Kolet blev till guld

Text: Sverker Johansson, Bitzer

Varje år binder Orsa Besparingsskog ett överskott på cirka 70 000 kubikmeter, när avverkning och avgångar räknats bort. Det motsvarar cirka 97 000 ton koldioxid. För det får man pengar i form av kolkrediter, som säjs via en kolkreditmäklare. Priset är inte officiellt och skogsförvaltaren Anders Andersson vill ännu inte nämna några exakta nivåer. Men affären baseras alltså på nettotillväxten rakt av.

Philip Polfjärd, Carbon Capture Company AB.

– Vi skriver ett avtal om att den volymen ska finnas kvar i skogen under de kommande 20 åren, berättar Philip Polfjärd vid Carbon Capture Company AB. Han har mäklat kolkrediterna åt Orsa Besparingsskog och de underliggande beräkningarna är utformade av hans skogschef, Tomas Lundmark, som även är professor i skogsskötsel vid SLU.

– Certifikaten säljer vi till företag som vill klimatbalansera sina utsläpp. Jag kan nämna klädföretaget Tenson, som beräknar CO2-avtrycket för sin höstkollektion. Sedan reducerar de sina utsläpp i produktionskedjan så långt de kan. De utsläpp de inte kommer åt balanseras upp via skogen i Orsa.

Gör tvärtom

Under de senaste årens diskussioner om kolkrediter har man inte sällan ansett att skogsägaren aktivt borde binda mer kol för att få betalt – till exempel förlänga omloppstiderna för att öka bestockningen och andelen timmer, samt undvika utsläpp under de kommande, kritiska decennierna. Gödsling brukar också framhållas som en effektiv kolbindande åtgärd.

Orsa Besparing gör tvärtom. Man sänker omloppstiderna med 40 procent och gödsling anses just nu vara för dyrt. Men med förädlade plantor och ett trosvisst hopp om att klimatförändring mest är bra för tillväxten, räknar man ändå med ett växande virkesförråd – så länge avvecklingen av den gamla skogen inte går för fort.

Passar dagens skogsbruk

Det mesta av innehavet består av ung och medelålders skog som står för lejonparten av tillväxten och binder mycket kol. Den här skogen är ändå för ung för slutavverkning – och man behöver inte göra något särskilt för att kolkrediterna ska kunna räknas, om bara motsvarande mängd kol är kvar i skogen 20 år efter kolkrediternas tillskapande.

– Absolut, vårt system möjliggör en fortsatt hög produktion av virke, säger Philip Polfjärd. Det här passar utmärkt för dagens skogsbruk.