Så påverkas skogsbrukskostnaden av markägarens storlek

I den årliga kostnads- och intäktsundersökningen redovisas statistik för större markägares kostnader på egen mark, samt drivnings- och skogsvårdskostnader för uppdrag utförda åt andra markägare, oavsett hur stort deras innehav är. Dessa siffror används av många svarande som ett benchmark för att se hur de egna kostnaderna står sig i jämförelse med medeltalet. Under de senaste åren har ett antal markägare hört av sig då deras siffror avvikit en del från medelvärdena och undrat hur representativa de redovisade medelvärdena är för medelstora skogsägare. För att kunna besvara frågan har en studie genomförts där kostnaderna för mellanstora ägare jämförts med kostnaderna för alla större markägare, det vill säga de rapporterade kostnaderna i de årliga kostnads- och intäktsrapporterna.

Så gjordes jämförelsen

Grunddata för studien utgörs av svaren på Skogforsk och Skogsstyrelsens enkät ”Skogsbrukets kostnader och intäkter” för perioden 1998 till 2025 (se till exempel Skogsbrukets kostnader och intäkter 2025 - Skogforsk). I kostnads- och intäktsundersökningen definieras en större markägare som en ägare med mer än 16 000 ha skogsmark eller där avverkningen på egen och annans mark överstiger 50 000 m³fub. De svarande skiljer på åtgärder som utförts på egen eller annans mark, vilket gör att risken att kostnader på egen mark påverkas av kostnader på annans mark är liten.

I studien har medelstora ägare definierats som svarande på enkäten som under perioden 1998 till 2024 redovisat kostnader på egen mark och vars skogsmarksareal understigit 100 000 ha en majoritet av åren. Det är viktigt att notera att gruppen medelstora markägare utgör en delmängd av alla större markägare och att de medelstora markägarna ingår i båda grupperna. Analyserna har genomförts genom att medelvärden och volymvägda 95-procentiga konfidensintervall för dessa medelvärden jämförts. Analyserna avser hela landet och ingen uppdelning på landsdelar har genomförts. Detta för att undvika att det ska gå att dra slutsatser om enskilda uppgiftslämnare. 

Ägarstrukturen i Sverige har medfört att den volymvägda tyngdpunkten i landet ligger längre söderut för gruppen medelstora ägare jämfört med gruppen alla större ägare, vilket påverkar resultaten. 

Likartad lönsamhet och skogsbrukskostnad

Skillnaderna i lönsamheten i skogsbruket mellan grupperna har varit små under den senare halvan av undersökningsperioden, vilket framgår av att medeldifferensen för skogsbruksindex mellan grupperna varit 0,03 enheter (Figur 1). Under den första halvan av perioden var lönsamheten lägre för de medelstora markägarna än för gruppen större markägare i stort. En delförklaring till detta är att de medelstora ägarna hade en säkerställt högre total skogsbrukskostnad än alla större ägare mellan 1998 och 2014 (Figur 2). Därefter finns inga säkerställda skillnader i skogsbrukskostnad mellan grupperna. 

Figur 1. Skogsbruksindex (SBNI) för alla större markägare och delmängden medelstora markägare.

Figur 2. Skogsbrukskostnaden uppdelat på delkostnad per år och ägarkategori, medelstora ägare (ej rastrerad stapel) och alla ägare (rastrerad stapel).

Drivningskostnaderna skiljer sig inte åt

Vid en närmare analys av kostnaderna per kostnadsgrupp, kan man se att drivningskostnaderna för avverkning i egen regi på egen mark inte skilt sig signifikant mellan grupperna de senaste 20 åren (Figur 3). Generellt sett ligger det 95-procentiga konfidensintervallen för de medelstora ägarna något högre än det för alla ägare även om de överlappar varandra. För att nyansera bilden måste man vara medveten om att gruppen medelstora ägare i medeltal har en avsevärt högre medelstamvolym i föryngringsavverkning vilket borde leda till en lägre kostnad, men att spridningen mellan max och minvärdet för medelstamsvolymen är densamma. Å andra sidan är gallringsandelen för de avverkningar som sker i egen regi avsevärt högre, vilket bör bidra till en högre kostnad. Den högre gallringsandelen i egen regi beror delvis på att en större del av de mellanstora ägarnas slutavverkningar sker i form av sålda rotposter/avverkningsuppdrag.

Figur 3. 95-procentiga konfidensintervall för medelkostnaden för drivning, kr per avverkad kubikmeter. När staplarna överlappar finns ingen säkerställd skillnad mellan de två grupperna. 

Små skillnader i skogsvårdskostnader

Det finns inga tydliga skillnader i skogsvårdskostnader utslaget per avverkad kubikmeter mellan de mellanstora ägarna och alla större ägare (Figur 4). För skogsvårdskostnaderna per ha finns inte heller några säkerställda skillnader mellan grupperna. Även om medelvärdena för de vanligaste arbetena inte är säkerställt skilda, så visar sig det mer sydliga läget för gruppen medelstora företag i att medelkostnaden är 27,5 % högre för plantering och 17,6 % högre för röjning än för alla större ägare. För markberedning är medelkostnaden ungefär likvärdig för grupperna, medan medelkostnaden för sådd är 10,5 % lägre för de medelstora ägarna.

Figur 4. 95-procentiga konfidensintervall för medelkostnaden för skogsvård, kr per avverkad kubikmeter. När staplarna överlappar finns ingen säkerställd skillnad mellan de två grupperna.

Lägre vägkostnader för medelstora markägare

Den stora skillnaden mellan ägargrupperna är att de medelstora ägarna har en lägre genomsnittlig kostnad för vägar utslaget per avverkad kubikmeter (Figur 5). Denna kostnadsskillnad är säkerställd för perioden 2011 till 2025, trots att spridningen kring de årsvisa medelvärdena är stor. En delförklaring till detta är att gruppen medelstora ägare har en volymmässig tyngdpunkt längre söderut än gruppen alla större ägare och investeringen i vägar generellt sett är större i norra än i södra Sverige. Kostnadsskillnaden åtföljs av en skillnad i hur stor andel av vägkostnaden som utgör kostnader för vägunderhåll, medan de medelstora ägarna lägger 75 % av vägkostnaden på underhåll så lägger alla större ägare 59 % av kostnaden på underhåll. Följaktligen har de medelstora ägarna en lägre andel investeringar i nybyggnation och upprustning av befintliga vägar till en högre vägklass än gruppen alla större ägare. Trots den lägre underhållsandelen i gruppen alla större ägare är det viktigt att notera att dessa har en högre underhållskostnad per avverkad kubikmeter än de medelstora ägarna. 

Figur 5. 95-procentiga konfidensintervall för medelkostnaden för nybyggnation, upprustning och underhåll av skogsbilvägar, kr per avverkad kubikmeter. När staplarna överlappar finns ingen säkerställd skillnad mellan de två grupperna.

Inga skillnader i administration och övriga kostnader

Varken för administrationskostnader eller övriga kostnader går det att urskilja några säkerställda skillnader mellan de två ägargrupperna (Figur 6).

Figur 6. 95-procentiga konfidensintervall för medelkostnaden för administration och övrigt, kr per avverkad kubikmeter. När staplarna överlappar finns ingen säkerställd skillnad mellan de två grupperna.

Diskussion

Kostnads- och intäktsenkäten syftar huvudsakligen till att skatta kostnaderna i det storskaliga skogsbruket, och den här undersökningen visar att undergruppen mellanstora ägare i de flesta fall har en likvärdig kostnadsbild som alla undersökta företag. Ser man till den totala skogsbrukskostnaden och skogsbruksindexet finns inga skillnader mellan grupperna det senaste decenniet, även om skogsbruksindexet för de mellanstora ägarna varit något högre de sista åren vilket troligen förklaras av skillnaderna i geografisk tyngdpunkt mellan grupperna.

Det var förväntat att kostnaderna för drivning och skogsvård inte skulle skilja sig åt mellan grupperna, då det inte finns några nämnvärda skillnader i åtgärdskostnader i kostnads- och intäktsenkäten mellan egen skog och annans skog, dvs avverkning och skogsvård som görs på uppdrag av andra skogsägare. 

Undantaget är delkostnaderna för skogsbilvägar som skiljer tydligt mellan grupperna. Södra Sverige har genom åren haft en lägre vägkostnad än norra Sverige vilket troligen förklarar en del av skillnaden mellan grupperna, men den huvudsakliga skillnaden har antagligen mer med de olika ägarnas strategier för försörjning av egna eller kunders industrier med virke. Det kan antas att markägare utan egen industri inte har samma ansvar för en jämn och kontinuerlig virkesleverans till industrin som markägare med egen industri eller långsiktigt försörjnings­ansvar till större kunder. De senare har därmed ett större incitament att investera i vägnätet för att minska risken för avvikelser i virkesleveranserna.

Kostnadsstatistiken är ett bra jämförelseunderlag

Slutsatsen från jämförelserna är att den årliga kostnads- och intäktsstatistiken är en pålitlig måttstock för de kostnader som är knutna till brukandet av skogen. Den som gör jämförelserna måste fundera på hur de egna förutsättningarna och ambitionerna avviker från de som är gällande i den landsdel man verkar, och hur detta kan påverka kostnaderna.