Gå till:

Skogsbruket och beteskadorna – en verklig och en pedagogisk utmaning

Foto: Mostphotos
Klövviltstammens täthet, tillgängliga foderresurser, skogsbrukets beskaffenhet och väderförhållanden samspelar och påverkar nivåerna av betesskador.

Detta är ett utdrag ur antologin  SKOGENS VÄRDEN – forskares reflektioner utgiven av Mittuniversitetet. Reflektionen är skriven av Märtha Wallgren, seniorforskare på Skogforsk.

Fyra skogsbetande klövvilt

Älg, rådjur, kronhjort och dovhjort är de fyra svenska klövvilt som i huvudsak betar på skog. Klövvilt inkluderar både vedartade växter (som träd, buskar och bärris) och ört-/gräsartade växter i sina dieter, men proportionerna skiljer sig åt mellan olika arter. Älg äter störst andel vedartade växter året om1. De konsumerar kvistar, blad, skott och bark. För samtliga arter är bärris, som blåbär, en viktig födokälla.

Problem för skogsbruket

De viktigaste trädslagen i svenskt skogsbruk är tall och gran. Klövviltsbete på tall är ett problem för skogsbruket, eftersom det orsakar skador och ger förlorad tillväxt. För skogsbruket innebär detta lägre kvalité och sänkt värde på virket, samt minskad volymproduktion. Beräkningar visar att betet ger stort ekonomiskt bortfall för skogsbruket2 och det är angeläget att betesskadorna minskar.

Särskilt älg orsakar omfattande betesskador på tall i Sverige. Älgförvaltningen har som mål att bibehålla en livskraftig älgstam av hög kvalité med en tolerabel påverkan på skogens utveckling och biologisk mångfald. Sambanden mellan älgpopulationen och skadenivåerna på tall är dock svårtolkade. Olika statistiska underlag som ligger till grund för beslut om avskjutning varierar, ibland i samklang och ibland i motklang med varandra. Förändringar i ett underlag ger inte alltid förväntade förändringar i andra underlag, vilket kan skapa misstro beroende på begränsade insikter i hur ekologiska samband fungerar.

Viltets drivkrafter

Klövvilt förhåller sig till en mängd olika förutsättningar i sin miljö. De har en inre drivkraft att överleva och fortplanta sig och för att optimera sina chanser ställs de inför val. Det är naturligtvis svårt att avgöra graden av medvetenhet bakom dessa val, men det är rimligt att anta att det i själva verket är nedärvda beteenden som har programmerats in i generna under tusentals år av evolution och som blir tydliga i form av väl anpassad användning av tillgängliga resurser.

För klövvilt innebär drivkraften först och främst att inneha ett hemområde som är rikt på mat, möjlighet att föröka sig, samt skydd mot rovdjur. I ett större landskap kommer tätheten av klövvilt att variera så att vissa områden är mer klövviltsrika än andra. Dessutom sker en ständig dynamik genom födslar, dödsfall och förflyttningar, vilket gör att skattning av populationstäthet som regel är ett trubbigt mått.

Säsongsbundna vandringar finns beskrivna för älg, kronhjort och rådjur och är ett sätt för djuren att optimera användningen av större områden där resurserna varierar över året. I samband med detta har större lokala samlingar av älg gjort sig kända för att kunna uppstå vintertid i områden som erbjuder mycket tallungskog och gynnsamt klimat, t.ex. dalgångar. Nivåerna av betesskador i sådana vintersamlingsområden kan skena, även när den lokala älgtätheten under största delen av året ligger på icke ansenliga nivåer.

Noggranna avvägningar

Skogsmarken i Sverige är över lag starkt präglad av trakthyggesbruk. Det medför sammanhängande ytor med likåldriga skogsbestånd, vilka i ung ålder håller höga volymer foder för klövvilt. Även om bestånd ofta tycks likna varandra har de olika egenskaper som gör att viltet nyttjar dem i olika grad. Areal, bonitet, ålder, trädhöjd, trädslagsblandning, stamtäthet samt placering i förhållande till andra skogar med olika egenskaper, infrastruktur som vägar och järnvägar, och barriärer som vatten och stängsel, kan påverka i vilken grad de nyttjas. I ett landskap är betet ofta inte jämnt fördelat mellan olika bestånd, utan varierar3 .

Även inom ett bestånd fördelar sig betet olika. För människan kan variationen te sig slumpmässig, men klövviltet gör nogsamma avvägningar mellan födans mängd och näringsinnehåll på olika platser, samt graden av exponering för rovdjur. Födans kvalité avgörs på detaljnivå och kan reflekteras i antal bett såväl som i bettdiameter.

En annan viktig drivkraft för klövvilt i deras födosök är att spara energi. När marken är täckt av djup snö föredras tät ungskog där det finns stor volym av foder på liten yta. Av den anledningen anses tallungskog med sin höga nivå av ätlig grön barrbiomassa året runt, vara särskilt omtyckt av älg vintertid. Älg kan kompromissa bort en mer varierad föda mot att spara energi genom begränsade förflyttningar.

Konkurrens om födan

Djurarter som har överlappande utbredningsområden och födoval konkurrerar med varandra om födotillgången är begränsad. Konkurrensen är ofta subtil, men den kan ändå ha betydande påverkan för resursutnyttjande. I områden där växtätare samexisterar kan födoval förskjutas från födoslag som det råder stark konkurrens om mot de som det råder låg konkurrens om. Sådan förskjutning kan innebära t.ex. ökat sommarbete av älg på tall, en födoresurs som oftast nyttjas mindre sommartid när utbudet av föda är brett.

Skogsbruket, fodret och allt det andra

Skogsbruk formar skogen, inte minst ungskogen som får sin sammansättning genom människans åtgärder kopplade till föryngring och röjning i kombination med de naturliga förutsättningarna som markens produktionsförmåga, växtsamhällets egenskaper och påverkan från stora och små djur. Det går till en grad, men inte helt och hållet, att påverka skogens innehåll och värde ur ekonomisk och ekologisk synvinkel. Här finns en viss potential att buffra för betesskador, men möjligheterna är begränsade och utfallet av åtgärder svåra att förutspå.

Såväl den samlade tätheten av klövvilt, deras tillgängliga foderresurs, skogsbrukets beskaffenhet som väderförhållanden samspelar och kan påverka nivåerna av betesskador på tall, vilket innebär att en bred systemförståelse är grundläggande för ett effektivt motverkande arbete. En förändring av en förutsättning kan vägas upp av en förändring i en annan, och skadenivåerna förbli konstanta trots idogt arbete. På samma sätt kan samverkande förändringar i en positiv riktning potentiellt ge ännu högre utdelning än förväntat. Svårigheten ligger i att förutspå utfall av riktade åtgärder – och kanske allra mest i att fortsätta dessa även när arbetet ibland ter sig resultatlöst.

 

 

1 Spitzer, Robert (2019) Trophic resource use and partitioning in multispecies ungulate communities. Diss. Umeå: Sveriges lantbruksuniversitet, Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, 1652-6880 ; 2019, 73. https://pub.epsilon.slu.se/16431/

2 Skogsstyrelsen (2019) Skogsbrukets kostnader för viltskador. Återrapportering till regeringen. Rapport 2019/16. https://www. skogsstyrelsen.se/globalassets/om-oss/rapporter/rapporter-2021202020192018/rapport-2019-16-skogsbrukets-kostnader-for[1]viltskador.pdf

3 Wallgren, M., Bergström, R., Bergqvist, G. m.fl. (2013) Spatial distribution of browsing and tree damage by moose in young pine forests, with implications for the forest industry. Forest Ecology and Management 305, 229-238. DOI: 10.1016/j.foreco.2013.05.057.

Nr 48-2022    Publicerad 2022-08-05 12:00
Skogsskador
Viltskador
0 Kommentarer
Läs mer
Författare
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.