Upptäcka granbarkborreskador
När granbarkborren angriper en gran sker de första förändringarna under barken. Utifrån kan trädet fortfarande se friskt ut.
Det innebär en praktisk utmaning, för att avverkning av angripna träd ska ha god effekt som bekämpning behöver träden hittas medan granbarkborrarna fortfarande finns kvar i dem. Tidpunkten för inventeringen blir därför lika viktig som själva metoden.
Ett av de tydligaste tidiga tecknen är brunt borrmjöl. Det kan samlas på stammen, vid stambasen, i barkfickor och i spindelväv.
Andra tecken är:
- små ingångshål i barken
- kåddroppar och kådflöden
- gröna barr på marken
- bark som hackspettar har börjat hacka bort.
Senare förändras kronans färg från grönt mot gulgrönt och rödbrunt. Till slut blir kronan grå och barken börjar falla av. När förändringarna i kronan blivit tydliga kan granbarkborrarna redan ha lämnat trädet.
Inventering från marken och luften
Att leta efter enskilda angripna träd över stora skogsarealer kräver mycket resurser. Därför har Skogforsk undersökt hur inventeringen kan effektiviseras med bland annat drönare, GPS och fjärranalys. I fältförsök har drönare använts för att lokalisera misstänkt skadade träd och trädgrupper. Positionerna registreras digitalt och kan därefter kontrolleras från marken. Kombinationen är viktig. Tekniken kan hjälpa till att hitta misstänkta skador, medan fältkontrollen avgör om det verkligen handlar om granbarkborre.
Satelliter för att hitta skadorna?
Satellitdata gör det möjligt att övervaka mycket stora områden och registrera förändringar i vegetationen. Utmaningen är att avgöra vad förändringen beror på. Gallringar, vindfällen och andra störningar kan ge signaler som liknar granbarkborreskador. Forskningen handlar därför både om att förbättra möjligheten att upptäcka förändringar och om att kombinera olika datakällor så att skadorna kan identifieras säkrare.
En annan väg är att inte försöka övervaka all skog lika intensivt.
Genom att kombinera skördardata med exempelvis digitala markfuktighetskartor går det att identifiera områden där risken för skador är högre. Riskinformationen kan sedan användas för att styra inventeringen. Fältbesök, drönare eller andra metoder kan koncentreras till de områden där sannolikheten att hitta angrepp är störst. Det skapar en kedja från data och riskbedömning till riktad inventering och åtgärd.
Mot bättre beslutsstöd
Ingen enskild datakälla ger hela bilden. Den praktiska möjligheten ligger i stället i att kombinera observationer i fält med information från skogsmaskiner, digitala kartor och fjärranalys. Målet är ett bättre beslutsunderlag för var man ska leta, när man ska leta och vilka angrepp som behöver prioriteras.
