Bättre tillväxt med bättre relationer

Varje år jobbar mellan 3 000– 5 000 personer säsongsvis med skogsvård i Sverige. Majoriteten är tillfälligt inhyrd arbetskraft från Polen, Rumänien, Ukraina och Litauen. En kartläggning från Umeå universitet visar att bara mellan 5–30 procent av plantörerna är bosatta i Sverige.

– Situation är inte unik för Sverige utan återspeglar en bredare trend av nyliberal politik och avreglering. Den utländska arbetskraften har på en strukturell nivå blivit den vanligaste lösningen på arbetskraftsförsörjningen, säger Irma Olofsson, forskare vid Umeå universitet vars nyutkomna avhandling behandlade säsongsbaserad arbetskraftsinvandring inom Sveriges gröna näringar.

Tillsammans med kollegor från Skogforsk, Uppsala universitet och Sveriges Lantbruks- universit har hon skrivit Green Dreams and Workforce Realities – en antologi som belyser skogssektorns sociala dimensioner. En tydlig trend är hur avståndet mellan plantörer och beställare ökat.

– Förr planterade skolungdomar. I dag har skogssektorns rationalisering nästan helt suddat ut de länkar som tidigare band samman praktik och kontor, säger Petra Ek, projektledare på Skogforsk.

En ”osynlig” arbetskraft

Mycket tyder på en ansvarsförskjutning längs entreprenörskedjan. De stora aktörerna hänvisar till certifieringar och avtal, men i praktiken hamnar ansvaret för arbetsvillkoren ofta hos underentreprenörer med begränsade resurser.

– Systemet bygger på att det ser bra ut på papperet. Men i verkligheten saknas ofta kontroll. Arbetarna kan stå utan språk, nätverk eller stöd, säger Irma Olofsson.

Fenomenet kallas underordnad inkludering. Arbetarna omfattas formellt av kollektivavtal och arbetsrätt, men saknar i praktiken förutsättningar att göra sina rättigheter gällande.

– Facket har visat exempel där lönebesked inte stämmer med faktisk arbetstid, eller där sjuklön saknas trots avtal. Men det är svårt att få arbetare att driva en lösning, eftersom hela deras säsong, och ofta nästa, står på spel, säger Irma Olofsson.

Tystnadskulturen förstärks av att hela arbetslag ofta kommer från samma by i hemlandet. Ett klagomål kan påverka alla. Dess-utom rekryteras arbetare ofta från länder där organisering och rättighetsmedvetenhet är svag.

Svårrekryterat och dåliga föryngringsresultat

Flera större skogsvårdsentreprenörer vittnar om svårig-heter att rekrytera personal, och man letar personal alltmer långväga ifrån.

En del duktiga entreprenörer rör sig bort från plantering mot mer lönsamma uppgifter som röjning, säger Petra Ek. Samtidigt vet vi att föryngringsresultaten är sämre än önskat på många håll.

Enligt Föryngringskollen från Skogforsk misslyckas en oroande andel av planteringarna.

– Att det inte alltid blir ny skog är allvarligt. Men vi pratar sällan om arbetsvillkor som en möjlig orsak. Saknas stabilitet, handledning och långsiktighet är det svårt att nå god kvalitet. Bättre relationer ger bättre tillväxt, säger Petra Ek.

Attraktivt arbetsplats – ingen quickfix

Att branschen har svårt att behålla plantörer, liksom maskinförare, planerare och arbetsledare är välkänt. Men den vanligaste lösningen – att försöka ”marknadsföra skogssektorn bättre” – räcker inte.

– Nej, det finns ingen quick fix. Ska vi rekrytera och behålla folk behöver vi bygga attraktiva arbetsvillkor, inte bara attraktiva budskap, säger Petra Ek.

SCA:s nya vuxenutbildning för maskinförare är ett exempel på hur företag försöker tänka nytt.

– Men det behövs fler konkreta svar på frågan: Hur skapar vi en skogsnäring där människor vill stanna? I dag riskerar vi en situation där skogsbruket outsourcar sitt mest grundläggande uppdrag – att föryngra – till ett system som bygger på kortsiktighet och lågstatusarbete.