Varierande resultat i tidigare studier
Åkermark som brukats under lång tid har förlorat i genomsnitt 25-50 % av det kolförråd som fanns då marken var naturlig. Det finns därför en potential att öka inlagringen av kol i tidigare brukad åkermark. Ändrad markanvändning, till exempel beskogning, kan påverka markförrådet på flera sätt, och det har ibland setts som en risk att ännu mer kol kan frigöras till atmosfären efter markbearbetning och beskogning.
De studier som har gjorts av igenplantering med snabbväxande energigrödor har gett lite olika resultat. Det finns studier som visar på större mängder bundet kol, men också mindre, eller ingen skillnad alls. De olika resultaten kan bero på tidigare markanvändning, klimat, jordmån och flera andra faktorer.
En svaghet hos många tidigare studier är att de sällan har följt kolbalanserna över tid på samma yta, utan i stället använt parvisa jämförelser av beskogad och obeskogad mark där markförhållandena sannolikt skiljt sig åt.
Mätningar på samma ytor
I Skogforsks försöksserie har mätningar av kolmängderna i mark, vegetation, energiskogsgrödan och förnan gjorts på samma ytor både före och efter planteringen.
Försöksserien består av fem lokaler från Skåne i söder till Västerbotten i norr. De ligger alla på gammal jordbruksmark. Planteringen gjordes 2009 efter plöjning, harvning och vegetationsbekämpning.

Plantering på tidigare jordbruksmark i ett av försöken, nr III utanför Nyköping. Foto Rose-Marie Rytter.

På fem lokaler finns försök med sex trädslag i stora produktionsytor (40x40 m) med fyra upprepningar per lokal. Förutom Salix finns ytor med gran, hybridlärk, hybridasp, poppel och vårtbjörk.
Provtagning före plantering och efter 5 år
Markprovtagning gjordes på alla ytor före planteringen för att skatta kolmängden ner till 30 cm djup. Provtagningen gjordes om efter fem år (2013). Då mättes också biomassan i stam, grenar, rötter och fallförna på Salix-ytorna. Samtidigt kunde mängden kol i det bildade förnalagret beräknas.
I två av försöken avverkades beståndet efter fyra år, i de andra efter fem år. Den totala kolmängden som bundits var då det kol som fanns kvar i mark, rötter och stubbe, kolet i de skördade stammarna, samt de nya 1-åriga skotten på två av lokalerna.
13 ton kol
Efter fem år hade det totala kolförrådet på ytorna ökat signifikant med i genomsnitt 13 ton per hektar. Drygt 10 ton var kol som bundits i energigrödans ovanjordsdelar. Grovrötter, finrötter och sticklingen under jord stod för 1,4 ton och förna för 1,5 ton. Det markbundna kolet i mineraljorden hade ökat på fyra av lokalerna, men minskat på den femte. I genomsnitt hade mängden inte förändrats.

Totala mängden kol i mark, förna, rötter (finrötter, grovrötter och stickling under jord) och i stam och stubbe. I försök IV och V är kolet i de skördade stamdelarna och de nya skotten hopslagna.
Kolsänka efter fem år
Slutsatsen av försöket är att energiskogsodlingen utgör en kolsänka efter fem år. Den kolmängd som togs ut vid skörd kompenserades genom att andra kolfraktioner ökade.
Innan säkrare slutsatser kan dras behöver fler försök analyseras över en längre tid eftersom koldynamiken kan variera mycket mellan olika jordbruksmarker i olika klimatlägen. Resultaten är dock positiva för plantering av energigröda på jordbruksmark. Inom kort kommer det också att avslöjas hur snabbt de andra trädslagen kan bidra med att binda kol.
Förutom att fungera som en kolsänka på platsen så bidrar energigrödan till en ytterligare positiv klimateffekt. När veden används i värmeverk ersätts fossila bränslen som annars skulle bidragit till att fossilt kol når ut i atmosfären.
I Sverige finns mellan 300 000 och 500 000 hektar övergiven jordbruksmark som skulle kunna beskogas med Salix och andra snabbväxande trädslag. Om jordbruksmarken planteras med poppel-, asp- och videarter skulle 1,7 miljoner ton kol kunna bindas årligen i biomassa och mark. Det motsvarar nästan en tiondel av de antropogena utsläppen i Sverige. Med resultaten från den här studien skulle Salix kunna binda omkring 1 miljon ton kol per år redan under de fem första åren.