Effektiv lagring av skogsflis möjliggörs av täckning och sållning av flisen

Lagring av skogsbränslen är nödvändigt eftersom efterfrågan på biobränslen i stor utsträckning är temperaturberoende med låg efterfrågan sommartid och hög vintertid. Skogsbränslet lagras på flera olika platser i försörjningskedjan från skog till värmeverk. På grund av de problem som kan uppstå vid lagring av flisade bränslen, i form av energiförluster och brandrisk, sker den mesta lagringen i form av oflisad råvara vid väg eller på terminal. Sammantaget medför detta att råvaruleverantörerna, för att ha tillgång till en tillräckligt hög flisnings- och transportkapacitet för att möta kundernas efterfrågan vintertid, inte kan erbjuda alla entreprenörer helårssysselsättning. Det är dock inte möjligt att enbart lagra oflisad råvara. Ett lager av flis behövs 

• som en buffert vid hastiga ökningar av bränslebehovet
• vid störningar i produktionsprocessen av flis och
• för att möjliggöra och underlätta fjärrtransporter med tåg eller fartyg.

Täckning och/eller sållning är metoder som kan öka lagringsbarheten för skogsflis. I tidigare studier har både sållningsarbetet och lagringseffekterna vid lagring av täckt flis studerats, se länkar senare i artikeln. I denna artikel redovisas resultaten från en studie där forskare från SLU, Luke och Skogforsk jämfört lagring i försöksstackar med och utan täckning samt av sållad flis med lagring av flis som inte sållats .

Täckning och sållning minskar energiförlusterna vid lagring

Lagringsstudierna genomfördes på tre olika terminaler, Norrsundet, Älvsbyn och Mora, och fyra kombinationer av material studerades

1. osållat + icke täckt (referensbehandling)
2. osållat + täckt
3. sållat + icke täckt och
4. sållat + täckt

 I Norrsundet lagrades materialet från september 2019 till februari 2020, i Älvsbyn och Mora lagrades flisen från maj till augusti 2020.

På varje lokal togs prover från 27 provpunkter per behandlingskombination fördelat på tre snitt genom stacken. I varje provpunkt togs hälften av materialet till labb för analys av utgångsvärden och hälften lades i en nätpåse som lades tillbaka på provpunkten. Alla nätpåsar i samma snitt samlades in och analyserades när försöket reviderades, dvs efter cirka 6 veckor, 12 veckor och när försöket avslutades.

Sållningen minskade den initiala fukthalten i försöken i Norrsundet från 45 till 33% och i Mora från 44 till 30%. I Älvsbyn, där flisen redan lagrats innan försöket, var fukthalten likvärdig för den osållade (39%) och den sållade flisen (40%).

Fukthalten minskade under lagringsperioden för de täckta flisstackarna och för den icke täckta sållade flisen (Figur 1). Initialt torkade även referensen (osållad, icke täckt flis) men därefter återfuktades den.

Figur 1. Fukthaltens utveckling i stackarna.

Den sållade skogsflisen hade lägre substansförluster än den osållade (Figur 2). Det gick däremot inte att se några säkerställda skillnader i substansförluster mellan täckt och icke täckt sållad skogsflis, och inte heller någon ökning av substansförlusterna efter sex veckor. För den osållade flisen medför täckning säkerställt lägre substansförluster. De lägre torrsubstansförlusterna avspeglas även i en något lägre stacktemperatur i den täckta osållade skogsflisen och en mycket lägre stacktemperatur i den sållade flisen.

Figur 1. Den ackumulerade torrsubstansförlusten under lagringsperioden.

Det ekonomiska värdet för ett ton torrsubstans lagrad flis är redan i början av lagringsperioden fem procent högre för den sållade flisen än för den osållade flisen. Detta är ett resultat av att den bortsållade finfraktionen i Norrsundet och Mora var fuktigare än flisen innan sållning. Efter lagring har skillnaden ökat till 18 procent av ursprungsvärdet för den osållade flisen (Figur 3). Här måste man dock komma ihåg att sållningen innebär att ca 25 procent av ursprungsmaterialet avgår som finfraktion, se Sållning av grotflis.

Jämfört med att lagra skogsflis på traditionellt sätt utan täckning, ger alla behandlingar ett avsevärt bättre ekonomiskt utfall vid slutrevisionen och oavsett sållning eller ej, innebär täckning att materialets värde bevaras bättre. 

Figur 3. Värdeförändring per ton TS relativt den osållade flisen vid försökets inledning.

Diskussion

Resultaten visar att både täckning och sållning är metoder som, var för sig och i kombination, ökar möjligheten att lagra skogsflis utan stora energiförluster eller kraftig värmeutveckling under lagringen. Vilken metod som är att föredra kommer till stor del att bero på kostnaderna för åtgärderna och avsättningen för finfraktionen som faller ut vid sållningen.

Tidigare studier har visat att det bör vara lönsamt att täcka skogsflis, se Täck flisen med rätt material vid lagring. Från ett praktiskt synsätt är den stora fördelen med att täcka material att

• arbetet kan utföras på vilken terminal som helst med en relativt liten arbetsinsats,
• dukarna kan återanvändas om man är försiktig då flisstacken rivs,
• risken för lagringsförluster i energivärdet minskar och
• det sänker temperaturen inne i stacken vilket minskar risken för självantändning.

Att sålla skogsflisen ställer större krav på utrymme på terminalen eller mottagningsplatsen där arbetet ska utföras. Det är också nödvändigt att man har avsättning i närtid för finfraktionen som avskiljs från den flis som ska lagras. I ett idealfall där flisen sållas direkt efter en större terminalhugg eller från en tippficka vid leverans till terminalen och där finfraktionen kan användas som bränsle i en panna som utnyttjas året runt, är sållning ett lönsamt alternativ. Även i andra fall där man har avsättning för finfraktionen bör sållning och lagring av sållad flis vara lönsammare än att lagra skogsflisen utan täckning. Ett intressant alternativ till sållning är att hitta ett sätt att flisa grot (grenar och toppar) och så att finfraktionsandelen minskar redan i produktionsledet.