Hitta hänsyn – så kan fjärranalys hjälpa skogsbruket att se bakåt och planera framåt

I över 30 år har skogsbruket i Sverige tagit hänsyn till miljövärden genom att spara vissa träd och naturvårdsobjekt vid avverkning – för att skydda viktiga livsmiljöer och därigenom minska påverkan på den biologiska mångfalden. Det blev särskilt tydligt efter 1993, när Skogsvårdslagen uppdaterades och satte miljömål på samma nivå som produktionsmål.

Men trots att detta varit praxis i decennier är det ofta svårt att veta exakt var och vilka typer av hänsyn som har lämnats – mycket dokumentation är helt enkelt inte digitaliserad. Det gör det krångligt att följa upp effekterna och att använda informationen om den lämnade hänsynen i framtida skogsbruksplanering. Därför är digitaliserad information om naturvårdshänsyn allt viktigare – både för att förstå vad vi faktiskt har bevarat och hur vi bäst tar hand om det framöver.

Ny teknik, nya möjligheter – men det finns luckor

Skogforsk har utvecklat en metod där skördardata med kranspetsstyrning kan användas för att registrera hänsyn direkt vid avverkning – från gallring och framåt. Men tekniken har bara använts i begränsad omfattning, och stora delar av den hänsyn som lämnades mellan 1993 och 2020 finns alltså inte digitaliserad. Alla maskiner är inte heller utrustade för att samla in den här typen av data.

Figur 1. Exempel på hänsynsträd inom ett ungt granbestånd. Foto: Astrid Persson

Projektet "Hitta hänsyn" – Att spåra historiska miljövärden i produktionsskog

I vårt projekt ”Hitta hänsyn” använde vi fjärranalys för att försöka hitta och kartlägga äldre hänsyn som lämnats under de senaste 35 åren i produktionsskog. Studien genomfördes på Södra skogsägarnas fastighet Attsjö utanför Växjö. Målet var att undersöka hur exakt vi kan hitta och beskriva dessa hänsynsytor med olika upplösningar i laserdata – från 400 punkter per kvadratmeter (pkt/kvm) till den nationella laserskanningens standard på 1,5 pkt/kvm.

Vi har kartlagt 16 tall- och granbestånd där all naturvårdshänsyn noggrant har mätts in i fält (med en felmarginal på cirka 0,5 meter). Totalt registrerades 2 040 levande hänsynsträd och 278 dödvedsobjekt som högstubbar, liggande död ved och torrakor. Träden mättes och klassificerades efter trädslag, storlek och placering. Tall stod för 45 %, gran 30 %, björk 23 % och övriga lövträd 2 % av antalet hänsynsträd. Död ved var till 78 % stående och 22 % liggande. Procentsatserna gäller antal stammar.

Vad ser vi i fjärranalysen?

Med hjälp av öppet tillgängliga data som Trädhöjdsrastret kunde vi med relativt god precision skilja ut hänsynsträd från produktionsskog (förutsatt att trädkronorna är tillräckligt stora och inte överlappar varandra). Dock innebär trädgrupper och tät vegetation utmaningar vid segmenteringen av trädkronorna. En högre upplösning i data (fler punkter per kvadratmeter) förbättrar modellens tillförlitlighet.

Vi såg även att:

• 67 % av hänsynsträden låg inom 10 meter från beståndsgränsen, trots att denna zon bara utgör 28 % av ytan – en tydlig snedfördelning som kan påverka hur modellen presterar då avdelningsgränserna delar kronorna.
• 44 % av hänsynsträden stod på fuktig mark, enligt SLU:s markfuktighetskarta. Det är också en överrepresentation, eftersom fuktig mark bara täcker 28 % av ytan. Men just denna typ av data kan vara en tillgång vid modellutveckling, då den hjälper till att skilja hänsynsträd från övriga träd.

Figur 2. Referensdata och utfall (klassning) inom ett av de 16 skogsbestånden som ingått i studien.

Varför spelar det här roll?

Genom att veta var hänsynsområden finns och vilka livsmiljöer de kan erbjuda, blir det lättare att planera naturvården i en större skala. Större skyddade områden, som naturreservat, biotopskydd och tidigare registrerade nyckelbiotoper, finns idag till stor del digitaliserade i kartor. Men om vi också kan identifiera och beskriva de mindre områden och enskilda träd som sparas vid avverkning som en del av den generella hänsynen, får vi en bättre bild av hur olika livsmiljöer hänger samman i landskapet. Då blir det tydligare hur den generella hänsynen bidrar till att skapa ett nätverk av livsmiljöer, som kompletterar och stärker naturvårdsarbetet på landskapsnivå – även i brukade landskap.

Slutsats: Digital hänsyn ger bättre skogsbruk

Vår modell – baserad på Trädhöjdsrastret och testad i Attsjö – visar att det är fullt möjligt att spåra gamla naturvårdsinsatser med fjärranalys. Tidigare forskning (t.ex. Næsset & Økland 2002; Holmgren & Persson 2004; Hardenbol m.fl. 2022) har visat att det går att identifiera hänsynsträd med laserskanning, men vår studie fokuserar särskilt på tillämpningar som gynnar skötseln av naturvärden i produktionsskog. Under hösten 2025 kommer en färdig modell presenteras som bygger på öppna skogliga data.

Med den här typen av data kan skogsägare få bättre koll på både gammal och ny miljöhänsyn, se hur väl de hänger ihop i landskapet och fatta beslut som gör skillnad – både för produktionen och för naturen.