Gå till:

Effektivare fältarbete med nya datakällor för skogsbruksplanering

Hur påverkar tillgång till nya datakällor, till exempel från flygburen laserskanning och flygfoton, planläggarnas arbete? Går det fortare? Påverkar det kvaliteten? I denna studie har Skogforsk följt fem erfarna planläggare i deras arbete och jämfört resultaten vid tillgång till olika kartskikt.

Skogliga beslutsstöd för såväl analyser av enskilda bestånd som planering av hela skogsinnehav, är helt beroende av bra indata för att kunna göra analyser och planer av hög kvalitet. Flygburen laserskanning är en metod som kan ge bra skattningar på viktiga träd- och beståndsegenskaper som höjd, grundyta, diameter, trädslag, virkesförråd och fördelningar av dessa. Metoden har potential att bli en viktig komponent i skogsbrukets dataförsörjning. Data från laserskanning ger dock ingen heltäckande information om träd och ståndort.

Kompletterande fältarbete för att mäta och bedöma åldrar, ståndortsegenskaper, åtgärdsbehov, naturvård, gränsdragningar m.m. är fortfarande nödvändigt. Syftet med denna studie var att undersöka hur tillgång till nya datakällor påverkar planläggarens arbete samt att bedöma potentialen för ökad produktivitet och datakvalitet vid skogsbruksplanering.

Vi försåg fem erfarna planläggare med ett antal olika kartskikt, baserade både på laserdata men även flygfoton, som de fick använda för att göra en förhandsavfattning av ett område. De fick sedan ovan nämnd information (grundyta, diameter etc.) sammanställd utifrån laserdata för varje förhandsavfattad avdelning att ta med sig ut i fält. Sedan genomförde vi en tids- och metodstudie av varje planläggare under två arbetsdagar i fält. Efter fältarbetet genomfördes individuella intervjuer med planläggarna samt en gemensam diskussionsdag då fyra bestånd som cirkelytetaxerats, besöktes och diskuterades.

Resultaten visar att planläggarna arbetar med mycket olika hjälpmedel- och arbetssätt. Trots detta är deras prestationer i stort sett likvärdiga. Planläggarna presterar mellan 14 och 18 ha per timmes verktid. Jämfört med objektiv cirkelytetaxering av tre avdelningar så underskattade planläggarna virkesförrådet med i genomsnitt 22 %. Spridningen mellan enskilda planläggare var mycket stor.

Intervjuer och slutdiskussion visar att planläggarna är mycket positiva till nya datakällor för förhandsavfattning och beståndsdata. De bedömer att med bra laserdata och ett inarbetat arbetssätt bör prestationen kunna höjas med ca 50–60 % samtidigt som kvalitet på beståndsvariabler höjs genom lasersdata. Man kan också välja att ta ut den intjänade tiden till att fokusera mer på t.ex. åldersbestämning, åtgärdsbedömning och avgränsningar och därmed höja kvaliteten även på dessa delar i skogsbruksplanen.

I dag blir det allt mer vanligt att det för ett område finns tillgång till olika typer av fjärranalysdata. Tillgången varierar dock stort mellan olika områden. Planläggarnas arbetssätt, utrustning och skattningar av variabler uppvisar stor spridning. Ofta saknas dessutom tydliga kopplingar mellan datainsamlingens genomförande och syftet med olika typer av data kopplat till markägarens mål. Vi tror att utvecklingen av en ”best practice” för skogsbruksplanläggning skulle kunna höja både prestation och kvalitet i planläggningsarbetet. En sådan ”best practice” måste vara flexibel för att kunna hantera olika förutsättningar avseende tillgång på fjärranalysdata samt markägarens mål.

Nr 32-2013    Publicerad 2013-09-17 09:37
Planering
Fjärranalys
0 Kommentarer
Läs mer
Författare
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.