logga
Märtha Wallgren, viltekolog och seniorforskare, på Skogforsk.
Bild: Sverker Johansson/BITZER
Skogforsks Märtha Wallgren har lång erfarenhet av forskning om viltbetesskador. Med ett historiskt perspektiv berättar hon om ämnets komplexitet, Skogforsks forskning och vilken kunskap som saknas.

Enligt Märtha Wallgren tog viltbetesforskningen i Sverige fart på allvar under 1980-talet, till stor del eftersom man då såg tydliga beteseffekter på skogen på grund av den mycket täta älgstammen. Det finns dock studier av älgbetesskador redan från 1950-talet och framåt, vilket visar att fenomenet har uppmärksammats tidigt även om det kanske inte uppfattades som allvarligt med tanke på dåtidens betydligt lägre klövviltstätheter jämfört med både 1980-talets och dagens.

Vilka skillnader ser du mellan dagens viltbetesforskning och den som bedrevs på 1980-talet och tidigare? 

”Den största omställningen är sannolikt att det har skett stora förändringar gällande mängd och artsammansättning av klövvilt. Från att från början ha handlat nästan helt om älgbete på tall har fokuset, åtminstone i den sydligaste tredjedelen av landet, behövt breddas till att beakta betestrycket från alla klövvilt på den gemensamma födoresursen. Även om älg är den art som i huvudsak orsakar betesskador på unga tallar, så kan konkurrensen med andra arter om alternativ föda som lövsly och bärris påverka i vilken grad älg äter tall under året.”

Sambandet mellan mängden klövvilt, foder och betesskador på tall är komplicerat. På vilket sätt?
 
”Det krävs flera olika perspektiv för att förstå vad variationen styrs av. Förutom betestrycket spelar skogs- och jordbruk, olika väderförhållanden (till exempel snötäcke eller sommartorka), djurens beteendemönster, landskapets utformning och andra faktorer viktiga roller. Med bättre kunskap om detta ökar också möjligheterna att arbeta effektivt med olika strategier för att minska skadenivåerna.”

Skogforsk har länge bedrivit forskning om viltbetesskador på skog. Kan du berätta mer om det?
 
”På Skogforsk bedrivs forskning om beteseffekter på såväl tallens kvalité och tillväxt, som på skogens sammansättning, exempelvis förekomst av lövträd. En av grundstrukturerna för att undersöka detta är BETT-försöket, ett system med hägnade och ohägnade ytor utlagt på 21 platser runt om i landet. Här bedrivs också forskning i form av mindre projekt där till exempel alternativa skogsbruksformer som lövskogsproduktion, eller älgbetets roll i multiskadade ungskogar i norra Sverige, undersöks.” 

Forskning bedrivs ofta i samverkan mellan olika aktörer. Hur samverkar Skogforsk när det gäller viltbetesforskning?

"Vi är aktiva i samarbeten med forskare på universitet och institut i Sverige och andra länder. Det ger fler vinklar och mer kunskap gällande problemet med betesskador och olika vägar mot förbättring”. 

Vilken avgörande kunskap saknas i dag inom viltbetesforskningen, som du ser det?

”Viltbetesforskning behövs både på den stora övergripande och den lilla, detaljerade skalan och det finns fortfarande ämnesområden där viktig kunskap saknas, till exempel hur viltanpassad skogsskötsel och hyggesfritt skogsbruk påverkar betestryck, betesskador och volymproduktion. Det är dock av stor vikt att fortsätta forska brett och lära oss mer eftersom ingen med säkerhet kan säga vad som blir viktiga frågor i framtiden, inte minst med tanke på stundande klimatförändring.”

Publicerad 2025-08-28 13:34