Förebygga och begränsa skadorna
Det finns ingen enskild metod som kan förhindra granbarkborreskador. Vilken åtgärd som är lämplig beror bland annat på när angreppet upptäcks, hur mycket skog som berörs och om det handlar om stående angripna träd eller vindfällen.
Därför studerar Skogforsk inte bara granbarkborrens biologi. Forskningen omfattar också maskiner, arbetsmetoder, ekonomi och logistik.
Vindfällen – när de stora maskinerna inte är lösningen
Stora koncentrationer av vindfällen kan normalt upparbetas effektivt med skördare och skotare. Men många skador består av enstaka eller mindre grupper av träd spridda över stora områden. Att flytta ett konventionellt maskinsystem för att hämta några få träd kan bli dyrt i förhållande till virkesvärdet. Skogforsk har därför tillsammans med bland andra Säker Skog analyserat alternativa tekniska lösningar för spridda vindfällen.
Simuleringar och ekonomiska analyser visar var småskalig teknik kan vara ett alternativ till konventionella skogsmaskiner.
Samtidigt måste arbetsmiljön vägas in. Arbete med stormfällda träd innebär särskilda risker och valet av metod måste därför ta hänsyn till både ekonomi, effektivitet och säkerhet.
Rotkapning testas i fullskaliga fältförsök
Ett alternativ som Skogforsk undersökt är rotkapning då vindfällen inte kan eller bör transporteras ut. Genom att kapa stammen från roten bryts vattenförsörjningen och trädet torkar snabbare vilket försämrar livsmiljön för granbarkborrens larver.
Efter lovande mindre försök har metoden testats vidare i större fältförsök. På sex platser i Sverige följdes totalt 119 vindfällda granar. Hälften rotkapades medan resten lämnades som kontrollträd. Resultaten visar att rotkapningen försämrade granbarkborrens möjligheter till framgångsrik förökning. Effekten förstärktes i soliga och torra lägen. Det gör rotkapning intressant som en enkel kompletterande metod på platser där andra åtgärder är svåra att genomföra.
Att avverka och transportera bort angripna träd är den bekämpningsmetod som används i stor skala och här visar forskningen att under sommaren, när larverna fortfarande utvecklas under barken, kan avverkning vara effektiv. Larver som hamnar i bark som skalas av vid upparbetningen överlever inte. På vintern är situationen annorlunda. Många granbarkborrar har då redan lämnat trädet och övervintrar i marken.
Skördaren blir en del av försöket
För att ta reda på vad som faktiskt händer vid vinteravverkning har Skogforsk studerat granbarkborredödade träd under verklig maskinell upparbetning. Resultaten visar att mycket bark kan lossna när träden körs genom skördaraggregatet. Hur mycket beror bland annat på om barken är frusen eller tinad. Både granbarkborrar och deras naturliga fiender kan dessutom överleva i bark som faller till marken. Det innebär att effekten av en vinteravverkning inte bara avgörs av hur många angripna träd som avverkas. Hur mycket bark som följer med virket ut ur skogen spelar också stor roll.
Bekämpning måste utvärderas i verkligheten
Skogforsk utvärderar bekämpningsmetoder under praktiska förhållanden. Forskningen har bland annat omfattat feromonfällor, olika avverkningsstrategier, sök-och-plock, sommar- och vinteravverkning samt analyser av granbarkborrens spridning med hjälp av skördardata.
Även de ekonomiska konsekvenserna av olika strategier behöver vägas in. Forskningen genomförs tillsammans med aktörer i skogsbruket och ska ge underlag för beslut om vilka metoder som fungerar och när de är motiverade.
Feromonfällor kan fånga stora mängder granbarkborrar. Men det viktiga ur skogsbrukets perspektiv är inte antalet fångade insekter utan om skadorna på stående skog faktiskt minskar. Skogforsks fältförsök visar varför bekämpningsmetoder behöver utvärderas utifrån sin verkliga effekt. En metod som fångar många barkborrar är inte nödvändigtvis en metod som minskar skadorna i den omgivande skogen.
