Talltickans utbredning är kartlagd

Det framkom i en studie där talltickans (Porodaedalea pini) förekomst i Sverige har kartlagts och där de viktigaste faktorerna bakom dess utbredning har identifierats.

Förbättra tillståndet för tallticka och gynna samtidigt många andra arter

Talltickan är en vednedbrytande svamp som växer i kärnveden på gamla levande tallar. Nedbrytningen av veden gör den murken och mjuk vilket gör det enklare för hackspettar att hacka ut bohål. Bohål kan sedan avgöra var trädet knäcks och bidra till att rötade högstubbar skapas. Det medför att veden enklare kan nyttjas av andra arter, t.ex. ugglor, vedlevande insekter och andra svampar. Den rödlistade talltickan (nära hotad) är alltså en nyckelart som ökar den biologiska mångfalden där den förekommer. 

Var finns talltickan?

Chansen att påträffa tallticka i tallskog ökar främst med ökande beståndsålder och därtill med volymen levande tall, samt årsmedeltemperatur. Samtidigt minskar förekomsten med ökad nederbörd under maj till november.

Den positiva effekten av ålder kan bero på att den sprider sig långsamt, att den endast lyckas etablera sig i gamla tallar eller att det tar lång tid mellan etablering och att fruktkroppar till sist bildas. I träd med fruktkroppar har också röta och håligheter bildats som gynnar många andra arter.

Hänsyn som gynnar talltickan

För att hitta talltickan behöver man lyfta blicken eftersom fruktkropparna ofta sitter högt upp på stammen. Dess förekomst indikerar en skyddsvärd biotop som kan hysa fler naturvårdsarter. Eftersom tallar med tallticka klassas som naturvärdesträd ska de sparas tillsammans med en omgivande trädgrupp. Det framgår av skogssektorns gemensamma Målbilder för god miljöhänsyn.

Mer generellt förbättras tillståndet vidare för tallticka genom bevarande av gamla tallskogar med högt tallförråd, särskilt i sydöstra Sverige inklusive kalktallskogarna på Gotland. Den slutsatsen kan dras baserat på den statistiska analysen och predikterade förekomsten av arten i landet (Figur 1A). 

Figur 1. Beräknad, modellpredikterad sannolikhet för förekomst av tallticka i tallskog (A), samt 95-procentigt konfidensintervall för prediktionen (B). 

Riksskogstaxeringen gav underlaget

Forskarna analyserade data från 1 889 provytor med radien 10 meter i Riksskogstaxeringen där tall förekom. Registrerad förekomst eller frånvaro av tallticka kopplades till olika bestånds- och miljöfaktorer. Med stöd av Bayesiansk statistisk analys kunde forskarna sedan identifiera de viktigaste faktorerna och producera en rikstäckande karta över sannolikheten för förekomst av tallticka i svenska tallskogar (Figur 2A). 

Figur 2. Observationer av tallticka i Riksskogstaxeringen (röda cirklar, A) respektive i Artportalen (B) åren 2003-2023. I delfigur B avser gul cirkel ett (1) fynd medan blå cirkel avser mer än ett fynd. 

Forskarna karterade också osäkerheten i beräknad förekomstsannolikhet (Figur 1 karta B). Den visar att man med större säkerhet kan förutspå var arten inte förekommer än var den faktiskt förekommer. Det blir slutsatsen av att kartan över osäkerhet i förekomst (Figur 1 karta B) är väldigt lik kartan över predikterad förekomst (Figur 1 karta A) – osäkerheten är hög där sannolikheten för förekomst är hög och osäkerheten är låg där sannolikheten för förekomst är låg. Detta gäller emellertid på provytenivå – det är alltså osäkert att förutspå huruvida tallticka förekommer på en specifik cirkelyta med 10 meters radie. 

Denna osäkerhet i att förutspå exakt på vilken plats (10-meterscirkelyta) i skogen tallticka kan hittas är helt väntad. Det är nämligen många biologiska processer som föregår att fruktkropparna upptäcks på tallstammen. Först ska sporer spridas från andra ovanligt förekommande fruktkroppar i landskapet till en plats där etablering kan ske på någon av ytans tallstammar. Därefter ska temperatur- och fuktförhållanden ha möjliggjort etablering under sporernas livslängd. Efter etablering ska mycel växa till. Det sker under konkurrens med andra organismer i veden och i kamp mot trädets försvar. Till sist ska det finnas tillräckliga resurser för att bilda fruktkroppar som slutligen upptäcks av en fältinventerare. För de flesta av dessa biologiska processer saknar vi kvantitativ information, och därtill har slumpen betydelse. 

Modellen kan förutspå talltickans utbredningsmönster

Samtidigt visar utvärderingen av modellen att den är godtagbar för att förutspå artens storskaliga utbredningsmönster och vilka som är de viktigaste faktorerna bakom utbredningen. Detta illustreras exempelvis med att modellen förutspår hög sannolikhet för förekomst på vissa delar av Gotland (Figur 2A), och även om den inte har observerats på ön inom Riksskogstaxeringens provytor (Figur 3A) så har arten har mycket riktigt observerats och rapporterats till Artportalen (Figur 3B) under samma period. Den predikterade utbredningen överlappar med kända områden av tallskog med lång trädkontinuitet på Gotland som i sin tur sammanfaller delvis med utbredningen av kalktallskog på ön. Kalktallskog är en internationellt sällsynt naturtyp som också uppmärksammats för att den hyser en stor mångfald av sällsynta mykorrhizasvampar. Kartprediktionerna över talltickans förekomst visar på att skogstypen har betydelse även andra arter knutna till äldre, torrare tallskogar.

Den predikterade utbredningen överlappar med kända områden av tallskog med lång trädkontinuitet på Gotland som i sin tur sammanfaller med utbredningen av kalktallskog på ön. Kalktallskog är en internationellt sällsynt naturtyp som också uppmärksammats för att den hyser en stor mångfald av sällsynta mykorrhizasvampar. Kartprediktionerna över talltickans förekomst visar att skogstypen har betydelse även för andra arter knutna till äldre, torrare tallskogar.