Lärande sker inte genom att lyssna utan genom att delta, dela och reflektera

Målet med projektet var, förutom att sprida skogskunskaper till deltagarna, att projektet ska fungera som ett stöd och en inspirationskälla för fortsatt utveckling av kompetens, arbetssätt och lärande inom den skogliga sektorn.

Tiden är den stora kostnaden

Den deltagarbaserade modellen levererade det den syftade till: aktiva, engagerade skogsägare som själva upplevde ökad kunskap och förståelse för skogsbrukets komplexitet, samt ett projektteam som fått praktisk erfarenhet av att använda modellen. Det tydligaste och mest belagda resultatet var den positiva upplevelsen och viljan att bidra hos deltagarna. 

Den avgörande faktorn att väga in om du ska tillämpa modellen är att den fungerar, men kräver mer tid. Enligt projektteamets lärdomar vilar framgången på tre förberedelsebara faktorer:

1. Gott om planeringstid
2. Aktivt relations- och tillitsbyggande
3. Samverkande lärandearenor.

Aktivitet och konkreta situationer

Upplägget vilar på den vidareutvecklade Nextfood-modellen för livslångt lärande. Utgångspunkten är att kunskap fastnar bäst när deltagarna är aktiva, kopplar teori till konkreta situationer i fält och att både evidensbaserad forskning och beprövad erfarenhet behöver mötas. Processen är cyklisk (figur 1): planera utifrån deltagarnas önskemål, genomföra i praktiken, reflektera enskilt och gemensamt och därefter justera inför nästa steg.

Figur 1. Processen är cyklisk. Handlingsinriktad utveckling och lärande - från undervisning till lärande genom stegvis planering, tillämpning och reflektion i cykler. (Lenaerts m fl 2022)

Fem kärnkompetenser fungerar som konkreta verktyg genom hela processen. De är avsiktligt återkommande vid varje träff, så att de successivt ska bli begripliga och användbara för deltagarna.

1. Observation. Att se och tolka omgivningen förutsättningslöst, utan att döma eller dra förhastade slutsatser — grunden för en opartisk bedömning.
2. Dialog. Att gå från enskilt tyckande till gemensam förståelse genom aktivt lyssnande. Skiljer sig medvetet från debatt och diskussion.
3. Reflektion. Att se samband mellan praktik, erfarenhet och teori. Kan ske både enskilt och gemensamt, ibland över lång tid.
4. Visionärt tänkande. Att formulera långsiktiga mål och föreställa sig hur den egna skogen kan utvecklas 20–30 år framåt.
5. Deltagande. Att aktivt bidra med kunskap, frågor och erfarenheter — ju större delaktighet, desto större lärande.

Kursinnehållet växte fram successivt

Kursinnehållet var inte fastställt i förväg utan styrdes av skogsägarnas önskemål och förutsättningarna på den fastighet som besöktes. Varje träff följde samma rytm: fika och småprat, fältvandring med observation och dialog, lunch i fält och avslutande enskild reflektion. 

De 5 träffarna handlade om

1. Framtidens hållbara skogsbruk
2. Föryngring i framtidens hållbara skogsbruk
3. Ekonomi i ett hållbart skogsbruk
4. Olika intressen i framtidens hållbara skogsbruk
5. Hyggesfritt skogsbruk

Flera arenor

Lärandet skedde inte bara i skogen. Tre arenor kombinerades: skogen som gemensam mötesplats, WhatsApp för att hålla dialogen levande mellan träffarna och de skriftliga uppgifterna som i praktiken krävde reflektion som tvingade fram reflektion. Den fysiska miljön i skogen lyfts särskilt fram som värdefull — den skapar flerdimensionella minnen och gör komplexa ämnen lättare att förstå.

Engagemanget var positivt men kompetensutvecklingen svårmätt 

Utvärderingen bygger på enkäter, självskattningar, skriftliga reflektioner och forskarens observationer. Två bilder framträder tydligt: deltagarnas upplevelse var starkt positiv, men den statistiska mätningen av kompetensutveckling gav begränsade slutsatser.

Balans mellan tydliga ramar och utrymme för dialog

Projektgruppens gemensamma slutsats är att framgångsrikt lärande kräver tydliga ramar samtidigt som det finns utrymme för dialog, reflektion och relationsbyggande. Den återkommande utmaningen var att hitta balans — mellan struktur och flexibilitet, mellan akademisk kunskap och beprövad erfarenhet samt mellan olika roller i gruppen. Att bygga tillit tar tid och det visade sig vara avgörande för deltagarnas vilja att dela, fråga och bidra.

Metodiken kräver uttryckligen mer tid och energi än ett traditionellt upplägg med schema, föreläsningssal och inbjuden föreläsare. Mycket tid går åt till att lära känna deltagarna och plocka upp lärandet där de står. Detta är projektets starkaste och mest konsekventa lärdom.

Projektet genomfördes i samarbete med Skogsstyrelsen, Skogkurs, Region Dalarna, Innlandet och Region Värmland. Det medfinansierades av Interreg.