Kunskapssammanställning: Lind

Inom trädsläktet lindar (Tilia spp.) är det framför allt skogslind som växer vilt i Sverige. På några lokaler på västkusten finns också bohuslind. Det finns även en odlad variant, som är vanligt förekommande i urbana miljöer och parker. Lind är ett värmekrävande trädslag som trivdes bäst i Sverige under den värmeperiod som inföll för ca 4000 år sedan. Skogslindens utbredningsområde har sin norra gräns i mellersta Sverige, men den förekommer undantagsvis även i Norrland. Lindens frön har svårt att gro i norra Europa men skogslinden har stor förmåga att föryngra sig vegetativt genom stubb- och rotskott. Skogslindens genpool i Sverige är inte klarlagd men troligen härstammar många av de vilt växande skogslindar vi ser här idag från frön som grott för flera tusen år sedan. 

Studier från Europa tyder på att skogslind har en bred ekologisk tolerans, det vill säga att den är växtkraftig under olika förhållanden. Lind är relativt skuggtålig, jämförbar med bok, och används som amträd för att skydda och ge önskvärda virkesegenskaper till de träd som ska bli huvudstammar vid skogsodling av ek i Södra Europa. Lind förekommer sällan i artrena bestånd men ofta som medhärskande träd i blandskog då de har en hög vitalitet och anpassningsförmåga. 

Linden erbjuder flera ekosystemtjänster, bland annat som blommande trädslag, och utgör därmed en viktig näringskälla för blombesökande insekter som till exempel bin och humlor. Lind är också levnadssubstrat för en mängd olika arter, varav vissa är artspecifika och därmed helt beroende av lind. Av de artspecifika arterna är 30–40 procent rödlistade och de förekommer främst i områden med gott om gamla grova lindar där det finns en kontinuitet av död lindved. Lind är tolerant mot beskärning och har historiskt används som foderkälla till gårdarnas djur genom hamling, vilket i sin tur även gör den till ett viktigt kulturarvsträd.

Av flera orsaker har intresset för skogslinden varit lågt inom svenskt skogsbruk. Den har ett relativt varierande växtsätt och blir lätt flerstammig och buskformig. Dessutom har den virkesegenskaper som gör den olämplig i byggnationer och för pappersmassatillverkning. Däremot är lindvirke lätt, lukt- och smakfritt samt mjukt och böjligt vilket gör det lämpligt för snideriarbeten. 

Ett förändrat klimat, stormar och utbrott av skadeinsekter och svampar har ökat intresset för ett mer varierat skogsbruk. Lindens breda ekologiska tolerans gör den intressant ur detta perspektiv. Kunskapen om hur skogslind reagerar på olika typer av konventionell skogsskötsel och hur den samspelar med andra trädslag i svenska förhållanden är idag låg.

Ladda ner och läs hela kunskapssammanställningen här.