Mikrovågsteknik lovande för att mäta fukthalt i virkestravar

Att mäta fukthalten i virke är viktigt för att kunna utnyttja råvaran på bästa sätt. Fukthalten avgör till exempel om en rundvirkestrave ska klassas som bränsleved eller massaved – en indelning som i sin tur har stor påverkan på allt ifrån transport, planering och sortering till förbrännings- och tillverkningsprocesser. Trots detta saknas idag effektiva och tillförlitliga metoder för att mäta fukthalten i travat rundvirke. Liknande utmaningar finns även för flis, där befintliga mätmetoder är tidskrävande och kräver omfattande manuell provtagning.

Mikrovågstransmission som mätmetod

Inom ett projekt finansierat av Energimyndighetens forsknings- och innovationsprogram Bio+ har Skogforsk undersökt möjligheten att bestämma fukthalten i travat rundvirke genom mikrovågstransmission, även kallat radiomätning – en teknik som redan används inom andra områden. Projektet har även vidareutvecklat metoder för att mäta fukthalt i sönderdelat skogsbränsle med samma teknik. Resultaten visar att mikrovågstekniken är lovande, men att signalerna påverkas av brus och andra störningar, vilket leder till osäkerhet i enskilda mätningar.

Orsaker till osäkerhet

Det finns flera faktorer som bidrar till denna osäkerhet:

• Referensprovtagningen, det vill säga bestämningen av stockarnas verkliga fukthalt, är betydligt mer arbetskrävande för rundvirke än för exempelvis flis. Prov från ändytorna tenderar att underskatta fukthalten eftersom ändytorna torkar snabbare än resten av virken. Den mest tillförlitliga metoden är att flisa hela traven och mäta fukthalten med ugnsmetoden.
• Stockarnas diameter är ofta i samma storleksordning som mikrovågornas våglängd, vilket leder till komplexa spridningsfenomen som försvårar tolkningen av signalerna.
• Virkestravar innehåller större och mer varierande luftfickor än sönderdelat skogsbränsle, vilket ytterligare försvårar signalernas tolkning.

Sammantaget innebär detta att mikrovågsmätning av rundvirke är betydligt mer komplex än motsvarande mätning av flis. Trots dessa utmaningar visar projektet att tekniken kan nå noggrannhet som är i nivå med eller högre än dagens manuella och arbetskrävande metoder.

Händer framåt

Nästa steg är att samla in fler mätdata för att förbättra modellerna, gärna från travar där hela volymen flisas för att ge säkra referensvärden. Det behövs också en bättre förståelse för hur variationer i packningsgrad och frusenhet påverkar signalerna. Dessutom skulle det vara värdefullt att koppla väderdata till resultaten för att bättre kunna förutsäga materialets frusenhet.