Datakällor & metod
Det största dataunderlaget kom från det så kallade BETT-försöket (Betets Effekter för Tallens Tillväxt) som drivs i Skogforsk regi sedan 2012. Syftet med BETT-försöket är främst att studera viltbetets långsiktiga effekter på produktionsskogens tillväxt och kvalitet. Försöket anlades mellan 2012 och 2014 och finns replikerat på 21 lokaler, fördelade på sju inventeringsområden från Västerbotten i norr till Småland i söder. Totalt ingår mer än 25 000 plantor i försöken.
Utöver BETT-försöket nyttjades också information från företaget SCA:s föryngringsuppföljningar i norra Sverige som utfördes årligen 1998 till 2003 (drygt 7 000 plantor) samt uppföljningar genomförda av södra och Skogssällskapet i södra Sverige åren 2016 till 2018 (drygt 8 600 plantor).
Gemensamt för de tre beskrivna datakällorna var att plantorna GPS-positionerades i samband med plantering och att de sedan har mätts efter varje tillväxtsäsong. Vid inmätningarna har saknade plantor ingått som en kategori.
Låg andel saknade plantor med vissa undantag
BETT-försöken
Efter en vegetationsperiod var andelen saknade plantor i BETT-försöket i genomsnitt 3,0 procent för tall och 2,3 procent för gran. Andelen döda plantor var 6,9 procent för tall och 5,0 procent för gran (Figur 1A). Efter två vegetationsperioder hade andelen saknade plantor ökat till 6,1 procent för tall och 5,3 procent för gran (Figur 1B). Statistiska jämförelser mellan trädslagen påvisade signifikant fler saknade tallplantor jämfört med granplantor (p=0,004) efter den första vegetationsperioden.
Figur 1. Sammanslagna proportioner levande, döda och sakande gran- och tallplantor i BETT-försöket en (A) respektive två (B) vegetationsperioder efter plantering.
Även om den genomsnittliga andelen saknade plantor var låg i BETT-försöket efter den första vegetationsperioden var variationen mellan enskilda bestånd stor där vissa bestånd stack ut med en hög andel saknade plantor (Figur 2). Ett av dessa bestånd var Kloten i Örebro/Västmanland där andelen saknade gran- och tallplantor var 23 procent respektive 11 procent. Ett annat bestånd var Tammeråsen 3 i Dalarna där närmare 15 procent av tallplantorna registrerades som saknade efter den första vegetationsperioden.
Figur 2. Ackumulerad proportion saknade gran-och tallplantor uppdelat per bestånd i BETT-försöket en till tre vegetationsperioder efter plantering.
Planteringsuppföljningar i norra Sverige
I likhet med BETT-försöket var andelen saknade plantor efter en vegetationsperiod i planteringsuppföljningarna i norra Sverige låg, ca 2 procent för både tall- och granplantorna, medan andelen döda plantor varierade mellan 4,7 och 10,6 procent (Figur 3). Inga signifikanta skillnader kunde registreras mellan trädslagen eller mellan planttyperna JackPot och PowerPot för någon av vitalitetsklasserna.
Figur 3. Fördelning av vitalitetsklasser hos gran- och tallplantor i det norra datamaterialet en vegetationsperiod efter plantering.
Planteringsuppföljningar i södra Sverige
Plantuppföljningarna för södra Sverige skilde sig från de norra genom att den första fullständiga inventeringen utfördes först efter två vegetationsperioder. Denna längre tidsperiod från plantering fram till första inventering kan vara en orsak till att en högre andel döda tall- (11,6 %) och granplantor (17,4 %) registrerades jämfört med det norra datasetet (Figur 3). Däremot återfanns endast 0,6 - 1,1 procent saknade gran- respektive tallplantor vilket var lägre än i det norra datasetet.
Figur 3. Fördelning av vitalitetsklasser hos gran och tallplantor i det södra datamaterialet två vegetationsperioder efter plantering.
