Förtroende avgör om data kan delas

Alla inser att branschen måste gå framåt och att innovation kräver öppenhet. Men allt eftersom projektet fortskrider mot kommersialisering förändras dynamiken.

– I början delar aktörerna data och idéer för att komma igång med innovationslösningar. Men när processen fortsätter minskar känslan av trygghet. Och då drar de sig tillbaka, säger Panagiota ”Peggy” Koukouvinou, som nyligen disputerat i informatik vid Umeå universitet och nu jobbar på Skogforsk.

Hon menar att det är en kulturell och organisatorisk fråga lika mycket som en teknisk.

– Det finns plattformar. Men varför ska ett bolag dela sina data med en plattform? Det handlar om förtroende för den som driver den, säger Peggy Koukouvinou.

Utmaningen i dag handlar enligt Peggy Koukouvinou inte om brist på data, utan om hur data kan röra sig mellan olika system, organisationer och arbetspraktiker utan att tappa sin betydelse på vägen.

– Om data inte kan delas och tolkas mellan olika aktörer riskerar också innovation och utveckling att bromsas.

Siffror utan sammanhang

I sin avhandling introducerar Peggy Koukouvinou begreppen data liquidity – hur lätt data rör sig mellan sammanhang – och data friction, de hinder som bromsar rörelsen. Reflexen är att betrakta friktionen som problemet. Men Peggy Koukouvinou menar att det är fel slutsats, särskilt i skogssektorn.

– Siffror säger ingenting i sig själva. Det måste finnas någon som förstår vad de betyder och kan koppla dem till det som händer ute i skogen. Det låter självklart, men i praktiken är det svårt, för den som har erfarenheten av skogen och den som arbetar med data är ofta inte samma person. Det arbetet med att tolka och koppla ihop är dessutom ofta osynligt – det sker i det dagliga, fördelat mellan olika roller och system, säger hon.

Behöver en neutral part

I Skogforsklabbet har flera aktörer testat att dela data om forn- och kulturlämningar. Det är inte den mest affärskänsliga informationen i skogsbruket, men försöket synliggör frågor som återkommer i nästan all datadelning: vem äger data, vem får använda dem, dela dem vidare och till vad?

I de samarbeten Peggy Koukouvinou studerat har aktörer som upplevts som neutrala – utan egna kommersiella intressen i resultaten – lättare fått tillgång till känsliga data. Men neutralitet är inte heller någon garanti.

– Det sitter mer i kulturen och i strategin än i tekniken. Det tar ganska lång tid att ändra hur organisationer tänker kring datadelning och datastrategi, säger hon.

Ändå ser hon ett skifte i branschen, om än långsamt.

– De flesta förstår att man inte kan stå utanför. Innovation sker i samarbeten, och samarbeten kräver att man delar på det man vet. Men det kräver också relationer och tillit som gör det möjligt.

Men vem äger då skogens data? Kan flera aktörer äga samma data, till exempel om ett skogsföretag eller en konsult registrerar data om olika företeelser som kulturlämningar eller beståndsinformation på en skogsägares marker?

– Det är sällan så enkelt att en aktör ensam äger data. I praktiken skapas data ofta genom flera aktörers arbete. Frågan handlar alltså inte bara om vem som samlat in data, utan också om vem som får använda dem, dela den vidare och i vilket syfte, säger Peggy Koukouvinou.