Hyggets utseende påverkar plantantalet
Efter en tillväxtsäsong
–Dödligheten var lägre 2024, vilket sannolikt kan förklaras av en regnigare sommar – det var positivt för plantöverlevnaden.
–För 2023 och 2024 har tallplantorna sammantaget något sämre vitalitet än granplantorna.
–Högst andel ”svårt nedsatta” plantor återfinns i Götaland, lite lägre i Svealand och lägst i Norrland, vilket sannolikt kan förklaras av skador orsakade av snytbagge. Snytbaggen är den dominerande skadegöraren i Götaland och till viss del Svealand, medan torka och svampskador är mer vanliga i Norrland.
–Mineraljordspunkterna ger högre plantvitalitet jämfört med de omvända torvorna. Det är tydligast för tall i Norrland och Svealand. Den lägre vitaliteten i de omvända torvorna kan troligen förklaras av torkproblematik.
–Plantor planterade i omvända torvor med dålig markkontakt löper 40–50 procents risk att dö eller att ha låg vitalitet efter en tillväxtsäsong.
–Större tallplantor har högre vitalitet än mindre tallplantor i Norrland (50–55 cm3 vs 25–30 cm3) och Svealand (80–90 cm3 vs 50–55 cm3).
Efter tre tillväxtsäsonger
Underlaget för treårsanalyserna är relativt begränsat och resultaten måste tolkas med försiktighet. Det handlar om 90 bestånd med cirka 6 000 plantor som inventerades för första gången under teståret 2022. Men ju fler treårsinventeringar som adderas i projektet, desto starkare underlag.
Vitalitet
Mortaliteten har efter tre år stigit från 10 procent till cirka 18 procent. Sämst resultat registrerades för gran i Götaland, där dödligheten uppgick till 22,1 procent, samt för tall i Svealand med 21,4 procent. Lägst plantdöd registrerades i Norrland med 15 procent för tallplantorna och 12,4 procent för granplantorna. Positivt är att en relativt stor andel av både tall- och granplantorna går från betydande nedsättning efter den första inventeringen till fullt vitala efter tre år.
Ändå sjönk vitaliteten kraftigt under de tre första åren, särskilt för tallplantor planterade i omarkberedd planteringspunkt samt i störd humus. Detta var särskilt tydligt för Götaland och beror sannolikt på omfattande snytbaggeangrepp. Även plantor som behandlats med snytbaggeskydd har svårt att klara sig från snytbaggen i omarkberedda punkter.
För tallplantor planterade i mineraljordspunkter var vitaliteten fortsatt högre än samtliga andra planteringspunkter, inklusive omvända torvor. Plantor i omvända torvor med mineraljord hade en något högre vitalitet än de i omvända torvor utan mineraljord.
Även för granplantor sjönk vitaliteten tydligt mellan ett och tre år men här återfanns inga tydliga skillnader mellan de olika planteringspunkterna, med undantag av omarkberedda planteringspunkten som hade något lägre vitalitet.
Tillväxt
Markberedningen är viktig för planttillväxten. Höjdtillväxten för plantor planterade i de flesta markberedda planteringspunkter var signifikant högre än tillväxten för plantor planterade i omarkberedda planteringspunkter – särskilt för tall i Norrland och Svealand. Höjdtillväxten för plantor planterade i mineraljords-punkter och i omvända torvor var likvärdiga både för tall- och granplantor.
Gemensam standard ska säkra inventeringarna
Skogforsk utvecklar nu en standard för planteringsuppföljning tillsammans med skogsbranschen.
I dag används olika metoder för att inventera antalet planterade plantor och ytan man mäter på är ibland inte representativ för hela hygget, säger Jonas Öhlund:
– Det gör det svårt att tolka siffrorna man får fram. Det är det vi vill hjälpa till att bringa klarhet i.
Med hjälp av data från Föryngringskollen arbetar Skogforsk därför fram en statistiskt säkerställd metod för att inventera antalet planterade plantor på ett hygge.
– Föryngringskollens databas med mer än 10 000 inventerade cirkelprov- ytor ger oss en bra uppfattning om hur stor variationen är i plantantal mellan olika cirkelprovytor och olika hyggen. Variationen använder vi för att beräkna hur många cirkelprovytor som behövs för att uppnå en viss statistisk säkerhet i de resultat vi får fram.
Statistikern Jon Ahlinder utför beräkningarna:
– Vi använder variationen i plantantal i Föryngringskollens cirkelprovytor för att simulera olika inventeringsscenarier. Det visar hur tillförlitliga resultaten är och hur faktorer som hyggets storlek och provytans storlek påverkar hur många provytor som bör inventeras för att få ett statistiskt säkerställt resultat på plantantalet, säger han.
Den nya standarden måste fungera i praktiken och inte ta för lång tid att genomföra. I projektet intervjuas därför medlemsföretag och planterings-entreprenörer ingående.
– Vi vill ha in deras synpunkter på vad man hinner med. Hur tänker de när de mäter upp cirkelprovytor? Hur slumpas cirkelprovytorna ut på hygget? Vad använder de för definitioner, vad menar man till exempel med bruttoyta, nettoyta, föryngringsyta och planteringsyta? säger Jonas Öhlund.
Genom att ta fram en gemensam standard och gemensamma termer som alla kan enas om, kommer det att bli lättare att samarbeta.
– Det är viktigt att vi gör på samma sätt och pratar samma språk. Då kan vi jämföra resultat mellan olika företag och få fram en standard som alla använder, vilket är till fördel för alla aktörer, säger Jonas Öhlund.
Under våren släpps ett första utkast till den nya standarden som går ut till medlemsföretagen i projektet.
– Jag skulle tro att vi landar i en regional standard per trädslag och en för stora respektive små hyggen, avslutar Jonas Öhlund.