Gå till:

Storskaliga experiment ger svar om naturhänsynens effekter

Försöksområdet Effaråsen i Dalarna.
Foto: Mats Hannerz
I Finland finns åtminstone fem storskaliga långliggande experiment som undersöker hur den biologiska mångfalden påverkas av olika nivåer på lämnad hänsyn. I Sverige finns ett sådant experiment.

Det konstateras i en syntes av forskningen om naturhänsyn från norra Europa som gjorts i ett samarbete mellan forskare från Sverige, Finland och Ryssland. I en vetenskaplig rapport har de gjort en samlad analys av 180 forskningsartiklar från Finland, Sverige, Estland, Norge, Lettland och Litauen. Forskning har också bedrivits i västra Ryssland, men resultaten finns hittills bara publicerade på ryska. I rapporten sammanfattas dock de viktigaste ryska slutsatserna. Rapporten ger också en sammanställning av de större fältförsök om naturhänsyn som är etablerade i Finland och Sverige. Där konstateras att Finland har satsat på flera storskaliga försöksområden, som också kan ge vissa svar på naturhänsynens effekter på landskapsnivå. I Sverige finns ett större försök etablerat, Effaråsen i Dalarna.

Läs fördjupning

Finland startade tidigt

I Finland finns flera storskaliga experimentområden som undersöker effekterna på arter och strukturer efter olika skogsbruksingrepp. Redan 1995 etablerades de så kallade MONTA-försöken i södra Finland. I dessa jämförs kalavverkning med och utan lämnade hänsynsytor samt olika former av hyggesfritt skogsbruk i stora ytor på 1–2 hektar. Här har ingreppens effekter på svampar, kärlväxter, lavar, mossor, spindlar, död ved med mera undersökts i detalj. Två år senare etablerades försöksserien RETREE, där större hänsynsytor (upp till 0,6 hektar) lämnades. Andra försök är FIRE, som förutom selektiv avverkning testar effekterna av bränning, och EVO, med fokus på att skapa död ved och att bränna. År 2009 startades experimentet DISTDYN, där stora ytor (200–300 hektar) behandlas på olika sätt med selektiv avverkning, luckhuggning och kalavverkning. Genom DISTDYN lyfts forskningen från bestånd till landskapsnivå.

Figure-2_1200x675px.jpg

De finska och svenska experiment som undersöker nyttan med naturhänsyn. Karta från Gustafsson m.fl. 2020.

Figure-3_kollage_1200x675px.jpg

Exempel från försöken. A, luckhuggning i DISTDYN-försöken. B, 30 % av volymen lämnad i Effaråsen. C, hänsynsyta lämnad på kalhygge i RETREE-försöken. D, naturligt föryngrad lucka i MONTA-försöken, 14 år efter avverkning. Foton från Gustafsson m.fl. 2020.

Skapad död ved är positivt

De finska försöken har genererat en stor mängd doktorsavhandlingar och vetenskapliga artiklar. En av slutsatserna är att selektiv avverkning (eller gallring) där cirka 1/3 av volymen tas ut, innebär att de flesta artgrupper kan fortleva opåverkade. En annan är att lämnade hänsynsytor, även små, ger skydd för en del djur och växter men att inte ens 0,6 hektar stora ytor räcker för att skydda många arter mossor och lavar. Experimenten visar också att sällsynta arter kan gynnas av skapad död ved och bränning, och att luckhuggning (30x40 meter stora ”hyggen”) påverkar artsammansättningen mindre jämfört med större hyggen (2 hektar).

Effaråsen – det svenska försöket

Det enda storskaliga svenska försöket, Effaråsen, etablerades 2012 i ett talldominerat område i Dalarna. Syftet var att undersöka om det går att kombinera skogsbruk med bevarande i den artrika miljön. Undersökningar vid försökets etablering visar vilken stor betydelse hård död tallved har för många vedlevande lavar, men ännu är det för tidigt att dra några slutsatser om de olika behandlingarnas konsekvenser. I försöksområdet har stora ytor, 5–14 hektar, behandlats med olika nivåer på naturhänsyn, från 3–100 %. Även bränning och artificiellt skapad död ved ingår i experimentet. Meningen är att experimentet ska fortsätta under flera decennier.

Mer forskning på landskapsnivå är önskvärd

I rapporten drar forskarna slutsatsen att det behövs mer forskning på landskapsnivå för att utröna vilka konsekvenser olika skogsbrukssätt har. De finska försöksserierna är ett steg i den riktningen, men utöver de som nämnts är de flesta fältförsök korttidsstudier på beståndsnivå. Dessutom behövs mer forskning om populationer inom en art. De flesta studier har varit inriktade på artmångfald men inte hur mängden individer eller deras spridning och överlevnad påverkas av olika åtgärder.

Ett ”facit” på hänsynens effekter på landskapsnivå skulle också kunna hittas i västra Ryssland. Sedan förra sekelskiftet har stora avverkningar skett där det oavsiktligt har lämnats hänsynsträd och trädgrupper. Studier av hur arter och strukturer har påverkats på lång sikt skulle kunna ge en bild av hur de finska och svenska skogslandskapen kommer att utvecklas om nuvarande hänsynsstrategier får fortsätta.

Både naturhänsyn och reservat behövs

Rapportens slutsatser om hänsynens effekter stämmer väl överens med den litteratursyntes som gjordes av Skogforsk och SLU 2016 (Gustafsson m.fl. 2016). I den nya rapporten har dock ett flertal nya forskningsresultat kunnat läggas till som ytterligare förstärker slutsatserna att smart naturhänsyn kan göra stor nytta – men att det också behövs skyddade skogar för en del arter som annars får problem att fortleva långsiktigt.

Den vetenskapliga artikeln Research on retention forestry in Northern Europe är publicerad i Ecological Processes (2020, vol 9) av författarna Lena Gustafsson (SLU), Matti Koivula (University of Eastern Finland), Ekaterina Shorohova (Karelian Research Center), Ilkka Vanha-Majamaa (Luke), Jan Weslien (Skogforsk) samt Mats Hannerz (Silvinformation).

Nr 13-2020    Publicerad 2020-03-04 17:04
Hänsyn
Naturhänsyn
0 Kommentarer
Läs mer
Författare

Lena Gustafsson

SLU
 018-672747

Mats Hannerz

Silvinformation
 070-528 85 54
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.