Drönare kan förändra hur vi gallrar skogen

Skogforsk har undersökt potentialen för gallring med drönare genom två litteraturstudier, simuleringar i Heureka PlanVis och en GIS-analys av svåråtkomlig skog.

Mer timmer genom att ta bättre vara på tillväxten

Gallring handlar inte bara om hur mycket virke som tas ut, utan om hur den kvarvarande skogen utvecklas. När konkurrensen minskar kan träden växa snabbare i diameter och en större del av volymen utvecklas till timmer. Samtidigt visar långtidsförsök att alltför stark gallring kan sänka den totala volymproduktionen. För tall är sambandet tydligt: svag gallring ger liten produktionsförlust, medan måttliga och starka ingrepp kan ge betydligt lägre tillväxt. Gran verkar kunna kompensera bättre efter måttlig gallring, men även där ökar risken för förlust när uttaget blir stort.

Det gör möjligheten att gallra oftare men svagare särskilt intressant. I stället för ett fåtal stora ingrepp kan beståndet påverkas stegvis och gallringen bättre anpassas till grundyta, stamantal och beståndsstruktur. Det kan ge större handlingsutrymme att styra beståndet mot önskad diameterutveckling utan att göra lika stora uttag vid varje tillfälle.

I Heurekasimuleringen jämfördes två hypotetiska gallringsstrategier. Konventionell gallring innebar en gallring ett uttag på 30–45 procent under omloppstiden, med stickvägar. Drönargallring innebar upprepade gallringar, i genomsnitt 2,5 gallringar per bestånd, med uttag på 5–20 procent, utan stickvägar. Samtliga gallringar i det senare alternativet antogs kunna utföras med drönare. I praktiken finns en viktgräns på cirka 200 kg per träd, vilken inte överskreds i simuleringarna.

Över omloppstiden gav drönarstrategin 5,6 procent högre nettovolymproduktion och 9,5 procent högre nettovolymproduktion av timmer. När skillnaden i omloppstid räknades bort blev ökningen i total volym liten, men nettotimmerproduktionen var fortfarande 4,2 procent högre per år. Det är framför allt i mer timmer och mindre produktionsbortfall som potentialen blir tydlig.

Stickvägar kostar produktionsutrymme

Vid konventionell gallring behövs stickvägar för skördare och skotare. De tar produktiv areal i anspråk och gör att en del av uttaget styrs av maskinernas behov av framkomlighet. Nordiska studier visar att stickvägsupptagning kan ge omkring 8–10 procent lägre volymtillväxt under en tioårsperiod.

Om träden i stället kan tas ut från luften minskar behovet av stickvägar kraftigt eller försvinner helt. Då kan fler träd stå kvar och trädvalet styras mer av vilka träd som bör utvecklas vidare. Fokus kan flyttas från var maskinen måste ta sig fram till hur beståndet bäst ska utvecklas.

Mindre markkontakt kan ge färre följdskador

Direkta maskinskador efter en väl utförd gallring är ofta begränsade, vanligen till några procent av de kvarvarande träden. Men skadefrekvensen säger inte allt. En skada nära rothalsen eller på en grövre rot kan påverka tillväxten och öka risken för röta.

Upprepad körning kan också ge spårbildning, kompaktering och en sämre rotmiljö, särskilt på fuktiga och känsliga marker. Kraftiga gallringar kan dessutom öka beståndets känslighet för storm och snö. De största förlusterna behöver därför inte uppstå när maskinen passerar, utan kan visa sig långt senare.

Gallring från luften skulle minska markkontakten och behovet av maskinrörelser inne i beståndet, vilket kan begränsa mark-, rot- och stamskador. Svagare ingrepp kan samtidigt minska den förändring i beståndsstrukturen som ökar risken för stormskador, den största skadepotentialen efter gallring. Rötskador utvecklas däremot långsammare och kan upptäckas först flera år senare och påverka framtida volym.

Kan öppna skog som i dag är svår att gallra

GIS-analysen visar att den största geografiska potentialen finns i brant terräng. Där identifierades drygt 570 000 hektar ej formellt skyddad skogsmark med omkring 94 miljoner m³sk stående virke. Skogbevuxna myrholmar utgör en mindre kompletterande möjlighet. Siffrorna visar geografisk potential – den praktiskt gallringsbara arealen beror bland annat på gallringsbehov, naturvärden, teknik, logistik och ekonomi.

Potentialen ligger i hur flera effekter samverkar

Resultaten går inte att lägga ihop till ett enda volymtal. De beskriver olika delar av samma möjlighet: att behålla mer produktiv areal, styra tillväxten mot timmer, minska vissa skaderisker och i vissa fall nå bestånd som tidigare varit svåra att gallra. Det är just kombinationen av dessa effekter som gör tekniken intressant ur ett skogsskötselperspektiv.

Sammantaget pekar resultaten mot ett mer flexibelt gallringssystem, där skogens utveckling får styra trädvalet mer och maskinernas krav på framkomlighet mindre. Potentialen kan sammanfattas så här:

• Färre eller inga stickvägar och därmed mindre produktionsbortfall.
• Fler och svagare gallringar som bättre bevarar beståndets produktionsförmåga.
• Högre timmerproduktion och grövre träd vid slutavverkning.
• Mindre markkontakt och möjlighet att begränsa vissa långsiktiga skaderisker.
• Större frihet i trädvalet och möjlighet att nå viss svåråtkomlig skog.

Resultaten är lovande men fortfarande indikativa. Nästa avgörande steg är långsiktiga jämförande fältförsök där skogens utveckling, skador, timmerkvalitet, teknikens prestanda och ekonomi följs tillsammans. Dessa försök kan visa hur stor del av potentialen som går att förverkliga när gallring från luften möter verkliga bestånd och förhållanden.

Tabell 1. Sammanslagen (litteraturstudier & Heurekasimulering) jämförelse mellan konventionell gallring och drönargallring.