Gå till:

Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan

Växande träd lagrar kol genom fotosyntesen.
Skogen är den viktigaste komponenten i Sveriges strävan att motverka växthuseffekten, och en högre virkesproduktion ökar klimatnyttan. Det visar en rapport som undersökt skogsbrukets klimatpåverkan.

Artikeln är en sammanfattning av rapporten Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan.

I rapporten sammanfattas nuvarande kunskap med fokus på den svenska skogens klimatpåverkan. Bland annat framkommer att ett års tillväxt i Sveriges skogar binder mer än tre års utsläpp av koldioxid och mängden virke i skogen har under de senaste hundra åren ökat i en omfattning som motsvarar 2 miljarder ton koldioxid, det vill säga 40 års totala utsläpp från Sverige på nuvarande nivå. Skogsbrukets egna utsläpp av CO2 ligger på nivån en miljon ton per år, men minskar genom pågående effektivisering.

De skogsprodukter som varje år tas ut från skogarna minskar genom substitutionseffekter utsläppen med 40 miljoner ton. Om mer av biomassan i den avverkade skogen utnyttjades skulle klimatnyttan kunna höjas till 60 miljoner ton per år, mer än de årliga svenska utsläppen, 54 miljoner ton. Vid ökat uttag stiger alltså klimatnyttan ytterligare, så länge tillväxten upprätthålls.

Att lämna skogen för fri utveckling skulle under en tid öka inlagringen av kol, men i fullmogen skog sker ingen nettoinbindning av kol, eftersom nedbrytningen av död trädbiomassa balanserar den årliga tillväxten. För största effekt av skogsbruket i klimatarbetet skall istället nettoproduktionen av virke vara så hög som möjligt, med hänsyn till andra mål. Så stor del av varu- och energiproduktionen som möjligt skall baseras på skogsråvara.

Läs fördjupning

Halten av koldioxid i atmosfären låg tidigare på ca 280 ppm men har under 1900-talet ökat till en nivå över 400 ppm. Orsaken är främst en omfattande användning av fossila bränslen: stenkol, olja och naturgas. Vid förbränning av dessa fossila kolföreningar bildas koldioxid ur kol som tidigare var lagrat i jordskorpan. Den ökande halten koldioxid har allt mer accepterats som en drivande faktor i en observerad höjd global medeltemperatur, genom den s.k. växthuseffekten.

Under senare år har skogens och skogsbrukets möjligheter då det gäller att motverka atmosfärens ökande halter av växthusgasen koldioxid kommit i fokus. Växande skog binder kol och i skogsmark inlagras med tiden stora mängder kol. Genom sin tillväxt tar alltså skogarna upp koldioxid ur luften. Men frågan är hur ett aktivt skogsbruk påverkar dessa processer. Denna skrift ger en principiell bild av hur skogsbruket påverkar dynamiken i kolets kretslopp. Med denna utgångspunkt diskuteras vilka strategier som kan tänkas bidra till en hög förmåga att binda och lagra kol och vilka alternativ som är mindre lyckade ur detta perspektiv.

Nettoproduktion av biomassa

De gröna växterna kan genom fotosyntesen omvandla vatten och koldioxid till socker med hjälp av solenergi. Sockret utnyttjar träden för att producera de ämnen de behöver för sin tillväxt och som energikälla för sina livsprocesser. Syre utgör en restprodukt av denna process. Då en växt dör, bryts den biomassa som byggts upp under växtens livscykel ned av organismer som lever på den döda biomassan, och det upptagna kolet frigörs åter i form av koldioxid. Med undantag för en mindre del av det organiska kolet som kommer att överföras till markens förråd av organiskt kol är således ett växtsamhälle koldioxidneutralt, eftersom tillväxt och nedbrytning balanserar varandra sett över en längre tid.

I en brukad skog sätts denna jämvikt ur spel. Virkesprodukter borttransporteras för att användas i mer eller mindre långlivade produkter och material. Biomassa förs bort, istället för att lämnas till de naturliga nedbrytarna. I en brukad skog sker därmed en kontinuerlig nettoproduktion av växtbiomassa. Om biomassan används för att substituera produkter eller energi där alternativet baseras på fossilt kol i form av stenkol, olja eller naturgas så bidrar skogsbrukets produktionscykel även till en minskad belastning av växthusgasen koldioxid.

Stora lager av kol

Lagret av kol i svensk skog är mycket stort. Virkesförrådet, drygt 3,1 miljarder m3sk, motsvarar 4,3 miljarder ton koldioxid. Den ökning av virkesförrådet som skett sedan 1929, då den första Riksskogstaxeringen slutfördes, motsvarar 2 miljarder ton CO2 eller cirka 100 års utsläpp från transporter och arbetsmaskiner på 2016 års nivå.

Även skogsmarken har ett betydande förråd av organiskt kol. Det totala förrådet, cirka 1 800 miljoner ton, är till och med högre än den mängd kol som inlagrats i växande träd. (Härtill kan läggas 510 miljoner ton på torvmark och ett stort förråd på icke produktiv skogsmark, som inte medtagits i denna framställning som rör brukad, produktiv skog). Men ökningen av mängden markkol är långsam. I genomsnitt har cirka 7 kilo kol/ha och år bundits i skogsmark sedan den senaste istiden, att jämföra med de drygt 7 ton kol/ha som årligen binds av den brukade skogen.

Den brukade svenska skogen binder varje år genom sin tillväxt stora mängder koldioxid. Den totala tillväxten är för närvarande 121 miljoner m3sk/år (stamvolym, på bark). Om mängden trädbiomassa (inkluderande stubbar, rötter, grenar, blad och barr) beräknas istället för stamvolymen, så motsvarar den 93 miljoner tTS (ton torrsubstans), varav hälften utgörs av kol. Detta innebär, eftersom ett ton kol motsvarar 3,7 ton koldioxid, att 171 miljoner ton koldioxid har upptagits från atmosfären.

Tillväxten större än uttaget

Uttaget från skogen är mindre än tillväxten. Därmed ökar mängden kol i de svenska skogarna. Lagerökningen kan beräknas genom att tillväxten minskas med avgångarna (avverkning och träd som dör av andra orsaker). Tillväxten, 121 miljoner m3sk/år, skall då minskas med 96 miljoner m3sk/år (varav 84 miljoner är avverkning). Det betyder att den årliga lagerökningen är 25 miljoner m3sk/år, en biomassa motsvarande 35 miljoner ton koldioxid, att jämföra med Sveriges totala utsläpp på 2016 års nivå, 53 miljoner ton koldioxidekvivalenter. De analyser av skogens betydelse för kolcykeln som genomförts visar att det är viktig att upprätthålla en hög nettoproduktion. Genom att förlänga omloppstiderna ökas lagret av kol i skogen, men samtidigt går produktionen ner.

Dessa båda effekter tar ofta ut varandra. Att lämna skog för fri utveckling genom till exempel bildande av reservat ger ett höjt kollager, men efter att det maximalt möjliga virkesförrådet har uppnåtts så uteblir nettoinbindningen av kol nästan helt.

Minskande utsläpp från skogsbruket

Skogsbrukets utsläpp av koldioxid i samband med olika arbeten undersöktes, med år 2014 som exempel. Totalt rör det sig om knappt 1 miljon ton CO2/år. Skogsvårdsarbeten (markberedning, plantproduktion, röjning och gödsling) står för cirka 60 000 ton, drivning (avverkning och terrängtransport) för cirka 386 000 ton och vidaretransporter inklusive utsläpp i samband med väghållning för 521 000 ton. Skogsbrukets samlade drivmedelsförbrukning summerades till 4,71 liter per skördad m3sk. Skogsbruket har under en lång följd av år lyckats höja energieffektiviteten i sina operationer. Detta är en följd av den tekniska utvecklingen till exempel vad gäller motorer men också genom ökad medvetenhet om miljö- och klimatfrågorna samt ökat fokus på bränsleekonomin, som kommit att bli allt viktigare. Arbetet med att minska utsläppen från skogsbruket fortsätter. Särskilt inom området vidaretransporter, som ensamt står för drygt hälften av utsläppen, har ett framgångsrikt arbete bedrivits för att höja bränsleeffektiviteten.

Läs rapporten i sin helhet nedan.

Nr 19-2019    Publicerad 2019-04-02 07:00
Skogsskötsel
Slutavverkning
4 Kommentarer
Läs mer
Författare
Kommentarer (4)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.
Rolf Björheden, Skogforsk  1 månad sedan

Hej Dan!

Det var en rejäl salva med ganska svåra, men bra, frågor och påståenden! Jag kan nog inte bemöta alla dina argument men kanske förklara några, som jag tycker, viktiga delar.

Du skriver "oavsett skogsbruk så blir all tillväxt förr eller senare koldioxid". Det stämmer. Men om vi säkerställer att virkesförrådet är lika eller ökande genom god skogsskötsel, så ökas inte halten av koldioxid i atmosfären. Detta är i hög grad beroende av rådande skogsbruk.

"Klimatet bryr sig inte om vilken källa koldioxiden har", är ju också rätt, men fossilt kol ökar mängden kol som cirkulerar i biosfären. Kol från skogsprodukter cirkulerar bara, i ett evigt kretslopp. Så länge vi sörjer för återväxt. Uppbyggnaden av markkol beror främst på balansen mellan förnaproduktion och markandning. Då vi slutavverkar en skog så minskar förnaproduktionen, medan markandningen fortsätter. Vi tappar kanske 20 års uppbyggnad av markkolslager. Marken innehåller ofta lika mycket eller mer än en mogen skog, men inlagringstakten av kol till marken är mycket låg, kanske en procent av vad en växande skog binder in. Skogens klimateffekt är otroligt mycket mer beroende på nettotillväxten i skogen än på förnaproduktionen.

"Att sluta avverka skog" är ditt bästa recept för klimatet. Jag kan hålla med, om vi renodlar problemet till enbart koldioxidhalten i atmosfären, men vill lägga till att vi snarast bör restaurera degenererad skogsmark över hela planeten. Som vi gjort i södra Sverige. Men problemet är större än så. En världsbefolkning på 8,5 miljarder ska försörjas. Jag kan inte se att detta kan ske samtidigt som vi anlägger ett globalt moratorium på skogsbruk. Ett ansvarsfullt skogsbrukande är en del av lösningen. Svenskt skogsbruk är bra, men kan och bör bli mycket bättre. Vägen dit är inte en nedläggning av skogssektorn. Det skulle ge stora negativa konsekvenser och omöjliggöra utvecklingen av en hållbar bioekonomi.

Dan Bengtsson, Jord o skog  1 månad sedan

Hej!

Det här stämmer dåligt vad jag förstår. Oavsett skogsbruk så blir all tillväxt förr eller senare koldioxid igen. Den träprodukter som är långlivade (ca 20 % av dagens användning) samt det som lagras i marken. Det som lagras i marken är beroende av ett skogsbruk som inte frilägger och/eller rör i marken annars frigörs kol. Lövträd är bättre än barrträd på att skapa kollager i marken. Substitutionseffekten hjälper föga om koldioxidutsläppen ska ner, klimatet bryr sig inte om vilken källa koldioxiden har. Ett kalhygge tar inte upp koldioxid förrän efter minst 15 år, på den tiden ska vi ha sänkt koldioxidutsläppen radikalt och det åstadkoms inte med kalhyggesbruk.

Den andel skog i Sverige som är så gammal att den är koldioxidneutral (om den ens finns eftersom marken fortfarande lagrar in kol där) är så liten nu att den är försumbar. Att sluta avverka skog vore därför det allra bästa för klimatet, näst bästa vore plockhuggning/naturnära skogsbruk. Är det möjligt? Problemet är att vi som samhälle tjänar på att skogen står kvar men inte skogsägarna. Ett annat problem är att skog som står kvar "bara" genererar minskade utgifter och bättre klimat/biologisk mångfald/med flera ekosystemtjänster och det kan vi inte avlöna offentliga sektorn med. Någon som har förslag på lösning på dessa dilemman?

Rolf Björheden, Skogforsk  1 månad sedan

Jag kan inte annat än hålla med. Grot-uttaget bör följa de instruktioner som gäller. De sammanfattas väl i Skogsstyrelsens rapport 2019/14.

Grot innehåller lättillgänglig växtnäring och bör lämnas på näringsfattiga marker. Groten har också ett stort värde som markskonare på känsliga markavsnitt och bör då helst användas för att minska risken för körskador. En femtedel av groten bör lämnas till de olika organismer som lever på att bryta ner död ved. Min uppfattning är dock att det endast undantagsvis tas ut för mycket grot och på ”fel” mark. Det är oerhört svårt att få med sig mer än 60–70 procent av groten och i dag skördas grot endast på en bråkdel av de marker där ett uttag är lämpligt.

Lundgren  1 månad sedan

Att Grot uttages i alltför hög grad är negativt för växande skog. Skogsbruket skall förhålla sig till omloppstiden för skog. Anvisningar om uttag av Grot bör göras. Jag ser att hyggena damsug rent ut sagt oavsett marktyp.

Med vänlig hälsning, Fd Skogvaktare