Digital modell gör naturvårdsuppföljningen mer effektiv

Natur- och kulturhänsyn är en självklar del av dagens skogsbruk. Men att följa upp åtgärderna har ofta varit tidskrävande och gjorts i efterhand på ett begränsat urval av avverkningar. Skogforsk har nu utvecklat en digital modell som gör det möjligt att följa upp hänsynen snabbare och mer heltäckande – direkt i samband med gallring och slutavverkning.

Från manuella stickprov till digitala data

Traditionellt har uppföljningen av hänsynsåtgärder, som att lämna naturvärdesträd, skapa högstubbar eller spara dungar, skett manuellt och med stor tidsfördröjning. Resultaten har ofta byggt på stickprov från ett begränsat antal avverkningar, vilket ger en ofullständig bild.

Med digitala verktyg kan information i stället registreras direkt i skördaren och användas i en modell för naturvårdsuppföljning. På så sätt går det att få en mer heltäckande och snabb återkoppling om vilka hänsynsåtgärder som faktiskt utförts i skogen.

Stamkoder ger tydligare registrering

Ett viktigt steg i utvecklingen har varit att använda så kallade stamkoder. Det innebär att skördarföraren markerar koordinatsatt information om de hänsynsåtgärder som görs, enligt en fördefinierad lista. Det kan till exempel handla om ställande av högstubbar och kulturstubbar, att lämna naturvärdesträd eller mindre träddungar, eller att använda plockhuggning.

Tidigare har förarna inte kunnat se sina registreringar i kartan de arbetar med, men i studien vidareutvecklades systemen så att stamkoderna nu kan visas direkt i kartbilden. Vid studiens slut hade merparten av de kartprogram som används i skördare den här funktionen.

Standardiserade data som grund

För att uppföljningen ska fungera i praktiken krävs att olika datorer och program kan kommunicera med varandra på ett automatiserat sätt. En viktig del av arbetet har därför varit att standardisera de geografiska data som används i modellen.

I studien utvecklades lösningar för att definiera och koda de geografiska begrepp som används vid hänsynsuppföljning. Dessa lösningar knöts till den nya versionen av StanForD 2010-standarden och till Forestand-standarden, vilket gör det möjligt att hantera data på ett enhetligt och effektivt sätt.

Två algoritmer i centrum

Själva modellen för digitaliserad hänsynsuppföljning bygger på två huvudalgoritmer:

• Arealalgoritmen, som beräknar hur stor yta som avverkats respektive sparats.
• Trädalgoritmen, som beräknar antalet sparade träd i större trädgrupper.

Resultaten från utvärderingen visade att arealalgoritmen gav en mycket korrekt bestämning av avverkad areal, med en precision som var i nivå med – eller till och med högre än – befintliga algoritmer baserade på skördardata. Dessutom kunde algoritmen återge avverkningsobjektens form på ett verklighetsnära sätt.

När det gällde sparad areal stämde resultaten mycket väl överens med referensmätningar, även om arealen ibland underskattades något. För antalet sparade träd var felmarginalen cirka 20 procent. I genomsnitt beräknades 39 träd med en brösthöjdsdiameter över 15 centimeter per avverkad hektar, jämfört med 35 träd i referensmätningarna.

Testad i praktiken

För att testa modellen i verkliga situationer genomfördes en demonstration tillsammans med Mellanskog och ForestLink. Testet visade att modellen är körbar i praktisk drift. All datakommunikation mellan program och system fungerade automatiskt, utan behov av manuell handpåläggning.

Under demonstrationen fick skördarförarna dessutom löpande återkoppling i sina kartprogram från hänsynsmodellen. Det gjorde det möjligt att samla in synpunkter direkt från förarna om hur informationen presenterades. Baserat på dessa erfarenheter kunde gränssnittet i kartprogrammen justeras för att bättre passa förarnas behov.

Ett steg närmare digital naturvårdsuppföljning

De samlade resultaten visar att modellen för digitaliserad naturvårdsuppföljning kan användas för att effektivisera och förbättra uppföljningen av hänsynsåtgärder i skogsbruket.

Utvecklingsarbetet för den första generationen av digitaliserad naturvårdsuppföljning kan därmed betraktas som avslutat. Nästa steg blir att arbeta med att implementera modellen i praktiken, så att den kan komma till nytta i den dagliga verksamheten i skogen.