https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/2015/best-way---nasta-generations-drivningsplanering/
Hur ska basstråken i en slutavverkning dras för att minimera sträckan och samtidigt undvika markskador? Snart kan planeraren få hjälp i besluten av ett nytt system som Skogforsk utvecklar.
Allt mer forskning visar de negativa effekterna av spårbildning vid drivning. Det är i basstråken, där skotaren kör flera gånger, som de stora markskadorna uppstår. Med en bra planering och förläggning av basstråken kan spårbildning minskas väsentligt.
Sedan några år finns en heltäckande digital terrängmodell baserad på Lantmäteriets laserskanning. Denna ger en god bild av topografin på ett avverkningsobjekt och man kan se var det kan förväntas vara blöta marker där ytvattenan samlas. I en så kallad markfuktighetskarta är sådana områden blåmarkerade, vilket är en tydlig signal om att man inte bör dra basstråk där.
Men Lantmäteriets laserskanning kan även användas för att bedöma skogens virkesförråd i olika delar av beståndet, skattningen görs för pixlar på cirka 100 kvadratmeter.
Skogforsk utvecklar nu ett verktyg som kombinerar dessa två datakällor. Det kallas BesT, vilket står för Beslutsstöd Traktplanering. Planeraren anger lämpliga platser för avläggen för ett slutavverkningsbestånd och modellen räknar ut hur basstråken ska dras för att minimera den totala skotningssträckan. Beräkningen baseras bland annat på virkesförrådet i olika delar av beståndet.
Modellen lägger inga basstråk i känsliga, "blå" områden, men planeraren kan ange en eller flera överfarter, det vill säga platser som bedöms kunna klara sig utan markskador om man använder broar eller risar extra mycket. Då räknar modellen fram en ny sträckning av basstråken – en sträckning som minimerar den totala körsträckan utifrån de nya förutsättningarna. Modellen kan således också användas för att utvärdera planerarens eget förslag.
Planeringsverktyget ska kunna användas på kontorsdatorn eller ute i fält på en vanlig surfplatta med kartverktyg, om uppkoppling finns. BesT Way är interaktivt, planeraren kan testa olika placering av avlägg och överfarter över blöta marker och se hur det påverkar det totala skotningsavståndet. En känslighetsanalys "på stubben" helt enkelt.
Systemet kommer testas praktiskt under 2015 och målet är att implementera det hos minst två skogsföretag under 2016.
Artikeln är baserad på ett föredrag från konferensen Ukonf15 som hölls på fyra orter i februari-mars 2015.
