där vi söker samarbetspartners.

Så det handlar mer om vilka spridningspartners ni har än om skogsägarnas efterfrågan?

– Ja, vi har inte tillgång till någon aska där i dagsläget. Vi tar främst aska från de kraftvärmeverk som vi säljer våra biprodukter till, som grot och bark. Men vi plockar också ut aska från vår sodapanna
i Mönsterås. Den blandar vi med vår egen flygaska från förbränningen. Jag hoppas att vi under 2026 även kan sprida från pannan i Mörrum, och vi har beslut på att börja sprida aska från Värö. Flaskhalsen där just nu är att vi saknar en terminal för mellanlagring och blandning.

– Askan ska vara härdad, vilket kräver att den befuktas. Direkt från utmatningen är den väldigt frätande eftersom den är så basisk, men pH sjunker under härdningen. Askan ligger sedan mellan tre månader och ett år innan den krossas och siktas till en fraktion mellan 0 och 18 mm. 

– Skogsägaren betalar en summa för näringsåterföringen som är billig i förhållande till vad det kostar att transportera, krossa och sprida den. Men vi får även en intäkt från värmeverken eftersom
alternativet för dem är att lägga askan på deponi. Kostnaden för deponi varierar oerhört mycket – på vissa håll är den låg, medan den på andra ställen är så hög att det är billigare att få ut askan i skogen.

Fast all aska är inte tillgänglig.

– Många kommuner använder askan för att sluttäcka sina deponier, medan andra har ett mer hållbart kretsloppstänk, där askan ska återföras till skogen. Då är de beredda att ta den kostnaden.

Då höjer man deponiavgiften för att styra askan dit?

– Ja, och så kanske man helt enkelt inte har någon deponiyta kvar. Man kan säga att skogsägaren sponsras av deponiavgiften, eftersom askleverantören betalar för att bli av med askan.

Askan kan ge en tillväxteffekt, främst genom att kväve frigörs i skogsmarken. Om man får en bättre pH-balans i marken bidrar det till att de näringsämnen som redan finns blir mer tillgängliga. Men det
finns en brytpunkt: runt ståndortsindex G28 och lägre är effekten marginell och osäker. På magra marker, lägre än T22/G22 kan tillväxten minska.

– Vi vet inte exakt var den brytpunkten ligger, men vi gör detta för att säkerställa den långsiktiga produktionsförmågan. Det är inte negativt att göra en näringsåterföring på rätt mark. Däremot undviker
vi magrare marker.

Och surt regn är väl fortfarande något av ett problem?

– Ja, precis, och då finns det ingen anledning att inte göra det. Det finns även lagkrav i skogsvårdslagen som säger att man vid behov ska vidta åtgärder för att inte skada skogsmarkens näringsbalans vid
uttag av träddelar, även om begreppet ”vid behov” är ganska diffust.

– Den näringsåterföring vi gör innehåller inget kväve alls, och i Götaland får vi inte kvävegödsla. Tittar man på certifieringskraven vad gäller askåterföring så är pefc lite diffusa med vad som gäller,
medan fsc-reglerna är mer tillskruvade. De säger att man bör följa Skogsstyrelsens allmänna råd om kompensation vid uttag av träddelar. Jag tror personligen att dessa krav kan bli hårdare i framtiden, att ”bör” blir ”skall”.

Under en omloppstid får man sprida 6 ton torrsubstans aska totalt och max 3 ton per hektar och tillfälle. Det ska gå minst 10 år mellan insatserna. Askan får heller inte spridas alltför nära vattendrag.

– Vi följer Skogsstyrelsens rekommendationer, bland annat om buffertzoner mot vatten. Detsamma gäller för mellanlagringen av askan ute i skogen. Vi lagrar den löst på avlägg, och sedan plockar maskinerna upp den med skopa. Sedan är det dags för spridning. Det sker med en mindre eller mellanstor skotare. Ungefär som de gödslingstraktorer som tidigare fanns i Mellansverige.

– Vi har en fast startavgift på 1 500 kr per påbörjat objekt. Sedan kostar det 109 kr per ton, och vi sprider som sagt 4 ton per hektar. Vi sprider aldrig på objekt under 10 hektar för att hålla nere kostnaderna. Medelobjektet är ungefär 25 hektar per markägare vid samma tillfälle.

Vilka typer av bestånd är aktuella?

– Allt från hyggen och föryngringar med plantor som maskinen kan gränsla över, till gallrad skog där vi kommer in på stickvägarna. Jag vet faktiskt inte om någon har spritt aska i äldre skog, men det finns
inget som hindrar det eftersom askan är så långsamt löslig. Effekten sitter i 10–15 år. Man måste dock vänta minst 10 år mellan två spridningar.

Har ni börjat fundera på kvävegödsling nu när den nya skogsutredningen föreslår lättnader i Götaland?

– Nej, det tror jag inte är aktuellt innan vi vet vad som gäller, men vi håller naturligtvis koll på det.