logga
Brackstekel (Coeloides bostrichorum) är en av flera arter som är fiender till granbarkborren. Arterna är viktiga eftersom de kan bidra till att motverka granbarkborreskador i skogen.
Bild: Jakub Siroky
Myrbaggar, styltflugor och parasitsteklar är viktiga naturliga fiender till granbarkborrar. En ny studie gjord av SLU och Skogforsk visar vad som kan gynna respektive missgynna dessa värdefulla arter.

Resultaten från studien presenteras i SLU:s Fakta Skog nummer 3 2023. Myrbaggar, styltflugor och parasitsteklar är de viktigaste fienderna, konsterar forskarna bakon studien, Martin Schroeder, SLU och Jan Weslien, Skogforsk. Mer tall kan gynna myrbaggarna. Parasitsteklarna kan gynnas av ljusare skogar där blommande växter trivs bättre. Vinteravverkning av barkborredödade granar kan missgynna styltflugorna.

Under åren 2018-2022 har granbarkborren (Ips typographus) dödat drygt 30 miljoner kubikmeter gran. Detta är mycket mer än under något tidigare utbrott i Sverige och ger en föraning om vad som väntar i ett allt varmare klimat.

– Därför är det viktigt att förstå vilka de viktigaste fienderna är, vilken betydelse de har och vad man kan göra för att gynna dem och undvika att missgynna dem, säger Martin Schroeder, professor vid institutionen för ekologi på SLU.

Många fiender

Mer än 70 olika arter av fiender har hittats i granbarkborrens gångsystem. De vanligaste fienderna tillhör insektsgrupperna skalbaggar, flugor eller parasitsteklar. Till barkborrarnas fiender hör också hackspettar. Men de är även fiendernas fiende eftersom de kan äta många olika arter av insekter som finns i barken.

Ett exempel på rovlevande skalbaggar är myrbaggar (finns två arter i Sverige). De vuxna myrbaggarna äter granbarkborrar då de angriper träden och myrbaggelarverna äter granbarkborrelarver under bark. Det finns också flera arter av rovlevande styltflugor och parasitsteklar vars larver äter granbarkborrelarver under barken.

Påverkar utbrottets storlek

Granbarkborrarnas fiender kan inte förhindra utbrott av granbarkborre efter storskaliga störningar, som värme och torka som stressar granarna eller stormfällningar. Men de påverkar hur stora utbrotten blir och bidrar till att skadorna minskar snabbare.
I fältförsök har forskare stängt fiender ute från granbarkborreangripna granstammar med hjälp av finmaskiga nätburar, och jämfört med ej inburade. Försöken visar att fienderna kan minska antalet granbarkborrar som kläcks med 25-87 procent beroende på hur många de är och vilka arter som finns på plats.

Det går att gynna fienderna...

Man kan medvetet gynna andra barkborrearter (som inte är skadegörare) som har samma fiender som granbarkborre. Detta kan göras genom att lämna barkborreangripna klena granar eller angripna träd av andra trädslag än gran. Då får fienderna mer mat.

– Mer tall skulle gynna andra barkborrearter än granbarkborren. Tall är också bra förpuppningsplatser för myrbaggelarver på grund av skorpbarken och myrbaggelarverna kan förflytta sig mellan träd då de ska förpuppa sig. Risken för granbarkborreangrepp är också mindre i blandbestånd än i rena granbestånd, säger Jan Weslien professor på Skogforsk.

Genom att sköta skogen så att mer ljus sipprar in i granbestånden kan man öka tillgången till pollen- och nektarproducerande växter. Det ger mer mat till vuxna parasitsteklar som då lever längre och kan producera flera ägg.

...och undvika att missgynna dem

Kunskap om samspelet mellan granbarkborrar och deras fiender är också viktigt att känna till när man bekämpar granbarkborrar. Annars finns risk att antalet fiender minskar mer än antalet granbarkborrar.

– Det gäller till exempel vinteravverkning av granbarkborredödade träd. Då har många granbarkborrar redan lämnat träden samtidigt som de viktiga fienderna styltflugorna finns kvar, säger Martin Schroeder.

Lär mer i SLU:s Fakta Skog nr 3 2023

Nr 24-2023    Publicerad 2023-05-10 11:36

Kommentarer
Det finns ännu inga kommentarer på denna sida. Var först med att ge en kommmenter.
Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar. Var god bekräfta att du inte är en robot!
Författare
Jan-Olov Weslien
Tidigare anställd
Martin Schroeder
SLU