Gå till:

Ingen helhetssyn när skogen ska föryngras

Björken etablerar sig snabbt i harvfårorna. Det ger en hög röjningskostnad.
Foto: Sverker Johansson/BITZER
När ett bestånd ska anläggas prioriteras lägsta kostnad för respektive skogsvårdsåtgärd, istället för att försöka minimera totalkostnaden för hela anläggningskedjan. Det visar en ny studie.

Plantering är idag det vanligaste sättet att etablera ny skog och då ingår vanligtvis markberedning, plantering och röjning i beståndsanläggningskedjan. Kostnaderna för skogsvården är relativt höga och kostnadsutvecklingen har på senare år dessutom varit mindre gynnsam än för avverkning och terrängtransport.

Det är därför viktigt att rationalisera skogsvården samtidigt som kvaliteten i föryngringarna måste bibehållas eller höjas, till exempel genom att öka andelen överlevande plantor.

Men hur hänger egentligen de olika skogsvårdsåtgärderna ihop? Hur påverkar de tidiga åtgärderna kvalitet och kostnad för de kommande länkarna i kedjan? Skogforsk försöker nu täppa till kunskapsluckorna med hjälp av litteraturstudier, kalkyler baserade på befintlig kunskap samt etablering av nya fältförsök.

Läs fördjupning

Kan totalkostnaden för skogsvården sänkas?

Ett helhetsperspektiv i beståndsanläggningen handlar om att minimera den totala kostnaden för hela beståndsanläggningskedjan, d.v.s. från första föryngringsåtgärd efter föryngringsavverkningen fram till att ungskogen är röjd för sista gången, normalt vid 3-4 meters höjd. Tanken är att fördela kostnaden optimalt på de olika föryngringsåtgärderna markberedning, plantering och röjning.

Helhetssyn med förhinder

Men när ett bestånd ska anläggas prioriteras idag lägsta möjliga kostnad för respektive skogsvårdsåtgärd istället för att se till kostnaden för hela beståndsanläggningskedjan. Det är ett entydigt resultat från Skogforsks inledande intervjustudie med företrädare för det operativa skogsbruket.

De påtalade svårigheterna och hindren som motverkar en helhetssyn var främst:

  • skogsvårdens status är låg jämfört med virkesanskaffning, vilket leder till en kort planeringshorisont
  • upphandling, planering samt ekonomisk styrning och redovisning är inte anpassade för en helhetsstrategi
  • det finns en stark tradition om hur skog ska föryngras
  • svag tillgång till rätt resurser, exv. passande markberedningsaggregat

 

Litteraturstudie ett första steg

I en litteraturstudie har Skogforsk sett över kunskapsläget. Det finns en del studier från Finland där olika beståndsanläggningskedjor jämförs. Ett resultat från dessa studier är att olika kedjor kan få olika rangordning beroende på vilket mått man använder – enbart biologiska faktorer (överlevnad och tillväxt), om sannolikheten för att uppnå ett visst biologiskt resultat ingår eller om även ekonomiska aspekter inkluderas i jämförelserna.

En central del av litteraturstudien var att sammanställa olika markberedningsmetoders effekter på planterade plantors överlevnad och tillväxt samt lövuppslag (främst björk). Ansatsen var att kvantifiera dessa effekter för att få nödvändiga indata till analyser av olika kombinationer av skogsvårdsåtgärder, d.v.s. olika beståndsanläggningskedjor.

Studien begränsades till plantering av tall och gran på fastmark (mineraljord inom 30 cm från markytan) i Finland, Norge och Sverige. Merparten data kommer från experimentella fältförsök (totalt 11 studier och 42 försök) samt uppföljningar av praktiska planteringar. Mätningarna var gjorda 4 – 27 år efter plantering.

Metoderna fläckmarkberedning, harvning, högläggning samt ”inversmarkberedning” ingår i materialet, men metoderna är ojämnt fördelade bland försöken och det är inte alltid det finns obehandlad kontroll som jämförelse.

Baserat på dessa data och egna bedömningar tycks det finnas en generell effekt av markberedning för planterade plantors överlevnad och tillväxt. Däremot finns det inga tydliga generella skillnader mellan metoderna. Men det är många faktorer att ta hänsyn till vid dessa jämförelser, exempelvis att en viss metod lämpar sig bäst på en viss marktyp och om plantorna skyddats mot snytbagge. Etablering av naturlig föryngring, främst löv, gynnas i regel av markberedning – i alla fall på vissa marktyper.

En viktig slutats från litteraturstudien är att det finns stora kunskapsluckor, dels om olika markberedningsmetoders effekter (överlevnad, tillväxt, lövuppslag) på olika marktyper och i olika klimatlägen, dels om interaktionen mellan olika åtgärder. En viktig fråga i det senare fallet är samspelseffekten mellan storleken på en planta och markberedningsmetoden. Det finns några studier rapporterade i ämnet, men försöksdata sträcker sig bara 3-5 år efter planering. Därför är det för tidigt att dra långtgående slutsatser. Avsaknaden av denna typ av kvantitativa effekter för de ingående åtgärderna i kedjorna är också ett hinder för att kunna utveckla konceptet.

Fältförsök kan fylla kunskapsluckorna

De olika delmomenten i beståndsanläggningskedjan är undersökta sedan tidigare, men det finns alltså fortfarande ett stort behov av data från både befintliga och nya fältförsök för att kunna göra analyser och modeller av olika åtgärdskombinationer i beståndsanläggningskedjorna.

Därför har ett nytt fältförsök etablerats, med förhoppningar om att flera ska anläggas. Syftet är att studera interaktionen mellan plantering av två olika plantstorlekar av tall och tre olika markberedningsmetoder med avseende på plantutveckling och uppslag av självföryngring.

Tanken är att följa försöket till ca 3–4 m höjd, bl.a. för att kunna fastställa lämplig tidpunkt för röjning. Nya data från försöket kommer förhoppningsvis att kunna bidra till kalkyler och analyser av de i försöket testade beståndsanläggningskedjorna.

Kalkylexempel ger vissa slutsatser

Slutligen har Skogforsk, baserat på dagens kunskap, gjort exempelkalkyler för några beståndsanläggningskedjor vid plantering av gran och tall. De ska ses som ett förslag på ett principiellt sätt att beräkna totala kostnaden för olika kedjor och vilket resultat man uppnår i form av överlevande träd när de är 3 meter höga.

Indata bygger på kostnader från det operativa skogsbruket och till viss del på data från försök, men även en hel del antaganden har gjorts avseende bl.a. plantöverlevnad och -tillväxt, samt antal röjstammar och röjningstidpunkt. Detta gör att resultaten måste betraktas med försiktighet.

Några slutsatser kan ändå dras, bl.a. att markberedning i de flesta fall ger ett bättre föryngringsresultat: en tätare ungskog av huvudträdslaget (gran eller tall) vid ca 3 meters höjd. Denna höjd uppnås dessutom något eller några år tidigare jämfört med ett alternativ utan markberedning innan plantering. 

Slutsatsen är att sannolikheten för att uppnå målet med beståndsanläggningskedjan ökar med ett aktivt val av föryngringsåtgärder, vilket också optimerar totalkostnaden.

Undersökningen har finansierats av Stiftelsen Skogssällskapet och rapporteras på www.skogssallskapet.se

Nr 24-2017    Publicerad 2017-03-23 07:00
Skogsskötsel
Markberedning
Föryngring
Röjning
Planering
0 Kommentarer
Författare
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.