Studie i två delar
Växthusstudien genomfördes på Skogforsks forskningsstation i Ekebo i ett ventilerat växthus. I studien ingick två delar; 1) ett försök där kalkstensmjöl tillfördes torv för att nå fem önskade pH-nivåer. Torven grundgödslades med NPK-mikro på samma sätt för samtliga pH-nivåer och ny näring tillfördes då ledningstalsmätningar så påvisade. Den andra delen 2), bestod av ett försök där skogsjord från södra Sverige samlades in från fem olika fältförsök med Populus-arter. Jord togs under det organiska skiktet ned till 20 cm djup på 10 positioner från varje lokal. I den här delen påfördes ingen ytterligare näring under studiens gång. Information om de ingående försöksleden finns samlade i Tabell 1.
Tabell 1. Information om de olika försöksleden i växthusstudien. Angivna pH-värden har uppmätts i destillerat vatten.
| Torvstudien |
Skogsjordstudien |
Mängd tillfört kalkstensmjöl
(kg m-3 torv) |
Uppmätt pH-nivå |
Lokal |
Uppmätt pH-nivå |
| 6 |
5,7 |
Duveholm |
5,3 |
| 4 |
4,9 |
Brattön |
4,7 |
| 3 |
4,6 |
Dimbo |
4,5 |
| 2 |
4,2 |
Toftaholm |
4,4 |
| 0 |
3,5 |
Matteröd |
3,9 |
Varje planta sattes i en 2-liters plastkruka som fylldes med preparerad torv/jord. Varje behandling (pH-nivå) hade åtta upprepningar i torvstudien och fem upprepningar i skogsjordstudien. En uppsättning krukor med alla behandlingar för respektive studie utgjorde ett block och krukorna placerades slumpmässigt i blocket. Försöken genomfördes under 14–17 veckor i maj till augusti. Försöket i skogsjord pågick under något längre tid än torvstudien, då tillväxten var långsammare. Mätning av planthöjd gjordes i samband med plantering och därefter 4–5 gånger under försökets gång.
Markberedningseffekter på skogsmark
Den här studien etablerades på relativt bördig skogsmark på tre olika lokaler i södra Sverige: Brattön (58°25’N; 11°50’Ö, 135 m.ö.h.), Dimbo (59°07’N; 15°43’Ö, 90 m.ö.h.) och Duveholm (58°58’N; 16°09’Ö, 55 m.ö.h.). Brattön-lokalen indelades i fyra block, de andra i fem block vardera. Varje block var 50 x 30 m stort och innehöll fyra ytor med olika markberedning: 1) kontroll utan markberedning, 2) fläckmarkberedning, 3) högläggning och 4) inversmarkberedning. Markberedningarna utfördes med grävskopa och metoderna fördelades slumpmässigt i blocken. Markberedning och uppsättning av hägn gjordes innan plantering i slutet av maj och början av juni 2013. Ettåriga täckrotsplantor från tre olika kloner planterades slumpmässigt i de olika markberedningarna.
Samtliga försöksplantor höjdmättes direkt efter plantering och efter varje säsongsavslutning i tre års tid. Samtidigt noterades de skador som plantorna utsatts för i fyra olika klasser: oskadad, lätt skadad, allvarligt skadad som givit negativ effekt på planttillväxt under året, samt döende/död. Dessutom bestämdes vilken typ av skada som skett (till exempel älgbetad, konkurrensutsatt, sorkgnag). Där orsaken inte kunde bestämmas angavs okänd.
Resultat
I växthusstudien kunde inga höjdskillnader ses i försöket med skogsmarksjord, medan den lägsta pH-nivån i försöket med kalkad torv (pH=3,5) uppvisade lägre tillväxt än där pH var 4,2–5,0. En ytterligare pH-höjning till 6,0 var sedan snarare negativ för hybridaspens höjdtillväxt (Figur 1). Plantornas biomassa uppvisade samma mönster som höjdtillväxten i torvförsöket, det vill säga den var lägst vid pH=3,5 och högst i pH-spannet 4,2–5,0. Inga biomassaskillnader kunde ses i försöket med skogsmarksjord.
Figur 1. Höjdutveckling hos hybridaspplantorna i de båda växthusförsöken. Olika bokstäver vid en tidpunkt innebär signifikant skillnad mellan försöksleden.
I fältstudien var överlevnaden hos plantorna god med endast 2 % avgång och ingen märkbar skillnad kunde ses mellan markberedningsmetoder. Många plantor blev emellertid skadade av anledningar som varierade mellan försökslokalerna. I genomsnitt hade drygt 35 % av plantorna skadats på något sätt tre år efter plantering. I Brattön drabbades plantorna i allmänhet av tuff konkurrens från omgivande vegetation, i Dimbo var älgskador dominerande då hägnet under en tid var skadat av nedfallande träd och i Duveholm utgjorde sorkgnag en stor del av skadorna.
Markberedningsmetoden påverkade däremot höjdtillväxten hos plantorna och generellt sett gav högläggning de största plantorna och fläckmarkberedning de lägsta. Den senare gav även mindre plantor än ingen markberedning, vilket sannolikt berodde på att planteringspunkten blev låg och tidvis vattenfylld. Högläggning däremot undvek det problemet och gav samtidigt en gynnsam marktemperatur och minskat konkurrens från omgivande vegetation.
Tre kloner ingick i fältstudien och deras höjdtillväxt och utveckling av stamdiameter skiljde sig signifikant åt. Den växtligaste klonen (klon 60) reagerade också starkast på markberedningsmetod (Figur 2). Eftersom det inte kunde ses någon skillnad i skadenivå mellan klonerna var utfallet sannolikt kopplat till genetik. Tidigare har också en stor potential för förädling av hybridasp påvisats.
Figur 2. Höjdutveckling hos de tre hybridaspklonerna i fältstudien fördelat på de fyra markberedningsmetoderna för respektive klon. Olika bokstäver innebär signifikant skillnad mellan försöksleden för året.
Slutsatser
Resultaten visar att hybridaspens tillväxt påverkas av pH-nivåerna i skogsjordar i landet, men också att tillväxtskillnaderna är mindre än vad som visats för andra poppelarter. Högläggning tycks vara en fördelaktig markberedningsmetod för att etablera hybridasp på skogsmark, medan fläckmarkberedning bör undvikas på friska och fuktiga marker. Den stora mängden skador kan reduceras genom lämplig markberedning där konkurrerande vegetation minskas och därmed även risken för sorkskador. Uppsättning av hägn som skydd mot betesskador bör alltid övervägas. Skillnader i kloners tillväxt och reaktion på markberedning visar att förädlingsarbetet med att ta fram nya kloner är viktigt.
