Så påverkar trädslagsval kolinbindningen på tidigare jordbruksmark

Artikeln är en sammanfattning av kandidatarbetet "Odla kol" av Jenny Hansson och Lisa Persdotter Rehn utfört vid SLU i samarbete med Skogforsk.

Stora arealer obrukad åkermark i Sverige utgör en möjlig resurs för ökad kolinlagring via återbeskogning och kan genom detta bidra till minskad klimatpåverkan. Denna studie undersökte trädslagsvalets inverkan på kolförråd i mark, förna och biomassa femton år efter plantering av hybridsasp, lärk, poppel, vårtbjörk samt gran på provytor på nedlagd åkermark på två försökslokaler i norra Sverige. Trädslagsförsöken anlades av Skogforsk och SLU år 2009 med finansiering från Energimyndigheten och E.ON.

Snabbväxande träd lagrar mest kol på tidigare jordbruksmark

Studien visar att beskogning av nedlagd åkermark signifikant ökade ekosystemets kolförråd med 16–69 ton kol per hektar under de femton åren efter plantering. Ökningen drevs av den växande trädbiomassan, medan markens kolförråd hade minskat. Ytor med hybridasp, poppel och lärk visade högre ökning av det totala kolförrådet jämfört med ytor med vårtbjörk och gran. Det observerades däremot inte några trädslagsvisa skillnader på markens kolförråd.

När det gäller förnans kolförråd, kunde trädslagsvisa skillnader uppvisas, men eftersom detta kolförråd var förhållandevis litet jämfört med de andra kolförråden var inverkan på ekosystemets kolförråd försumbar. 

Under de första femton åren efter plantering lagrades i genomsnitt 3,4 ton kol per hektar och år för alla trädslag sammanslaget. Högst var kolinlagringen på ytor med hybridasp (4,6 ton kol per hektar och år) och lägst för ytor med gran (1,1 ton kol per hektar och år).

Skattningar visar att det finns upp till 400 000 hektar obrukad åkermark i Sverige. Resultaten från den här studien tyder på en stor potential för kolinbindning genom plantering av snabbväxande lövträd på tidigare jordbruksmark.

Figur 1. Totalt kolförråd (ton kol per hektar) i mark (0–30 cm), förna, rotbiomassa och ovanjordisk biomassa för respektive trädslag i de två försökslokalerna (Bjästa och Lövånger). G=gran, Ha=hybridasp, L=lärk, P=poppel, Vb=vårtbjörk. Felstaplarna motsvarar ett medelfel. 

Slutsatser

• Det fanns inga signifikanta skillnader i markens kolförråd mellan ytor med olika trädslag 15 år efter plantering.
• Kolförrådet i förnan varierade signifikant mellan trädslagen, men var litet jämfört med ekosystemets övriga kolförråd.
• Trädslagsvalet påverkade kolförrådet i trädbiomassan. Högst kolförråd i biomassan uppmättes på ytor med hybridasp, lärk och poppel, följt av vårtbjörk. Ytor med gran uppvisade signifikant lägre kolförråd i biomassan än övriga trädslag, till följd av lägre tillväxt under mätperioden.
• Beskogning av tidigare åkermark ökade ekosystemets kolförråd, främst genom tillväxten hos de planterade träden.​
• Den genomsnittliga totala kolinlagringen i ekosystemet, sammantaget för alla trädslag, uppgick till 3,4 ton kol per hektar och år. Den högsta kolinlagringen observerades på ytor med hybridasp, följt av lärk, poppel, vårtbjörk och gran (4,6; 4,3; 3,8; 3,4 respektive 1,1 ton kol per hektar och år).