Jämförande studie av två stubbrytningsaggregat

En av de tekniker som studeras av Skogforsk för skörd av stubbar är den s.k. stubbfräsen, som likt en hålsåg fräser loss de stubbar som ska skördas, lyfter dem ur marken och därefter klyver de ”cylindrar” som frästs loss ur stubbkärnan. Vid skörd med denna teknik lämnas merparten av rötterna kvar i marken, vilket leder till en relativt liten markpåverkan samt minskar risken för körskador vid skotningsarbetet. Detta innebär också att uttagsvolymerna per hektar blir lägre samt att de stubbdelar som skördas blir mindre än vad vi är vana vid från de mer traditionella systemen, då stubbarna är skördade med konventionella brytande aggregat.

De mindre stubbdelarna har både för- och nackdelar. Bland de rent tekniska fördelarna finns förväntningar på att dessa ska vara mer lätthanterliga för efterkommande krossar, samt att de ska binda mindre föroreningar än de stubbar som skördas traditionellt. Bland nackdelarna kan räknas att skotaren får ett svårare arbete på grund av det lägre uttaget per hektar, samt att de stubbdelar som skördas blir till storleken mindre och därmed mer svårhanterade med gripen. De skotare som normalt används vid stubbskotning i dag, bör modifieras gällande gripar och lastreden vid skotning av frästa stubbar.

I detta fall ökade systemkostnaderna från 98–150 kr per MWh (megawattimme) exklusive vägtransport för systemet med stubbfräsen.