Maj 2020 FÖRÄDLING

Hur går förädlingen till?

Grundtekniken för växtförädling är beprövad. Man testar och jämför ett stort antal trädindivider. De lämpligaste väljs ut och används för att skapa en ny generation träd för testning. För varje generation väljs träd med allt bättre egenskaper.

Förädlingen startade med att man runt om i hela Sverige valde ut ett stort antal friska, välväxande träd med raka stammar och klena kvistar (vilket är önskvärda egenskaper hos träd som ska resultera i sågtimmer). Dessa kallas för plusträd.

För att skilja ut egenskaper som påverkas av generna från de som påverkas av miljön odlar man upp avkommor från plusträdet i fältförsök. Sedan plockades frön från de bästa avkommorna som fick gro och bli en ny förädlingsgeneration. Genom att kontrollera pollineringen hos förädlingsgenerationerna kan trädens önskvärda egenskaper förstärkas i varje ny generation träd.

Förädlarna håller reda på mätvärden och släktskap för miljontals träd i tusentals fältförsök. All denna information är grunden för den genetiska värderingen av ett träd. Det ger också möjlighet att spåra egenskaper över flera generationer, både framåt och bakåt i tiden.

Om till exempel nya skadeangrepp uppkommer på äldre skog så kan den kunskapen användas för att anpassa valet av yngre släktingar som ska användas i framtida förädlingsarbetet. Och i fröplantagerna kan dåliga träd bytas ut, eller tas bort.

Fröplantager

Plantor från förädlingsgenerationerna planteras i Fröplantager. Där får träden växa upp och börja producera kottar och frön. Dessa frön används sedan för att producera plantor som används i skogsbruket.

Det är vanligt med överskott på tallfrö tack vare att tallen blommar varje år och produktionen av frön hos tall lyckas oftast. 80 procent av tallplantorna som planteras efter en avverkning kommer från plantagefrö. När det finns överskott plockas bara kottarna på de bästa träden, vilket ökar plantornas genetiska värde.

Det råder dock brist på förädlat granfrö. Orsaken till detta är att granen blommar mer sällan, ungefär vart 5-10 år mycket beroende av vädret. Det finns också många insekter som lever i grankottar vilket förstör produktionen av frö. Endast omkring 50 procent av granplantorna kommer från plantagefrö. På kort sikt kan tillgången till granfrö öka genom att fröplantagerna sköts mer intensivt. På längre sikt kommer nyanlagda fröplantager att öka tillgången.

Genetisk variation

Inom alla arter finns det en stor genetisk variation. Det är stor skillnad mellan en tax och en schäfer, trots att de tillhör samma art. Så är det också med våra skogsträd. Det finns både rakare träd och träd som har högre tillväxt än andra. En del börjar växa tidigt på våren, andra lite senare, trots att de växer alldeles bredvid varandra. Några blir mer angripna av svampar än andra. Det finns också många trädegenskaper som vi inte ser eller bryr oss om men som kan vara viktiga nu eller i framtiden.

Det är grundläggande för förädlingen att både succesivt öka avkastningen och samtidigt behålla en så stor genetiska variation som möjligt eftersom den är själva förutsättningen för ett hållbart skogsbruk. Den är själva förutsättningen för uthållig förädling. Den genetiska variationen är också en förutsättning för fortsatt utveckling om skogsbruket skulle upphöra – en försäkring för arters fortlevnad. Om miljön förändras finns det alltid träd som kan föra arten vidare.

Genetisk variation värnas därför både i förädlingspopulationerna och i de olika plantmaterial som planteras i skogen.

3 SNABBA

1.       Finns det risker med att använda förädlade träd i skogsbruket?

Ett viktigt mål med förädlingen är att öka överlevnaden genom att minska risken för skador av väder och olika organismer, alltifrån skadesvampar till älgar. Förädlarna testar träden på många platser med olika miljö och väljer dem som är bäst i genomsnitt. Risken för skador är därför mindre jämfört med oförädlade träd. Genom att dessutom behålla genetisk variation i bestånden försäkrar man sig mot det oväntade och oförutsedda.

2.       Är förädlade träd samma sak som genmodifierade träd?

Nej, det är de inte. För att utveckla de egenskaper som är önskvärda hos träden korsas utvalda träd med varandra genom pollinering. Fröna från de kontrollerade pollineringarna drivs upp till nya träd vars egenskaper utvärderas. Sen väljer man ut de mest önskvärda individerna för fortsatta korsningar. Vid genmodifiering ändrar man i stället enskilda gener i enskilda träd på laboratoriet. För tall och gran är det ännu bara fråga om forskning.

3.       Hur används kloner i skogsbruket?

En klon uppstår när man förökar en planta vegetativt, till exempel genom sticklingar. Alla plantor i klonen har samma arvsanlag. Klonens storlek kan variera från två plantor till många tusen. Klonförökade plantor är det snabbaste sättet ta tillvara den genetiska vinsten. Jämfört med plantor från fröplantager kan förädlingsframstegen användas 20 år tidigare i det praktiska skogsbruket. Klonförökning kan röra sig om kloner som testats i fält och som förökas upp till stora mängder. Det kan också vara kloner som förökats från plantor med mycket bra föräldrar där det finns begränsat med frö.
I skogsbruket används vegetativ förökning i mycket liten skala. Den sticklingsförökning av gran som sker, görs från plantor med bästa möjliga föräldrar, ett mycket stort antal kloner och ett litet antal plantor av varje klon. Den genetiska variationen i ett sådant plantparti blir därför hög. Ett annat exempel på klonförökning i praktiskt skogsbruk, om än i mycket liten skala, är sticklingar eller vävnadskulturförökade plantor av poppel- och hybridaspkloner som är testade i fältförsök. Gemensamt för all vegetativ förökning är att man måste balansera vinst och risk i det plantmaterial man tar fram.  Tillräckligt många kloner från tillräckligt många föräldrar måste finnas med för att den genetiska variationen inte ska bli för låg.