Det adaptiva arbetssättet – en väg till framtidens skogsbruk

Skogen ska räcka till mycket: virkesproduktion, biologisk mångfald, rekreation, klimatnytta och hänsyn till olika intressen och verksamheter som exempelvis rennäring. Samtidigt är skogen ett komplext system där effekterna av åtgärder ofta syns först efter många år. Hur kan man då utveckla nya skogsbruksmetoder på ett ansvarsfullt sätt?

En möjlig väg är adaptivt skogsbruk – ett arbetssätt som står i centrum i denna rapport.

Vad är adaptivt skogsbruk?

Adaptivt skogsbruk kan beskrivas som ”att lära genom att göra”. I stället för att införa nya metoder direkt i stor skala testar man dem först i praktiken, följer upp resultaten och justerar efter hand. Målet är att minska osäkerheten kring hur olika åtgärder fungerar i verkligheten.

Arbetssättet bygger på två huvuddelar:

1. Dialogfasen – där olika intressenter (skogsföretag, myndigheter, forskare, intresseorganisationer med flera) diskuterar sina mål, farhågor och kunskapsbehov.
2. Lärandefasen – där metoder testas praktiskt i skogen, följs upp systematiskt och används för att utveckla bättre beslut.

En viktig idé är att inte försöka bli av med osäkerheten, utan istället synliggöra och hantera den genom praktiska försök och gemensamt lärande.

Hyggesfritt skogsbruk som testfall

I detta projekt har arbetssättet prövats på hyggesfritt skogsbruk, det vill säga metoder där man undviker trakthyggen, exempelvis plockhuggning, luckhuggning och skärmar.

Sedan 2022 har ett tiotal företag och organisationer deltagit. De har fått pröva hyggesfria metoder i egna skogar, samtidigt som lokala intressenter bjudits in att delta i planering och uppföljning.

Vad visade projektet?

Ett centralt resultat är att dialogen har stor betydelse. När olika aktörer möts i fält och gemensamt planerar åtgärder ökar förståelsen mellan dem.

Flera positiva effekter lyfts fram:

• Ökad förståelse mellan skogsägare och olika intressenter
• Gemensamt språk och begrepp kring skogsbruk
• Större insikt i möjligheter och begränsningar
• Bättre förutsättningar för att hantera konflikter

Samtidigt har arbetssättet också visat sig vara krävande:

• Processen är tidskrävande och komplex
• Det kan vara svårt att utvärdera resultat systematiskt
• Roller och mål är inte alltid tydliga
• Markägaren fattar i slutänden besluten, så vissa intressenter kan uppleva brist på makt.

Trots detta uppger de flesta deltagande organisationer att de kan tänka sig att fortsätta arbeta på ett adaptivt sätt.

Dialogens möjligheter och begränsningar

En särskild följeforskare inom projektet har följt dialogprocesserna. Resultatet visar att dialog kan fylla flera viktiga funktioner:

• skapa underlag för beslut
• minska konflikter
• bidra till lärande

Men resultaten beror starkt på hur dialogen genomförs. Viktiga framgångsfaktorer är:

• tidig involvering av intressenter
• tydliga mål och ramar
• koppling mellan dialog och praktiska åtgärder

Om dialogen kommer in för sent eller upplevs som symbolisk riskerar den istället att skapa frustration. 

Studien visar också att många grundläggande konflikter – till exempel mellan produktion och naturvård – inte försvinner, men att förståelsen för olika perspektiv ökar.

Praktiska erfarenheter från skogen

I projektet har en rad konkreta åtgärder testats i olika miljöer, till exempel:

• anpassning av skogsbruk till rennäring
• åtgärder för att gynna biologisk mångfald
• utveckling av tätortsnära skogar
• omställning av produktionsskog till hyggesfria system

Resultaten visar att det finns osäkerheter kring till exempel:

• hur skogen kommer att föryngras
• ekonomiska konsekvenser
• risk för skador
• hur olika naturvärden påverkas

Det krävs därför mer kunskap innan metoderna kan användas i större skala.

Nästa steg: Hyggesfri-kollen

Projektets dialogfas följs nu av en lärandefas genom ett nytt projekt: Hyggesfri-kollen.

Här ska man systematiskt följa upp praktiskt utförda hyggesfria åtgärder över hela landet. Målet är att skapa:

• bättre kunskap om hur metoderna fungerar
• jämförbara data från olika skogar
• ett nationellt system för uppföljning

Fokus ligger på frågor som tillväxt, ekonomi, skador och biologisk mångfald – områden där kunskapen idag är begränsad.

Slutsatser

Adaptivt skogsbruk framstår som ett lovande sätt att utveckla skogsbruket i en tid av ökande krav och osäkerheter. Genom att kombinera dialog, praktiska tester och uppföljning skapas bättre underlag för beslut.

Samtidigt är arbetssättet inte enkelt. Det kräver tid, resurser och tydlig organisering. Det kräver också att man accepterar osäkerhet och är beredd att ompröva sina beslut.