Trädresternas rumsliga fördelning efter slutavverkning

Inventeringen utfördes som en systematisk provyteinventering. Trädresternas täckningsgrad- och medeldjup registrerades i kontinuerliga skalor på hundra provytor per objekt. Ett mått på risets volym erhölls genom att på varje enskild provyta multiplicera täckningsgraden med dess medeldjup.

Inte oväntat var trädresterna mer koncentrerade efter bränsleanpassad avverkning. I genomsnitt var andelen ristäckt areal på hygget ca 10 % lägre efter bränsleanpassad avverkning jämfört med efter konventionell avverkning (52,7 % respektive 62,3 %).

Efter indelning av materialet i olika risdjupsklasser blev skillnaderna i riskoncentration mellan de olika avverkningsmetoderna tydliga. På de icke bränsleanpassade objekten var i genomsnitt 45 % av risvolymen koncentrerad till högar med ett risdjup överstigande 20 cm. Motsvarande siffra för bränsleanpassade objekt var 82 %. Med hjälp av utjämnande grafik upprättades samband mellan trädresternas relativa volym och areella täckning.

På de bränsleanpassade objekten var i genomsnitt 87 % av rismängden koncentrerade till de bränsleanpassade högarna. Skillnaderna mellan södra och mellersta Sverige var små.

I genomsnitt för alla icke bränsleanpassade objekt var 40 % av rismängden överkörd av avverkningsmaskiner. I de bränsleanpassade objekten var i genomsnitt 10 % av risvolymen överkörd.

Resultaten från denna studie kan tjäna som underlag vid utformning av framtida anläggningar av fältförsök, exempelvis vid studier av skogsbränsleuttagets effekter på näringsutlakning och trädtillväxt.

Läs mer i Arbetsrapporten nedan skriven på engelska med en svensk sammanfattning. Finns även i en svensk version (Arbetsrapport 422-1999).