logga
Röjningsförsök i Blåbergsliden Västerbottens län.
Bild: Jonas Öhlund/Skogforsk
Är det möjligt att sanera hårt törskateangripna gallrings- och röjningsbestånd och vilka effekter får det? Nu har de första resultaten från projektet ”Demoförsök Törskate” sammanställts.

På uppdrag av Norra Skog, Sveaskog, Holmen Skog och SCA Skog driver Skogforsk sedan 2020 projektet ”Demoförsök Törskate” där sjukdomsutvecklingen på permanenta provytor i hårt törskateangripna gallrings- och röjningsbestånd följs under en tioårsperiod.

Det övergripande syftet med projektet är att undersöka hur olika röjnings- och gallringsstrategier påverkar angreppsförlopp, avdöende och beståndssammansättning över tid.

Under 2020 och 2022 genomfördes de två första inventeringarna i projektet som innefattade dels en bakgrundsinventering innan utförda skötselåtgärder, dels den första inventeringen direkt efter att skötselåtgärderna utförts.

Resultaten visar att man lyckats bättre med att identifiera och ta bort törskateangripna tallhuvudstammar i gallringarna jämfört med röjningarna. Särskilt svårt verkar det ha varit att identifiera tallhuvudstammar med grenangrepp i röjningarna.

Läs fördjupning

Allvarlig staminfektion stryper trädet

Törskate (Cronartium pini) är en rostsvamp som angriper tall (Pinus sylvestris). Den förekommer i två former. Den ena varianten (Cronartium flaccidum) är beroende av värdväxling för att fullborda sin livscykel och kan värdväxla med ett antal växtarter. Med stor sannolikhet är kovallsläktet (Melampyrum spp.) det mest betydelsefulla för spridningen i svensk skogsmark (Kaitera & Hantula 1998, Kaitera 1999, Kaitera m.fl 2005). Den andra varianten (Peridermium pini) sprids från tall till tall (Hantula m.fl. 2002). Båda varianterna infekterar trädet genom att luftburna sporer landar på årsbarr och tar sig in via klyvöppningarna. Eftersom årsbarr finns både på stammen och på grenarna, kan initialinfektionen uppstå både på stammar och på grenar. En greninfektion är generellt inte ett stort problem för trädet så länge infektionen inte växer sig in mot stammen och övergår i en staminfektion. Konsekvensen av en staminfektion varierar, en begränsad infektion kanske inte påverkar trädet alls, medan en allvarligare infektion har stor negativ inverkan på trädets tillväxt och i värsta fall kan infektionen växa sig runt hela stammen så att ledningsbanorna stryps och hela trädet eller den del av trädet som är ovan angreppet dör.

Sedan början av 2000-talet har omfattande angrepp av törskate uppmärksammats i unga tallbestånd, framför allt i östra Norrbotten. Törskateangripna unga och medelålders bestånd har sedan dess också uppmärksammats i Västerbotten och ändå ner till Jämtland. Flertalet inventeringar har genomförts av både skogsbolag, Skogsstyrelsen och Skogforsk för att kartlägga angreppens omfattning (Wulff & Hansson 2013, Wulf m.fl. 2022, Sveaskog ungskogsinventering 2019, SCA Skog 2020, Holmen Skog 2020). Resultaten från dessa inventeringar har påvisat törskateangripna ung- och gallringsskogar från Norrbotten till Jämtland med angreppsfrekvenser på över 10 % i de hårdast drabbade områdena i Norrbotten. Variationen i angreppsfrekvenser mellan olika områden är emellertid mycket hög och i vissa bestånd kan angreppsfrekvenserna vara flera gånger så höga. 

Kan saneringsåtgärder begränsa spridningen av törskate?

Idag försöker skogsägare normalt begränsa spridningen av törskate genom att vid röjning och gallring ta bort så många infekterade stammar som möjligt (sanering). Effekten av dessa skötselåtgärder är emellertid fortfarande oklar och de få kontrollerade studier som genomförts har inte kunnat påvisa några signifikanta positiva effekter av åtgärderna (Kaitera 2002). Den främsta anledningen till detta tros vara att man missar ett stort antal latenta infektioner i träden vid gallringen (angripna träd utan symptom eller svårupptäckta symptom). En annan hypotes är att ett ökat ljusinsläpp och en ökad luftcirkulation efter gallring och röjning kan gynna svampens vitalitet och sporspridning och därmed öka antalet nya infektioner. Effekten av saneringsåtgärder är troligtvis även kopplad till vilken av törskatevarianterna som dominerar i beståndet (den värdväxlande eller klonala) eftersom spridningsbiologin för de två varianterna skiljer sig. I Nordamerika anses saneringsgallring i bestånd av vittall (Pinus albicaulis) kunna reducera infektioner av Cronartium ribicola, en nära släkting till vår inhemska törskate (Hunt 1991, Zeglen m.fl. 2010). Men även om antalet infektioner minskade efter gallringen återstår frågetecken kring de långsiktiga effekterna av åtgärderna som till exempel hur en ökad luftcirkulation i bestånden efter gallringen påverkar framtida sporspridning och därmed antalet nya infektioner (Schnepf & Schwandt 2006, Zeglen m.fl. 2010). Det saknas således fortfarande mycket kunskap om hur olika skötselåtgärder, såsom gallring och röjning påverkar angreppsförlopp och beståndssammansättning i törskateangripna skogar över längre tidsperioder.

Demoförsöken tar fram skötselråd

I projektet ”Demoförsök Törskate” följs sjukdomsutvecklingen inom permanenta provytor i hårt angripna gallrings- och röjningsbestånd under en tioårsperiod. Totalt ingår sju gallringsbestånd och åtta röjningsbestånd med sammanlagt 684 permanenta cirkelprovytor. Syftet med projektet är att undersöka hur olika gallrings- och röjningsstrategier påverkar angreppsförlopp, avdöende och beståndssammansättning över tid. I förlängningen är målet med projektet att ta fram ett förbättrat beslutsunderlag för att kunna utforma mer underbyggda skötselråd för törskateangripna tallungskogar.

Tre skötselstrategier jämförs

I projektet testas tre skötselstrategier:

  1. Sanering - försöka gallra och röja bort samtliga angripna tallar och där så är möjligt premiera gran och löv över tall.
  2. Förbandsgallring/röjning - utföra en mer normal gallring med jämnt förband.
  3. Kontroll - helt låta bli att gallra eller röja.

Figur 1.png

Figur 1. Principskiss över behandlingarna och placeringen av de permanenta cirkelprovytor inom de olika försöksytorna. 

 

Figur 2.jpg

Figur 2. Centrumkäpp i en cirkelprovyta i ett av röjningsbestånden, Blåbergsliden Västerbotten. Notera det sporulerande grenangreppet till höger i bild. Foto: Jonas Öhlund/Skogforsk

Angreppen skiljer sig mellan gallring- och röjningsbestånd

Innan utförda skötselåtgärder var de totala angreppsfrekvenserna på tallhuvudstammar betydligt lägre i röjningarna (12 %) än i gallringarna (27 %) vilket främst kan förklaras av den kortare tid träden varit utsatta för infektionsrisk. Trots att samtliga bestånd i projektet valts ut i områden med välkänd törskatehistorik var variationen i angreppsfrekvenser mellan olika geografier och mellan olika gallrings- respektive röjningsbestånd mycket hög. Detta indikerar ett heterogent spridningsförlopp där lokala bestånds-, områdes- och/eller väderförutsättningar har stor betydelse.

Stamsår vanligare än grensår

I de flesta av gallringsbestånden och många av röjningsbestånden dominerade stamsåren stort över grensåren (Figur 3 och 4). Allra tydligast var detta i gallrings- och röjningsbestånden i Tornedalen; Ollimaavägen, Kuusijärvi, Fräkenmyrberget, Jomatusjärvi samt i Bjärkliden och Vitsidan i Västerbotten. Detta indikerar att nyrekryteringen av infektioner i dessa bestånd i dagsläget är avstannande. En eventuellt avstannande smittspridning och nyrekrytering av infektioner kan bero på flertalet faktorer:

  1. En minskad förekomst av kovall (och därmed minskad sporspridning för den värdväxlande varianten av törskate) som en effekt av att beståndet med åldern sluter sig och fältskiktet beskuggas.
  2. På ett minskat sportryck (risk att infekteras) på högre höjd uppe i grenverken.
  3. Ett gynnsammare mikroklimat för sporspridning och infektion tidigt i beståndsutvecklingen.

Förklaringen kan också finnas i en kombination av flera av dessa faktorer. Det låga antalet registrerade grensår kan emellertid också bero på svårigheten att identifiera angrepp i täta bestånd samt angrepp belägna högt ovan marken.

Figur 3.png

Figur 3. Angreppsfrekvenser på tallhuvudstammar i gallringarna före åtgärd uppdelat på försökslokal och på tallhuvudstammar med stam- respektive grensår. Notera den höga frekvensen tallhuvudstammar med grensår i Nästelnområdets två gallringsbestånd och de låga i Kuusijärvi, Ollimaavägen, Fräkenmyrberget och Bjärkliden. Låddiagrammet anger median, kvartiler samt min och max.

 

Figur 4.png

Figur 4. Angreppsfrekvenser på tallhuvudstammar i röjningarna före åtgärd uppdelat på försökslokal och på tallhuvudstammar med stam- respektive grensår. Liksom i gallringarna återfanns mycket få grensår på tallhuvudstammarna i röjningarna i Tornedalen (Kuusijärvi och Jomatusjärvi). Låddiagrammet anger median, kvartiler samt min och max.

 

Figur 5.jpg

Figur 5. Exempel på sporulerande stam- och grensår i röjningsbestånden. Foto: Jonas Öhlund/Skogforsk

Svårigheter att identifiera grenangrepp i röjningsbestånden

Efter utförda gallringar och röjningar kan vi konstatera att man lyckats bäst med att identifiera och ta bort törskateangripna tallhuvudstammar i gallringarna (77 % för saneringsgallringen och 49 % för förbandsgallringen mot 65 % för saneringsröjningarna och 34 % för förbandsröjningarna). Underlaget i denna rapport är inte tillräckligt för att med säkerhet kunna förklara de bakomliggande orsakerna till dessa resultat. Däremot visar uppdelningen av angripna tallhuvudstammar i vitalitetsklasser att många ”lätt skadade” tallhuvudstammar (tallhuvudstammar med enbart grensår) lämnats kvar i röjningarna efter utförda saneringsröjningar medan de flesta tallhuvudstammar i denna skadeklass tagits bort i saneringsgallringarna (Figur 6 och 7). En stor andel missade grenangrepp i röjningarna i kombination med att många friska tallhuvudstammar togs bort ledde även till att angreppsfrekvenserna för gruppen levande tallhuvudstammar med grensår ökade efter sanerings- och förbandsröjning (Figur 8). Detta visar sammantaget på svårigheter att identifiera grenangrepp i röjningarna. Intressant var också att vitalitetsklassen döende tallhuvudstammar ökade något i röjningarnas saneringsbehandlingar men antalet träd i denna skadeklass var mycket låg.

 

Figur 6.png

Figur 6. Antal angripna tallhuvudstammar med stam- och/eller grensår av törskate i gallringarna fördelat i vitalitetsklasser, åtgärdstyper och före/efter åtgärd.

 

 

 

 

Figur 7.png

 

 

Figur 7. Antal angripna tallhuvudstammar i röjningarna med stam- och/eller grensår av törskate fördelat i vitalitetsklasser, åtgärdstyper och före/efter åtgärd.

 

Figur 8_.png

Figur 8. Angreppsfrekvenser i röjningarna för levande tallhuvudstammar med A) ett eller flera stamsår och B) ett eller flera grensår fördelat mellan olika åtgärdstyper och före/efter åtgärd. I både sanerings- och förbandsröjningen noterades en signifikant ökande angreppsfrekvens för stammar med grensår efter utförda röjningar. I förbandsröjningen noterades även en signifikant ökad angreppsfrekvens för tallhuvudstammar med stamsår efter utförd röjning. Asterix visar ev. signifikanta skillnader.

Lågt sittande stamsår i röjningarna

I röjningsbestånden registrerades också angreppens position (höjd) på trädet samt antalet grenvarv från toppen ner till gren- respektive stamsår. Före utförda skötselåtgärder återfanns de flesta stam- och grensår på relativt sett låga höjder (runt en meter) (Figur 9, 10 och 11). Intressant var att också att en ganska stor andel av stamsåren återfanns just ovanför eller i stambashöjd (marknivå), se Figur 9A och 10. Detta indikerar antingen förekomst av levande (infekterbara) grenar i marknivå långt upp i trädåldrarna eller att törskatesvampen infekterat trädet mycket tidigt, kanske redan i plantstadiet (då levande mottagliga grenar eller barr med säkerhet fanns på denna höjd).

Figur 9.png

Figur 9. Frekvensdiagram för A) stamsårens och B) grensårens höjdfördelning på tallhuvudstammarna. Notera det höga antalet stamsår på 0–25 centimeters höjd på träden.

 

Figur 10.jpg

Figur 10. Exempel på lågt sittande stamsår i röjningsobjekten. Tallhuvudstammarna på bilden var cirka 14 år gamla med en höjd på 3–4 m. Tallarna på bilden var fullt vitala i kronan trots de omfattande stamsåren. (Blåbergsliden Västerbotten). Foto: Jonas Öhlund/Skogforsk

 

Figur 11.jpg

Figur 11. Exempel på aktiva grensår i röjningsobjekten. De flesta grensår återfanns på den nedre delen av kronan på en höjd av cirka 1 m. Foto: Jonas Öhlund/Skogforsk

Slutsatser och framtid

Efter utförda gallringar och röjningar kan vi konstatera att man lyckats bäst med att identifiera och ta bort törskateangripna tallhuvudstammar i gallringarna (77 % för saneringsgallringen mot 65 % för saneringsröjningarna). Underlaget i denna rapport är inte tillräckligt för att med säkerhet kunna förklara de bakomliggande orsakerna till dessa resultat. Däremot visar uppdelningen av angripna tallhuvudstammar i vitalitetsklasser att många ”lätt skadade” tallhuvudstammar (tallhuvudstammar med grensår) lämnats kvar i röjningarna efter utförda saneringsröjningar medan de flesta tallhuvudstammar i denna skadeklass tagits bort i saneringsgallringarna (Figur 10 och 19). Även när man tittar på angreppsfrekvenserna för enbart levande tallhuvudstammar uppdelat i stammar med gren- respektive stamsår kan man se att angreppsfrekvenserna för stammar med grensår ökade i röjningarna från före till efter sanerings- och förbandsröjning. Sammantaget visar detta på svårigheter att identifiera grenangreppen i röjningarna.

Så hur ska man då på bästa sätt sköta dessa hårt törskateangripna gallrings och röjningsbestånd? Utmaningarna att lyckas reducera antalet törskateangripna tallhuvudstammar verkar vara störst i röjningsbestånden samtidigt som åtgärder i ett tidigt stadium har störst potential att påverka den fortsatta smittspridningen och den framtida tillväxten i beståndet.

I projektet utfördes både saneringsgallringarna och saneringsröjningarna med stor noggrannhet där angripna tallhuvudstammar märktes upp innan gallring/röjning. Röjningarna utfördes dessutom av erfaren personal från Skogforsk med stor vana att identifiera törskateangrepp. Möjligheten att lyckas bättre med att sanera bestånden i praktiskt skogsbruk är därmed mycket små och man kan nog räkna med att en högre andel angripna tallhuvudstammar lämnas kvar vid “praktisk” saneringsgallring och saneringsröjning.

Möjligtvis kan angreppen vara lättare att identifiera i röjningarna om man går in lite senare i bestånden (då angreppen blivit tydligare). Det är också viktigt att röja när törskatesvampen sporulerar (främst i juni) – framför allt för att inte missa mindre grensår. Preventiva åtgärder som i nuläget kan rekommenderas i törskateangripna bestånd är annars att spara ett överskott av stammar och där så är möjligt prioritera gran och löv före tall. Vid nyetablering av bestånd i högriskområden för törskate bör också andra trädslag än tall övervägas, särskilt på rika vegetationstyper, finkorniga jordar, frisk till fuktig mark samt på marker med hög förekomst av skogskovall i fältskiktet (före detta granmarker).

Positivt var annars att de fåtal registrerade grensåren i de flesta av gallringsbestånden tyder på en begränsad nyrekrytering av infektioner vilket skulle kunna minska behovet av saneringsåtgärder i dessa äldre bestånd. Detta kan vara viktig information då saneringsåtgärder i hårt angripna gallringsbestånd riskerar att kunna sänka grundytan för mycket och skapa glesa bestånd. Fler och betydligt mer omfattande studier krävs dock för att kunna verifiera dessa resultat och öka förståelsen för törskatesvampens angreppsförlopp och smittspridning. En ökad förståelse för törskatesvampens spridning i olika beståndsåldrar och för de två varianterna av svampen är viktig för att bättre kunna bedöma vilka skötselåtgärder som är effektivast att vidta och även för att bättre kunna simulera framtida tillväxtförluster i törskateangripna bestånd. Förhoppningsvis kan de fortsatta avläsningarna i projektet kasta mer ljus över en del av dessa frågeställningar.

Nr 66-2023    Publicerad 2023-11-29 13:59

Läs mer
AP 1179-2023 Demoförsök Törskate
Hantula, J., Kasanen, R., Kaitera, J. & Moricca, S. 2002. Analyses of genetic variation suggest that pine rusts Cronartium flaccidum and Peridermium pini belong to the same species. Mycological Research 106: 203–209.
Holmen Skog. 2020. Ungskogsinventering Holmen Västerbotten. Ansvarig: Peter Christoffersson.
Hunt, R.S. 1991. Operational control of white pine blister rust by removal of lower branches. The Forestry Chronicle vol 67, No 3.
Kaitera, J. & Hantula, J. 1998. Melampyrum sylvaticum, a new alternate host for pine stem rust Cronartium flaccidum. Mycologia 90: 1028-1030.
Kaitera, J. 1999. Cronartium faccidum fruitbody production on Melampyrum spp. and some important alternate hosts to pine. European Journal of Forest Pathology 29: 391–398.
Kaitera, J. 2002. Short-term Effect of Thinning on Pinus sylvestris Damage and Sporulation Causes by Cronartium flaccidium. Scandinavian Journal of Forest Research 17: 158-165.
Kaitera, J., Nuorteva H. & Hantula, J. 2005. Distribution and frequency of Cronartium flaccidum on Melampyrum spp. in Finland. Canadian Journal of Forest Research 35: 229-234.
Kårén, O., Martell, A. & Forsberg, E. 2020. Skadeinventeringar av SCA:s tallungskogar 2020. Rapport 1.
Schnepf, CC. & Schwandt, JW. - 2006 - Pruning Western White Pine: A Vital Tool for Species Restoration. A Pacific Northwest Extension Publication. University of Idaho Oregon State University & Washington State University.
Sveaskogs ungskogsinventering, MO Nord. 2019.
Wulff, S & Hansson, P. 2013. Nationell Riktad Skadeinventering (NRS) 2012. Arbetsrapport 386.
Wulff, S., Walheim, M. & Roberge, C. 2022. Nationell Riktad Skadeinventering (NRS) 2022. Arbetsrapport 542, ISBN: 1401-1204.
Zeglen, S., Pronos, J. & Merler, H. 2010. Silvicultural management of white pines in western North America. Forest Phatology 40: 347–368.
Kommentarer
Det finns ännu inga kommentarer på denna sida. Var först med att ge en kommmenter.
Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.