Orsa Besparing lovar inget bestämt: ”Vi får se vad det ger”
Text: Sverker Johansson, Bitzer
– Det här är ett väldigt fint skogsområde, säger Mats Karlsson som är skötselchef på Orsa Besparingsskog, och cirklar med fingret
ovanför tjärnen Oravalampi – Ekorrtjärn – nordost om Noppikoski. Här ligger alla bestånd som ingår i SLU:s projekt.
Han pekar vidare på skärmen och visar de tre skogsbestånd som med rätt skötsel ska generera högre naturvärden – och pengar. Bestånden kvalar in under de tre projektmetoderna A–C(se faktaruta).
Bestånd A är ett litet bestånd med gammal gran och tall – och höga naturvärden som motsvarar nyckelbiotopsnivån – där tallarna ska befrias från de uppväxande granarnas beskuggning. En och annan stam ska också fällas för att skapa mer död ved.
Varför inte registrerade nyckelbiotoper?
Men det är en sak Mats Karlsson undrar över.
– I metod A får vi inte jobba med registrerade nyckelbiotoper. Många av dem behöver skötsel för att säkerställa naturvärdena. Och det är ingen skillnad mot ett sådant här objekt, som är en oregistrerad nyckelbiotop. Jag har svårt att förstå varför det är så, det borde ge samma nytta.
Några hundra meter längre bort ligger bestånd B – ett yngre tallbestånd med stort inslag av 200-åriga tallar. Här ska både de yngre och de äldre tallarna katas, alltså delvis barkflängas, för att utveckla konserverande fetved och kunna bli riktigt gamla. Det här är viktiga substrat som inte längre skapas naturligt i dagens produktionsskogar.
”Vi får se vad det ger!”
Mats Karlsson kikar i sina dokument.
– Det blir nog bäst med motorsåg och barkspade. Jag räknar med en arbetskostnad på 24 000 kronor för tre hektar.
Och vad får ni betalt?
– Det vet vi inte än. Det ingår i projektet att jobba med prissättningen och den sker på en marknad. Så … vi får se vad det ger! Detär förstås ett viktigt underlag i kalkylen.
Det tredje objektet, C, är en sandtallskog som omger Oravalampi. I tjärnen bedrivs put-and-take-fiske, som drar mycket folk. Och objektet ansluter mot ett naturreservat – det ger mera pengar, eftersom man skapar grön infrastruktur.
– Så här blir det 30 fröträd per hektar och extra hänsyn runt surdrågen. Vi kapar stammar och lägger soligt för till exempel raggbock. Det blir lite dyrare avverkning och vi räknar med att ställa kvar 30–40 procent av volymen. Vi får se vad det ger för ersättning.
Pilotprojektet samlar cirka 15 hektar. Samtidigt ställer Orsa Besparingsskog sedan 2020 om sina 60 000 hektar produktiv skogsmark till nuvärdesskogsbruk med 40 procent kortare omloppstider, från 110–140 år till 70–100 år. Skogarna kommer i ökad omfattning att avverkas
vid just den tid (70+) då viktiga strukturer som till exempel död ved börjar bildas i bestånden – just sådana strukturer som biokrediterna ska skapa. Kan det vara problematiskt, när förtroendet för biokrediterna och dess additionalitet är så viktigt?
– Nej, säger Martin Pilstjärna på Pilstjärna Consulting, som leder projektets naturvärdesdel. Dagens naturvärdesbedömningar och naturhänsyn bör fånga upp värdena och kontinuiteten i skogen, så jag ser inga problem med det.
Naturhänsynen löser det?
– Ja, det tycker jag.
Tre metoder i projekt biokrediter
A Skydd och skötsel av naturvärden (dock inte registrerade nyckelbiotoper eller biotopskydd)
B Restaurering av produktionsskog
C Anpassad skötsel, till exempel hyggesfritt