Kan laserskanning hjälpa oss hitta äldre tallar?

Äldre tallar spelar en viktig roll för den biologiska mångfalden i skogen. Under sin långa livstid utvecklar de strukturer som grov bark, döda grenar och håligheter, vilket skapar livsmiljöer för många olika arter. Att identifiera sådana strukturer över stora områden är viktigt inom naturvård och skoglig planering, men kräver ofta tidskrävande inventeringar i fält.

Samtidigt utvecklas nya metoder för att samla in detaljerad information om skogens struktur över stora områden. Med hjälp av flygburen laserskanning, även kallad LiDAR, kan detaljerad information om trädens höjd och skogens struktur samlas in på ett effektivt sätt. Informationen kan användas för att skapa digitala höjdmodeller som beskriver skogens höjdvariation och trädkronornas struktur.

Genom att kombinera information om trädens höjd, kronstorlek och höjdtillväxt undersöktes möjligheten att identifiera områden där träd med äldre strukturer kopplade till högre ålder kan förekomma. Resultaten visar att metoden har potential att stödja prioritering av områden för vidare undersökning.

Metod och resultat

I detta examensarbete undersöktes hur två trädhöjdsmodeller med olika punktäthet och rumslig upplösning (figur 1) påverkade möjligheten att avgränsa enskilda trädkronor och analysera strukturer som är vanliga hos äldre tallar:

• en baserad på den nationella laserskanningen med en punktäthet på 1–2 punkter per kvadratmeter och 1 meters upplösning
• en mer högupplöst modell baserad på cirka 20 punkter per kvadratmeter och 0,5 meters upplösning

Figur 1. Trädkronesegment erhållna från (a) den högupplösta trädhöjdsmodellen (CHM) och (b) den lågupplösta CHM:n inom samma studieområde. Orange polygoner representerar segmenterade trädkronor, medan blå rektanglar markerar de exempelområden som visas i panelerna (c) och (d), där skillnader mellan de två rumsliga upplösningarna framgår tydligare.

För att analysera träden användes höjdmodellerna för att först identifiera möjliga trädtoppar och därefter avgränsa enskilda trädkronor. Varje trädkrona analyserades sedan utifrån strukturella egenskaper som höjd, kronstorlek och höjdtillväxt. Eftersom träd utvecklas olika beroende på miljön delades området även in utifrån lokala växtförhållanden, så att träd kunde jämföras under mer liknande förutsättningar (figur 2).

Figur 2. Översikt över de fältinventerade områden som användes för validering. Den övre panelen visar lokaliseringen av fyra inventerade områden inom studieområdet. De nedre panelerna visar fördelningen av klassificerade kandidatkronor och inventerade träd med höga naturvärden inom respektive fältinventerat område. Bakgrundskarta och ortofoto: © Lantmäteriet.

Resultaten visade att den mer detaljerade höjdmodellen gav bättre avgränsning av enskilda trädkronor, särskilt i områden där träden växte tätt. Skillnaden i avgränsningen påverkade även vilka träd som identifierades som potentiella kandidater, eftersom analysen bygger på egenskaper som beräknas från varje enskild trädkrona. Genom att ta hänsyn till lokala miljöförhållanden kunde strukturella egenskaper jämföras utifrån trädens växtförutsättningar istället för samma gränsvärden över hela området.

Studien visade därför att metoden främst fungerar som ett stöd för att hitta skogsområden där träd med äldre strukturer kan förekomma, snarare än för att exakt identifiera enskilda gamla träd. Detta kan vara särskilt värdefullt eftersom fältinventeringar ofta är tidskrävande och äldre tallar förekommer spritt i landskapet. Genom att använda fjärranalys kan områden av intresse identifieras innan mer detaljerade undersökningar görs i fält.

I framtiden kan liknande metoder bidra till effektivare inventeringar och bättre beslutsunderlag inom skoglig planering. Genom att kombinera fjärranalys med fältinformation kan metoderna fortsätta utvecklas och ge bättre möjligheter att bevara viktiga skogsmiljöer.