Kloner eller klonblandningar av gran har lika stor variation i diameter som ytor med fröplantor

Det har funnits, och finns, diskussioner om att granbestånd anlagda med kloner eller klonblandningar kan se mer monotona och likformiga ut jämfört med trakter som föryngrats på traditionellt vis med fröplantor. Denna fråga lyftes i samband med klonskogsbrukssatsningar på gran under 80- och 90-talet och flera olika fältförsök lades då ut för att undersöka frågor som anknöt till just klonskogsbruk.

Försöket som redovisas här lades ut 1994 i anslutning till ett ordinarie avkommeförsök och hade som syfte att demonstrera skillnader mellan vanliga fröplantor och sticklingar av klon och klonblandningar. Med de stora satsningarna på somatisk embryogenes (SE) som gjorts på senare tid har det också blivit ett uppsving för konceptet klonskogsbruk, och försök som dessa har åter blivit extra intressanta att utvärdera.

Syftet har varit att mäta och utvärdera ett försök som demonstrerar skillnader i tillväxt och tillväxtvariation, skador och överlevnad mellan fröplantor, en klonblandning och en enskild klon. 

Så gjordes studien

Figur 1. Studerat demonstrationsförsök till höger och ett reguljärt avkommeförsök till vänster innan gallring på sommaren 2024 (Foto: Mats Berlin)

Analys gjordes av försök S22S9420252 Rådahöjden, som ligger utanför Uddeholm i Värmland. Försöket består av tre försöksled där samtliga har ursprung Belarus

Försöksleden:

• Klonblandning
  En för området utvald klonblandning av 14 olika kloner.
• Monoklon 
  En genomsnittsklon  vad gäller tillväxt och fenologi, ur samma fröparti som klonmixen valts från.
• Fröplantor
  Fröplantor med samma proveniens som klonmixen.

Försöket är designat som flerträdsparceller med storlek 14x14 träd (totalt 196 träd) och försöksleden förekommer i tre upprepningar. Försöket inmättes (diameter och skador) sommaren 2024 efter drygt 30 fältsäsonger. 

Diametervariation och tillväxtmönster efter 30 år i fält

Den variation som finns i diameter mellan de tre sorterna skiljer sig inte och alla uppvisar dessutom en normalfördelningsliknande distribution av diameterklasser, dock med olika medelvärden. De inmätta skadorna är ytterst få och inga skillnader går att utläsa från dessa. Resultaten överensstämmer med en tidigare studie som inte såg några signifikanta skillnader i standardavvikelse för vare sig höjd eller diameter mellan monoklonytor och fröplantsytor. Resultaten styrks också indirekt av att den övervägande delen av ett träds fenotypiska variation i tillväxt beror av miljön och endast en mindre del av variationen är genetiskt styrd.

Tabell 1. Överlevnad, tillväxt och tillväxtvariation för de tre testsorterna hösten 2024.

Figur 2: Diameterklassvariation för de tre testsorterna.

Skillnader i tillväxt och överlevnad

I den här studien har monoklonytan vuxit bäst men har lägst överlevnad. Klonblandningen har vuxit bra men överlevt mindre bra, medan fröplantorna har vuxit sämst men överlevt bäst. Att klonblandning/klon skulle växa bättre än fröplantorna var förväntat då klonerna varit utvalda för denna zon medan fröplantorna kom från ett beståndsfrö i Belarus. Fröplantornas överlevnad på 75 % är tydligt högre än klonblandningen och monoklonen som hade en överlevnad runt 60 %. Att det kan finnas risker med att anlägga bestånd med endast en klon har även tidigare studier visat medan klonblandningens lägre överlevnad inte motsvarar de resultat vi tidigare fått. Då vi inte har någon information om försökets anläggningsfas är det svårt att försöka gräva djupare i skälen till mortalitetsskillnaderna. Ett potentiellt skäl skulle kunna vara kvaliteten på sticklingarna då både klonblandningen och monoklonen (som ju är sticklingar) hade ungefär lika låg överlevnad jämfört med fröplantorna.

Vad resultaten betyder för framtida klonskogsbruk

Det viktigaste resultatet från studien är att diameterklassvariationen mellan fröplantor, en klonblandning och en enskild klon, inte skiljer sig åt efter drygt 30 år i fält. Om den nya SE-tekniken kommer att medföra att vi börjar använda klonskogsbruk på en lite större skala är det viktigt att bibehålla försök som det här och öka kunskapen om hur klonskogsbruksskogar kan komma att se ut.