Mindre krav – större ansvar? Hållbarhetsrapportering i skogssektorn efter EU:s kursändring

EU:s nya regler för hållbarhetsrapportering har svängt snabbt – och fått stora konsekvenser. Från att tiotusentals företag skulle omfattas av omfattande krav, är det nu bara en bråkdel som berörs. För delar av den svenska skogssektorn innebär det ett vägval: att sluta rapportera – eller att använda hållbarhetsdata som ett strategiskt verktyg.

De senaste årens utveckling av EU:s regelverk, med CSRD i spetsen, syftade till att skapa mer transparent och jämförbar hållbarhetsinformation. Men genom de så kallade Omnibus-förslagen har antalet rapporteringsskyldiga företag minskat drastiskt, och de nya standarderna (ESRS) har förenklats. För många företag i skogssektorn försvinner därmed lagkraven helt. Samtidigt växer behovet av att kunna visa upp sitt hållbarhetsarbete – för kunder, finansiering och långsiktig konkurrenskraft. Här finns förenklade alternativ för de mindre aktörerna.

Branschen präglas nu av osäkerhet och olika strategier kan urskiljas: vissa fortsätter rapportera enligt etablerade ramverk, andra skalar ner eller avvaktar. Men en sak är tydlig – hållbarhetsrapportering handlar inte längre bara om regeluppfyllnad, utan om affärsnytta, trovärdighet och framtida positionering.

Utvecklingen av EU:s direktiv för hållbarhetsrapportering

EU:s nya direktiv för hållbarhetsrapportering, Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), trädde i kraft 2024 som en del i den gröna given. CSRD presenterades med syftet att standardisera samt höja kvaliteten, jämförbarheten och tillförlitligheten på hållbarhetsrapportering inom EU. En viktig nyhet är att nyckeltal från rapporterna skulle taggas digitalt och göras tillgängliga för granskning i en gemensam databas. Direktivet kom även med nya tröskelvärden vilket innebar en ökning av antalet rapporteringsskyldiga företag. Kärnan i CSRD utgörs av de europeiska rapporteringsstandarderna European Sustainability Reporting Standards (ESRS) och infasningen av direktivet inleddes med räkenskapsåret 2025 för de största företagen.

Under våren 2025 skedde dock en kursändring genom de så kallade Omnibus I och II-förslagen, som innebar omfattande ändringar av CSRD och ESRS. Efter en period av debatt, oklarheter och uppskjutna tidslinjer röstades förslagen till förändringar igenom av EU i december samma år.

Hur landade Omnibus-förslagen?

För CSRD innebär Omnibus bland annat högre gränsvärden på företag som omfattas av rapporteringskraven:

• Fler än 1 000 anställda
• Mer än 450 miljoner euro i omsättning

Tidigare gällde betydligt lägre trösklar (över 250 anställda och mer än 50 miljoner euro i omsättning). De nya gränsvärdena får följder för antalet rapporteringsskyldiga företag:

• I EU: ca 50 000 företag → ca 3 000 företag
• I Sverige: ca 2 000 företag → ca 200 företag

Inom Skogssverige omfattas numera endast en handfull aktörer. I praktiken innebär detta att det för de flesta företag inte finns några lagkrav på rapportering alls från och med 2027 då det gamla direktivet (NFRD) slutar gälla.

Nya ESRS – omkring 70 procent färre krav

Parallellt med Omnibus har ESRS-standarderna reviderats. I remissversionen från slutet av 2025 har rapporteringskraven och antalet datapunkter minskat med omkring 70 procent jämfört med ursprungsversionen. Antalet obligatoriska datapunkter har reducerats från 803 till 347 och samtliga frivilliga datapunkter har tagits bort. Bedömare menar att standarden nu är mer rimlig och tillämpbar.

Fokus ligger nu tydligare på väsentlighet (inga onödiga upplysningar), mindre narrativa texter och mer vikt på de kvantitativa datapunkterna, samt tydligare struktur.

Vad är VSME – kan det vara relevant för skogsbranschen?

För de bolag som nu faller utanför CSRD uppstår frågan: ska vi sluta rapportera – eller göra det frivilligt? Här kommer Voluntary Sustainability Reporting Standard for SMEs (VSME) in i bilden.

VSME är en frivillig rapporteringsstandard riktad till små och medelstora företag (upp till cirka 250 anställda). Dessutom planeras för ytterligare en version för företag med 250–950 anställda för att täcka gapet till ESRS.

VSME består av två moduler:
Basic-modulen, avsedd för de minsta aktörerna, innehåller 11 upplysningar och 51 datapunkter.
Comprehensive-modulen, en utbyggnad till basic-modulen som innehåller ytterligare 9 upplysningar och 42 datapunkter. Denna modul riktar sig främst till mellanstora företag.

Tematiskt följer VSME samma struktur som ESRS (Miljö, Socialt, Styrning) men i ett förenklat format och med större fokus på den egna verksamheten, snarare än ett värdekedjeperspektiv. 

För många skogsbolag kan VSME fungera som en proportionerlig och strategisk mellanväg. Det kan skapa en bättre förståelse och framtida beredskap för vilka frågor de förväntas ta sig an, exempelvis vad gäller växthusgasutsläpp, vattenförbrukning, transporter och elanvändning. Genom att använda standarder, såsom VSME, blir det dessutom enklare att besvara specifika informationsförfrågningar från finansiärer, samtidigt som administrativa bördor kan minska genom användning av standardiserade arbetssätt.

Varför rapportera frivilligt?

Trots minskade lagkrav finns det flera skäl att fortsätta med hållbarhetsrapportering, inte minst eftersom det kan skapa affärsnytta på flera olika sätt:

• Många kunder och upphandlingar ställer fortsatt krav på hållbarhetsinformation.
• Det kan förbättra möjligheterna till finansiering att som företag kunna visa på ett strukturerat och trovärdigt hållbarhetsarbete.
• Det leder till ökad transparens och trovärdighet.
• Rapporteringen blir ett sätt att framtidssäkra verksamheten, till exempel genom att identifiera vilka risker som kan uppstå framöver.
• Det kan verka som ett internt verktyg för kartläggning, styrning och uppföljning.

Hur resonerar företag i den svenska skogssektorn som inte omfattas av rapporteringskraven?

Diskussioner med små och mellanstora aktörer i branschen visar på olika strategier:

• Flera medelstora bolag väljer att fortsätta med etablerade ramverk som Global Reporting Initiative (GRI), särskilt i väntan på mer praxis kring nya ESRS och VSME. GRI har dessutom anpassats för bättre samspel med CSRD.
• Vissa företag har testat en ”CSRD light”-version tidigare och planerar nu att gå över till VSME.
• Några aktörer har sänkt ambitionsnivån efter den regulatoriska osäkerheten och fokuserar nu främst på klimatbokslut.
• Mindre bolag utan tidigare rapportering avvaktar med rapportering.

Ett återkommande tema är osäkerheten vad gäller nivå; när lagkraven minskar blir det svårare att motivera större satsningar internt. 

Tips och rekommenderad väg framåt

För företag som inte omfattas av rapporteringskrav skickar vi med följande tips:

1. Har ni rapporterat tidigare – fortsätt. Utveckla successivt och använd er dubbla väsentlighetsanalys om den är utförd.
2. Har ni inte rapporterat – börja enkelt. Titta på VSME eller starta med bara ett klimatbokslut.
3. Höj ambitionen sakta över tid. Standarderna är kompatibla; VSME kan exempelvis fungera som språngbräda mot mer omfattande rapportering.
4. För jämförbarhet använd hellre en etablerad standard snarare än att skapa helt egna format.

Vi vill även tipsa om följande hemsida med stöd och verktyg för rapportering enligt VSME och ESRS: EFRAG Knowledge Hub

Slutsatser

De företag som väljer att rapportera de kommande åren – trots minskade lagkrav – är med och skapar branschpraxis. 

För den svenska skogssektorn, som redan står i centrum för klimat- och biodiversitetsdebatten, är detta inte bara en rapporteringsfråga – utan en strategisk positionering inför framtiden.

Omnibus har gjort att ESRS har hamnat på en rimligare nivå och är mer applicerbara för fler. Men i och med det kraftigt minskade antalet rapporterande företag kommer jämförbarheten i hållbarhetsrapportering och EU:s planerade databas för hållbarhetsinformation att få lägre genomslag.

Arbetet har genomförts inom projektet ”Utökad hållbarhetsrapportering enligt CSRD & ESRS” med finansiering från Stiftelsen Seydlitz MP bolagen.