Gå till:

Effekt på granbarkborren och dess fiender vid vinteravverkning av dödade granar

Datainsamling från gran dödad av granbarkborre och nyss avverkad med skördare
Foto: Jan Weslien
Ny rapport har undersökt effekten av vinteravverkning som metod för att stoppa granbarkborreangrepp.

De senaste fyra åren har granbarkborren (Ips typographus) dödat stora volymer granskog i Götaland och Svealand. Den enda bekämpningsmetod mot granbarkborre som man använder i stor skala är avverkning av angripna träd. Dessa forslas sedan bort ut ur skogen, med syftet att reducera den nya generationen av granbarkborrar och att rädda virkesvärden. Det första syftet, att väsentligt reducera antalet granbarkborrar, kan uppnås om avverkningen utförs under sommaren, innan barkborrarna hunnit utvecklas färdigt. Huvuddelen av avverkningarna sker dock under höst/vinter och då finns det flera frågetecken kopplat till hur stor reduktion man kan uppnå.

Barkprover från angripna träd

Det övergripande syftet med studien var att klargöra hur avverkning av granbarkborreangripna träd under vintern påverkar granbarkborren och dess fiender, jämfört med att låta träden stå kvar. Undersökningen utfördes under vintern 2020/2021 i Götaland och Svealand, och består av två delstudier. Den ena innefattar mätningar på 379 dödade granar, före och efter avverkning med skördare. Där var målen att uppskatta andelen av barken (innehållande insekter) som skalas av under avverkningen och överlevnaden av granbarkborrar och dess fiender i den avskalade barken (som blir kvar i skogen). Den andra delstudien innefattar mätningar på 117 kvarstående granbarkborredödade träd. Där var ett mål att uppskatta hur stor andel av granbarkborrarna som övervintrar i träden (resten övervintrar i marken). Ett annat mål var att uppskatta vinteröverlevnaden av granbarkborrar och deras fiender genom att jämföra barkprover från vintern med barkprover från våren på samma träd.

Mycket bark blir kvar i skogen vid avverkning

I skördarstudien minskade andelen kvarsittande bark på träden från i medeltal 88 procent före avverkning till 49 procent direkt efter det att träden upparbetats med skördare (innan skotning). Mindre andel bark lossnade vid avverkning i minusgrader än i plusgrader. I medeltal fanns 57 procent av barken kvar vid avverkning i minusgrader och 34 procent vid avverkning i plusgrader. Den allra viktigaste variabeln för hur mycket bark som satt kvar på träden efter avverkning var hur mycket bark som fanns kvar på träden innan avverkning. I denna studie var andelen bark före avverkning högre än i tidigare undersökningar. Om bark lossnar vid uttransporten av stockarna ur skogen uppskattades inte i denna studie.

Hög överlevnad av granbarkborren och dess fiender i avskalad bark och i kvarstående träd

Ett av de viktigaste resultaten var att vinteröverlevnaden av granbarkborre och fiender var hög både i kvarstående träd och i bark som skalats av under upparbetning. Det finns få studier som belyst detta tidigare och sådana data är nödvändiga för att kunna räkna ut effekten av avverkning på antalet granbarkborrar och fiender.

Stor variation i andel granbarkborrar som övervintrar i barken

I medeltal övervintrade 62 procent av granbarkborrarna i barken på de stående träden, vilket är högre än i tidigare undersökningar. Det fanns en stark positiv effekt av barktjocklek (ju tjockare bark desto högre andel övervintrande i bark) men ingen nord-syd gradient. Betydligt lägre andel granbarkborrar övervintrade i träden som ingick i skördarstudien än i de stående träden. I genomsnitt övervintrade endast 23 procent av granbarkborrarna i barken i skördarstudien. Orsaken till den stora skillnaden är oklar och det behövs mer kunskap vilka faktorer som styr granbarkborrens övervintringsbeteende.

Reduktionsgraden av granbarkborrar varierar

I fyra olika scenarier kombinerade författarna olika värden på andelen av granbarkborrarna som övervintrar i bark och andelen bark som skalas av under avverkning, under givna antaganden om storleken på olika mortalitetsfaktorer (baserade på resultat från denna och tidigare undersökningar). Beräkningarna uppskattar hur stor andel av granbarkborrarna som överlever till våren på en plats där i ena fallet träden avverkas eller i andra fallet får stå kvar. Resultaten indikerar att granbarkborrepopulationen på en plats kan reduceras med upp till cirka 40 procent under gynnsamma omständigheter vid en vinteravverkning (hög andel barkborrar övervintrar i barken och lite bark skalas av), men att reduktionen i praktiken oftast är betydligt mindre.

Granbarkborrens fiender drabbas hårdare än granbarkborren av vinteravverkning

Styltflugor av släktet Medetera är en av granbarborrens största fiender. Tidigare studier har visat att till skillnad mot granbarkborren så övervintrar 100 procent av styltflugorna i barken på granbarkborredödade träd. Studien visar att styltflugorna alltid drabbas mer än granbarkborrarna vid vinteravverkning av angripna träd. Det sämsta utfallet, det vill säga då en låg andel av granbarkborrarna och en hög andel av styltflugorna oskadliggörs, fås när få granbarkborrar finns kvar i träden och lite bark skalas av vid avverkningen. Den högre dödligheten bland styltflugor än bland granbarkborrar ökar inte risken för att träd dödas nästa vår eftersom styltflugorna lever på granbarkborrens utvecklingsstadier under bark och alltså inte på de angripande granbarkborrarna. Denna obalanserade dödlighet kan dock öka produktionen av granbarkborrar följande år. Det är inte möjligt att förutse hur mycket produktionen skulle öka eftersom det finns många okända faktorer som kan kompensera för den oproportionerligt stora förlusten av styltflugor jämfört med granbarkborrar.

Vägledning framåt

Författarna avslutar rapporten med några råd till skogsägare:

  • Sannolikt har vinteravverkning av granbarkborredödade träd ofta en låg effekt på reduktionen av antalet granbarkborrar. Avverka därför angripna träd så snart som möjligt efter att angreppet upptäckts. För bästa effekt, skall angripna träd avverkas innan barkborrarna utvecklats till adulter eftersom larverna då dör i avskalad bark. Om detta inte är möjligt skall man sträva efter att avverka träden innan barkborrarna börjat lämna träden för övervintring i marken.
  • För att kunna få en effekt av vinteravverkning är det viktigt att det finns mycket bark kvar på träden innan avverkning. Detta kan variera stort mellan olika bestånd. Om det finns lite bark kvar på träden kommer effekten alltid att bli låg, även om avverkning sker i minusgrader och lite bark lossnar vid avverkning. Träd som saknar bark innehåller inga granbarkborrar eller fiender.
  • Om det är många angripna träd i beståndet bör man överväga att avverka hela beståndet och därmed rädda virkesvärdet av ännu inte angripna träd eftersom vi vet att risken är stor att angreppen blir omfattande där många granbarkborrar övervintrar.
  • Om det är möjligt kan en avverkning av dödade träd från föregående sommar gärna skjutas upp till nästkommande sommaren efter granbarkborrens huvudsvärmning. Då har de flesta styltflugorna hunnit lämna fjolårsträden och samtidigt kan man hinna ta hand om nya angripna träd medan den nya generationen granbarkborrar ännu är i larv- eller puppstadium.
Nr 11-2022    Publicerad 2022-03-15 07:30
Skogsskador
Insektsskador
0 Kommentarer
Läs mer
Författare
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.