Biokrediter för framtidens skogsbruk

Det finns både barriärer och möjligheter som påverkar etableringen av en funktionell marknad för biokrediter. En intervjustudie med 26 aktörer belyser vilka hinder som behöver övervinnas för att biokrediter ska kunna bli ett verktyg för framtidens skogsbruk och identifierar fyra möjliga vägar framåt.

Biokrediter ska ge biologisk mångfald ett ekonomiskt värde, men hur ska de prissättas?

Biologisk mångfald är en förutsättning för många av skogens ekosystemtjänster. Idag saknas en nationellt etablerad marknad som kan ge naturvärden ett ekonomiskt värde på motsvarande sätt som för skogsråvara. Biokrediter är ett möjligt verktyg för att förändra detta. En biokredit är ett certifikat som representerar en mätbar och verifierad nytta för biologisk mångfald inom ett visst område och under en bestämd tidsperiod där den som bidrar till att bevara eller stärka naturvärden ska kunna få ersättning från den som vill finansiera insatsen.

Men hur ska en biokredit värderas? Vad betalar köparen egentligen för och vad är det som ger en biokredit dess värde? Är det åtgärderna som genomförs, de naturvärden som skapas eller den uppmätta effekten på den biologiska mångfalden? Utan en tydlig koppling mellan betalning och naturvärde blir det svårt för köpare att bedöma vad de får för pengarna och för marknaden att etablera gemensamma principer för prissättning.

En intervjustudie med 26 aktörer längs biokrediternas värdekedja visar att det finns ett stort intresse för att finansiera insatser för biologisk mångfald. Samtidigt pekar studien på fyra centrala barriärer som hindrar marknaden från att utvecklas.

Fyra hinder bromsar marknaden

Otydligt värde

Biologisk mångfald är platsbunden och omfattar olika naturvärden beroende på plats och förutsättningar. Det kan göra det svårt att jämföra vilken naturnytta olika biokrediter ger. En biokredit kan till exempel gälla restaurering av en våtmark eller bevarande av äldre skog. För köparen kan det också vara oklart vad som faktiskt köps och vilket pris som är rimligt, vilket gör värdet otydligt.

Bristande trovärdighet

Köpare och säljare behöver kunna lita på att biokrediterna bidrar till verkliga naturvärden. Det kräver gemensamma standarder och tydliga metoder för att beskriva utgångsläget och mäta effekten av biokrediten över tid, vilket idag saknas.

Osäker efterfrågan

Potentiella köpare kan tveka när marknaden är outvecklad, samtidigt som säljare behöver veta att det finns en betalningsvilja för insatserna. Risken är att alla väntar på att någon annan ska ta första steget, vilket hämmar marknadens utveckling.

Olika tidsperspektiv

Naturvärden kan ta decennier att utveckla, medan företag ofta arbetar med kortare budget- och planeringsperioder. Det väcker frågor om långsiktig finansiering, ansvar och vem som bär risken om resultaten uteblir.

Studien identifierar fyra möjliga utvecklingsvägar (Figur 1). De skiljer sig åt på två sätt: om efterfrågan bygger på frivilliga initiativ eller är reglerad, och om syftet är att kompensera för förlorade naturvärden eller att bidra till ett nettotillskott av biologisk mångfald. Ett nettotillskott innebär att naturvärdena sammantaget förbättras jämfört med utgångsläget, även när eventuella förluster räknats in.

Möjliga vägar framåt

Figur 1. Fyra möjliga utvecklingsvägar för en svensk marknad för biokrediter.

Frivilliga initiativ kan ge utrymme för innovation och göra det möjligt att testa metoder i praktiken, men efterfrågan riskerar att bli otillräcklig om marknaden enbart bygger på företagens frivilliga engagemang och vilja att bidra till biologisk mångfald. 

Reglerade system kan i stället skapa en tydligare och mer förutsägbar efterfrågan. Samtidigt kräver de politiska beslut och resurser för prövning, tillsyn och uppföljning. Gemensamma metoder, register och granskning behövs däremot i både frivilliga och reglerade system för att säkerställa trovärdigheten.

Systemen kan komplettera varandra genom att reglerade krav skapar en grundläggande efterfrågan, medan frivilliga köp kan bidra med ytterligare finansiering till naturvårdsåtgärder utöver de krav som redan gäller. Frivilliga initiativ kan också bidra med erfarenheter av metoder och affärsmodeller som kan användas när reglerade system utvecklas. För att undvika dubbelräkning behöver det vara tydligt vilka naturvärden som finansieras och redovisas inom respektive system.

Tydligare förutsättningar behövs för att biokrediter ska fungera

För att biokrediter ska få genomslag behöver tre frågor besvaras: 

1. Vad är det som faktiskt säljs? 
2. Vad får köpare att vilja betala? 
3. Vilken roll ska myndigheter och andra offentliga aktörer spela?

Det behövs tydligare definitioner av vad en biokredit omfattar, bättre kunskap om vad som driver efterfrågan och en tydlig bild av vilka spelregler som krävs för att marknaden ska fungera.

Studien visar att det finns en bred samsyn bland de intervjuade aktörerna om behovet av att finansiera biologisk mångfald i större omfattning. Däremot skiljer sig uppfattningarna åt om hur marknaden bör utformas. Även om pilotaffärer har genomförts är efterfrågan fortfarande osäker. För att fler ska vilja köpa biokrediter behövs bättre kunskap om företagens behov och drivkrafter.

Sammantaget visar studien att biokrediter har potential att bidra till ökad finansiering av naturvård i skogen, men att en fungerande marknad kräver att värde, trovärdighet, efterfrågan och långsiktigt ansvar utvecklas parallellt.

Projektet "Biokrediter för framtidens skogsbruk – innovativa lösningar som förenar naturvärden och affärsnytta" finansieras av Vinnova. Arbetet med detta delprojekt och arbetsrapporten Biokrediter för framtidens skogsbruk har genomförts av Skogforsk, KTH och WFF tillsammans med övriga projektpartners.