Skogforsk har utvärderat möjligheten att kartera skog på felaktig ståndort med nationellt tillgängliga databaser. Studien har funnit olika tänkbara sätt att identifiera områden med ökad risk.
Risken för sämre vitalitet, med ökade skogsskador som följd, blir större när skog växer på marker som passar trädslaget sämre. Det kan handla om skador kopplade till vind, svamp, insekter och ibland till och med brand. Granskog växer bättre på mer näringsrika marker med rörligt markvatten, medan tallskog klarar höjdlägen och sedimentmarker bättre
Kartering av skog på olämplig ståndort
Skogforsk har varit ansvariga för en studie med syfte att kartlägga skog som växer på en olämplig ståndort, och därigenom löper större risk för sämre vitalitet. På sikt kan den informationen bidra till att förklara skador som uppstår på skogen. Målet är att utveckla metoder för att identifiera och kartera skogar med hög risk för skogsskador, orsakat till exempel av ett felaktigt trädslagsval utifrån ståndorten.
Som indata till karteringen användes data rörande:
- Trädslag
- Markfuktighet och möjligen rörligt markvatten
- Jordart
- Vegetationszoner, temperatur och nederbörd
En metod för karteringen har utvecklats och testats i Blekinge, Närke och Jämtland. Testerna visade att karteringen av ren gran- och tallskog fungerade bra. Klassen barrblandskog kunde innehålla blandningar av tall och gran, men även trädslagsrena bestånd. Karteringen av torr mark var användbar och även jordartskartan är relevant att blanda in i modellen. För sydvästra Sverige behöver årsnederbörden inkluderas för att identifiera områden där granen även klarar av att växa på torra marktyper tack vare höga nederbördsmängder. Ädellövskog som riskerar nedsatt vitalitet kan identifieras med hjälp av temperatursumma. Modelltesterna visade att den utvecklade modellen rörande granskog är användbar.
Kompletterande studier och slutsatser
Vi föreslår vidare demonstrationer och utvärderingar i andra delar av Sverige för att bekräfta den föreslagna modellen. Det finns alltid en risk att en mer generell modell över Sverige kan medföra att regionala undantag måste göras. En uppenbar risk med jordartskartorna är att de håller en för låg upplösning och därmed ger en alltför schabloniserad bild vid karteringen. Detta bör undersökas mer i kompletterande utvärderingar.
Sammanfattningsvis görs bedömningen att den skog som kan karteras som växande på fel ståndort är granskog på torr mark samt granskog på grova sediment och moräner. Tallskog på lerrika marker bör också kunna identifieras även om de förekommer sparsamt.
