Eltimmerbilen vid Skogforsks mässmonter

– Jättekul att vi kan visa upp SCA:s eldrivna timmerbil här på mässan. Temat är framtid och innovation och det här är ju framtiden drivmedelsmässigt tänker jag, säger Petra Ek på Skogforsk som är på plats i montern.

– Jag håller med, säger Gunnar Svenson på Skogforsk. Det är faktiskt undertecknad som är initiativtagare till projektet. Idén kom till när jag pratade eldrivna personbilar med en ingenjör på Scania och vi spånade vidare om vi inte borde kunna göra något på skogen. Vi kollade om SCA var intresserade och de var väldigt positiva. Sedan tar det förstås tid att bygga något sådant här, men här ser vi resultatet vilket är jätteroligt.

Ett år i drift

Nu har den Scaniatillverkade eltimmerbilen rullat sedan i juni förra året. Den har gått på en fast sträcka på ca tre mil tur och retur mellan en virkesterminal och ett pappersbruk i Umeå. Räckvidden är ungefär nio mil så den behöver ladda efter tre körningar. Skogforsk har sedan starten fört detaljstudier över hur fordonet beter sig och hur mycket el som används kopplat till vägen. 

– Det vi har sett hittills är att den egentligen inte skiljer ut sig särskilt mycket från en konventionell timmerbil. Den ser väldigt lika ut och medtrafikanterna reagerar inte. Det är lite samma sak om vi tittar på våra mätdata. Bortsett från att den drar el i stället för diesel, vilket förstås är en stor skillnad, är körmönstret ganska likt ett dieselfordon. Nu är det här bara ett fordon, så vi kan inte dra några för långtgående generella slutsatser, men det finns inget hittills som typer på att den skulle vara en udda fågel i ett trafikbeteende. Den är som en vanlig timmerbil, säger Daniel Noreland på Skogforsk.
– Fast mindre bullrig, lägger Petra Ek till.

Daniel Noreland, till vänster, en av forskarna som utvärderar eltimmerbilen, var på plats i Skogforsks monter tillsammans med Skogforsk-kollegorna Henrik von Hofsten och Petra Ek. 

Även Anton Ahlinder på SCA Skog, som också är på plats för att visa upp eltimmerbilen, tycker att den fungerar bra. 

– Den har gått väldigt fint. Vi tror i dagsläget inte att det kommer vara svårt att ha liknande rutter med eldrift. Det vi hoppas kunna testa framöver är lite svårare körning som kanske går från skog och till terminal i stället och där fordonet har kran, eftersom större delen av våra transporter går på det sättet.

Brist på laddare

Men för att kunna komma vidare med det krävs utveckling av laddinfrastrukturen.

– Det finns inga laddare i den geografi som vi jobbar inom. Laddare måste finnas där bilarna rör sig. Vi kan inte åka runt och leta laddare, vi kan inte stå i kö till laddare och vi måste rymmas vid laddaren. Ungefär hälften av de elbilsladdare som finns idag har heller inte tillräcklig kapacitet för att ladda en timmerbil. Frågan är om vi ska utveckla denna infrastruktur själva eller vänta in utvecklingen?, undrar Anton.

Just laddarproblemet var också anledningen till att trippen från Umeå till Ljusdal behövde planeras så noga i förväg.
– Vi har ringt runt och kollat med olika ställen där laddare finns för att försäkra oss om att de funkar för våra behov och sedan utifrån det planerat in rutten och var vi ska stanna till för att ladda bilen, berättar Anton.  

Tekniken finns där

Utöver laddproblematiken ser Anton inga teknikmässiga hinder för att börja testa eldrift i större skala.

– Det har hänt mycket bara sedan den här eltimmerbilen tillverkades. Batterierna på dagens lastbilar är ungefär dubbelt så stora och har tre gånger så stor laddeffekt. Självklart är det tacksamt om vi får ännu mer batteri och ännu högre laddeffekt, men de bilar som går att köpa nu tror vi skulle kunna fungera för att köra i skogen också, säger han.

Inte heller körmässigt verkar det vara några begränsningar. Göran Grundberg som är ägare för åkeriet som testkör eltimmerbilen har bara positivt att säga.

– Den är jättefin att köra, säger han. Det är mycket vrid om man säger så. Man var rädd att om man trycker på gasen så skulle det slira till, men de har fått till det väldigt fint. Generellt slirar den här bilen mindre än en vanlig timmerbil. Den smyger i gång så lätt. Utmaningen är att få förarna att tänka annorlunda än när de tankar diesel. Det optimala är att ha mellan 5–10 procent av batteriet kvar när de kör in sista lasset för dagen. Har de mycket mer av batteriet kvar har de laddat för mycket på dagen.

Det händer framåt

För Skogforsks del fortsätter detaljstudierna av eltimmerbilen även framåt och ska sedan sammanfattas i en rapport. Man är också i slutskedet av ansökan för ett nytt projekt som syftar till att demonstrera elektrifiering av vägtransporter där skogen ska användas som ett exempel.

– Vi har kontakter med transportköpare och transportsäljare på fem ställen i Sverige och hoppas få ut mellan fem och tio elbilar inom något år. Majoriteten är flisbilar men det blir också några kranförsedda skogsbilar som kan lasta själva i skogen. Det här är ett treårigt projekt som Vinnova och Energimyndigheten är inne och stöttar, så det är otroligt spännande. Vi är mitt uppe i slutklämmen och tror att vi har ganska stor chans att få projektet, säger Gunnar Svenson.

Läs mer om Skogforsks studier av eltimmerbilen HÄR.