Ger naturvårdsbränningen effekt?

Text och foto: Elin Fries, Bitzer

Branden är en naturlig del av vårt boreala skogsekosystem och ett 100-tal arter är direkt beroende av bränder. Framför allt är de viktiga för många insekter och svampar. Till exempel behöver sotpraktbagge (Melanophila acuminate) pyrande brandfält och glödande myrstackarför att para sig. Honan lägger nämligen ägg under barken på brandskadade och branddödade träd av gran, tall och björk.

Livsviktig brand

– De positiva effekterna av skogsbränder är normalt långvariga. Vi ser hur skalbaggsfaunan fortfarande skiljer sig från obrända marker över tio år efter branden, säger Skogforsks Emelie Fredriksson, som disputerat i brandens effekter på djurliv i norra Sverige. Och om branden lyckas skapa keloved kan effekten bestå i sekler.

Ett normalår brinner bara en promille av den produktiva skogen, en rejäl minskning från naturskogen, där en procent av skogen brann. Naturvårdsbränningarna ökade under 90-talet som en följd av miljöcertifieringen, men är nu på tillbakagång.

– Arealen har främst minskat på grund av de stora bränderna 2014 och 2018, som då får tillgodoräknas under ett 5-årsspann. Inom naturreservaten har bränningarna i stället ökat tack vare stora EUprojekt som bekostat den förhållandevis dyra verksamheten, säger Lars-Ove Wikars, brand- och naturvårdskonsult.

Emelie Fredriksson

Gick inte att se brandfältet

Det finns ingen statistik på vad naturvårdsbränningarna kostar skogsbruket ochfå uppföljningar av om naturvårdsbränningarna lyckas skapa högre biologisk mångfald på lång sikt. Forskaren Emelie Fredriksson möttes av en rejäl överraskning när hon besökte tio år gamla naturvårdsbränningar i Norrbotten.

– Har det ens brunnit här? Tallarna är lite svärtade längst ned men markvegetationen ser opåverkad ut och då befinner vi oss ändå i lågproduktiva marker i Norrbotten där tillväxten är generellt låg, säger hon.

Kontrasten var stor jämfört med de naturliga brandfälten, och när forskarna undersökte skillnaderna var de betydande.

– Naturvårdsbränningar verkar inte uppnå samma effekt som naturliga bränder när det gäller biodiversitet. De naturvårdsbränningar som vi undersökte var mindre och själva bränningen var också mindre intensiv, säger hon.

Vid en lågintensiv brand är temperaturerna lägre, eldslågorna slår inte lika högt mot träden och färre träd dör. Elden tränger heller inte lika djupt ner i marken. Vid en kraftig brand försvinner en stor del av markens organiska material och den vattenhållande förmågan minskar. Dessutom frigörs näring och när kväve frigörs ökar den mikrobiella aktiviteten i marken. Det grunda bränningsdjupet medför även att lövföryngring från frö inte stimuleras.

Olika anpassade

För vissa brandgynnade arterna är Emelies resultat dåliga nyheter. Många arter som är anpassade till hårda/intensiva bränder överlever på hyggen, men inte alla.

– Det finns ett reellt problem med att vissa brandberoende arter som är anpassade till hårda bränder varken klarar av att leva på hyggen eller på de mer lågintensiva bränningsområdena som blir vid naturvårdsbränningar. Delvis går det säkert att lära sig att bränna även för att gynna dessa arter. Men dessa bränningar bör då framförallt ske i yngre skogar utan naturvärden, vid hyggesbränning eller låta vildbränder skyddas en period, säger Andreas Garpebring, regional projektledare för Life2Taiga.

Life2Taiga räknar med att kostnaden för naturvårdsbränningarna ligger runt 10 000–30 000 /ha, allt inräknat. Större områden billigare per ha än små och generellt är det dyrare i södra än norra Sverige.

– Naturvårdsbränning är en dyr och resurskrävande åtgärd och det vore synd om den inte skapar liknande förutsättningar som en naturlig brand, konstaterar Emelie Fredriksson. Det är ju målsättningen och då behövs större variation där vi skapar död ved av hög kvalitet.

– Det är en svår uppgift och jag har stor förståelse för varför naturvårdsbränder görs på det sätt de görs, utifrån de praktiska och ekonomiska begränsningar som finns. Jag menar inte att man ska bränna jättehårt överallt, men om alla naturvårdsbränningar är små och lågintensiva, samtidigt som vi släcker naturliga bränder, då har vi inte återskapat samma höga naturvärden som efter naturliga bränder.

Blivit bättre

Men det går åt rätt håll, det menar Andreas Wedman, från Länsstyrelsen Gävleborg.

– Kan man inte se att det brunnit tio år efter en naturvårdsbränning måste man vara missnöjd med resultatet. Så ser det inte ut i de naturreservat där vi bränt. Länsstyrelserna har generellt blivit
bättre på att träffa sina naturvårdsmål genom att använda rätt antändningsmönster, och på så sätt styra brandintensitet och mortalitet, säger han.

Kan man kata i stället?

Emelie Fredriksson kommer under våren påbörja en postdoktorand-tjänst vid SLU där hon undersöker katningens effekter på biodiversitet jämfört med naturvårdsbränning. Studien utförs i ekoparken Ejheden i nordöstra Dalarna, som har en rik brandhistorik.

– Det kommer bli spännande att följa utfallet av både katningar och naturvårdsbränningar när det gäller biodiversitet, säger Emelie Fredriksson.