Fler plantor och högre överlevnad – men fortfarande låga plantantal

Text och foto: Sverker Johansson, Bitzer

Totalt har nu cirka 1 200 slumpvis utvalda planteringar och 80 000 plantor mätts i Sveriges mest omfattande plantinventering någonsin. Syftet är att bättre förstå orsakssambanden till varför plantornas vitalitet försämras, och sätta in motåtgärder.

En positiv sak är att forskarna under inventeringarna 2024 hittade fler planterade plantor än året innan – i snitt 1 549 plantor per hektar (förra inventeringen: 1 396). Av dessa var cirka 70 procent vitala eller hade lindriga skador, vilket är en klar förbättring från förra årets 60 procent.

– Förmodligen har den regniga sommaren 2024 gynnat vitaliteten. Men totalt sett är antalet plantor i jämförelse med skogsbrukets målbild på mellan 2 000–2 200 planterade plantor per hektar fortfarande för lågt, konstaterar Skogforsks skötselexpert Jonas Öhlund.

– En positiv skillnad är att mortaliteten nästan halverats. Här tror vi att den nederbördsrika och varma sommaren spelat roll. Ändå har en tredjedel av plantorna dött eller uppvisar låg vitalitet.

Omvänd torva fortsatt riskfylld

Att plantera i omvänd torva har varit kutym i främst Svealand och Norrland. Ändå visar även 2024 års data att plantering i omvänd torva inte alltid är ett bra val. De plantorna mår sämst och detta gällde både för omvända torvor med och utan mineraljord. Bäst mådde i stället plantorna som planterats direkt i mineraljorden. Detta mönster kunde även ses under pilotåret 2022 och inventeringen 2023.

– Resultatet är tydligare för tall än för gran, som normalt planteras på fuktigare marker. Resultaten är även tydligare i Norrland och Svealand jämfört med Götaland där plantering i omarkberedd planteringspunkt också ger ett dåligt resultat. Det finns fortsatt också stora regionala skillnader i hur mycket omvänd torva används. I norra Sverige planterades mer än 40 procent av plantorna i en omvänd torva, och i Svealand mer än 30 procent under 2024. I Götaland planterades däremot bara cirka 15 procent i dessa planteringspunkter, säger Jonas Öhlund.

Vattentillgången avgörande

För de fuktigare markerna var plantering i omvänd torva i regel inget större problem. Men på friska och torrare marker var överlevnaden tydligt sämre, och det är dessa marker som dominerar i inventeringarna och utgör närmare 90 procent av de inventerade hyggena. Även små plantor hade sämre vitalitet än större plantor i Svealand och Norrland, kanske för att rotklumpen lättare torkar ut.

– Vattentillgången verkar vara avgörande i etableringsfasen och här kan de omvända torvornas sämre vattenförsörjning till plantorna utgöra en riskfaktor. Trots att 2024 var ett närmast idealiskt tillväxtår med mycket värme och nederbörd, så ser vi detta mönster även i år, säger Jonas Öhlund.

Markberedningen viktig

Men plantöverlevnaden efter en tillväxtsäsong avslöjar bara de initiala mönstren till försämrad plantvitalitet och höga plantavgångar. Plantorna måste bibehålla en hög vitalitet och även växa och utvecklas i takt med övriga plantor och med självföryngringen efter flera år, så de inte hamnar efter och röjs bort. Därför är de första treårsmätningarna i projektet så viktiga:

– Efter tre tillväxtsäsonger tar andra avgångsorsaker än torka över och vi såg en mycket kraftig vitalitetssänkning och ökade plantavgångar för de plantor som planterats i omarkberedd planteringspunkt samt i ”störd humus”, särskilt för tall i Götaland, säger Mattias Berglund. Avgångarna kan spåras till omfattande snytbaggeangrepp som utgjorde den mest frekventa skadegöraren i dessa planteringspunkter.

Positivt var däremot att vitaliteten för tallplantor planterade i mineraljords-punkter var fortsatt hög, med tydligt bättre överlevnad än i de andra planteringspunkterna. För gran var vitaliteten i de olika planteringspunkterna mer jämnt fördelat. Även här var plantöverlevnaden i omarkberedd planteringspunkt lägst.

Säkrare siffror på sikt

Höjdtillväxten för plantor planterade i markberedda planteringspunkter var signifikant högre än i omarkberedda punkter. Höjdtillväxten för både tall- och granplantor planterade i mineraljords-punkter och i omvända torvor var däremot likvärdiga efter tre år.

– Det här är de första treårsresultaten, konstaterar Mattias Berglund. Det statistiska underlaget är fortfarande begränsat och resultaten måste tolkas med försiktighet. Men i takt med kommande treårsmätningar kommer vi att kunna uttala oss allt säkrare om de äldre plantornas vitalitet och tillväxt.

Illustration: Erik Nylund