logga
Aktiva naturvårdsåtgärder skulle kunna ge markägaren ekonomisk ersättning i ett system för handel med biokrediter. Här bränns marken kontrollerat i naturvårdande syfte.
Bild: Erik Viklund/Skogforsk
Handel med biokrediter kan finansiera naturvård, men utan tydliga riktlinjer från myndigheterna får marknaden svårt att lyfta. Det är en viktig slutsats i en ny rapport från Skogforsk och KTH.

Biokrediter bygger på att markägare genomför naturvårdande åtgärder och får ersättning från företag och andra aktörer som vill investera i biologisk mångfald. Men för att skapa en fungerande marknad krävs tydliga spelregler.

I rapporten har forskarna intervjuat markägare, företag, banker, myndigheter, certifieringsorganisationer och internationella experter. Resultaten visar ett stort intresse för biokrediter, men också en betydande osäkerhet kring hur systemet ska fungera.

– En återkommande synpunkt är att det behövs gemensamma definitioner för vad en biokredit är, hur biologiska värden ska mätas och följas upp samt vilka krav som ska ställas på verifiering och långsiktighet, säger Madeleine Silverbratt, Skogforsk, en av rapportförfattarna.

Moment 22

Rapporten beskriver ett moment 22 där aktörerna väntar på varandra. Markägare vill se en tydlig efterfrågan innan de investerar i åtgärder, företag vill vara säkra på att krediterna håller hög kvalitet och banker efterfrågar standarder som minskar investeringsriskerna.

– Intervjuerna visar att frivilliga initiativ är viktiga för att testa nya lösningar, men att de inte ensamma kan skapa den stabilitet som krävs för att etablera en marknad. Det är där myndigheterna kommer in i bilden, säger Madeleine Silverbratt.

Forskarna identifierar fyra möjliga utvecklingsvägar för biokrediter:

  • Frivillig ekologisk kompensation utan nettoförlust av biologisk mångfald.
  • Frivilliga köp av biokrediter, som syftar till nettovinst för biologisk mångfald.
  • Reglerad ekologisk kompensation med krav på åtgärder för att undvika nettoförlust.
  • Reglerade inköp av biokrediter med krav på mätbar nettoökning av biologisk mångfald.

– Vi tror att de två reglerade utvecklingsvägarna har störst potential att skapa en långsiktig efterfrågan på biokrediter. Men oavsett vägval krävs samverkan mellan marknadens aktörer, forskare och myndigheter för att gå från idé till fungerande handel, säger Madeleine Silverbratt.

Rapporten är en del av forskningsprojektet Affärsmodeller för hållbara skogsbaserade näringar, finansierat av Vinnovas via programmet Omställningsresa för en hållbar och cirkulär skogsvärdekedja.

FÖRDJUPNING SAMT RAPPORTEN I SIN HELHET

Publicerad 2026-11-03 08:17