Kolbottnar
Ett av de vanligaste exemplen på lämningar som finns i den svenska skogen är kolbottnar. I de tre olika skanningar ser vi tre kolbottnar, två registrerade i FMIS och en ej registrerad (figur 1–3). Den längs till vänster är genomgående svåridentifierad genom de tre exemplen. Den mittersta går från ganska svåridentifierad till tydlig och den högra från ganska urskiljbar till mycket tydlig.
Figur 1-3. Kolbottnar nationella höjdmodellen © Lantmäteriet, kolbottnar Laserdata skog © Lantmäteriet, laserdata skanning på SCA:s mark © SCA.
Ladda ner bilaga med högupplösta bilder (PDF)
Fångstgropar
En annan mycket vanlig lämningstyp är fångstgropar. Här ser vi en del av ett fångstgropssystem i de tre olika versionerna (figur 4–6). Med så tydliga spår som välbevarade fångstgropar verkar den högre upplösningen inte göra någon skillnad. Lägg märke till hur harvspåren blir tydligare i takt med att upplösningen blir högre.
Figur 4–6 Fångstgropar nationella höjdmodellen. © Lantmäteriet. Fångstgropar laserdata skog. ©Lantmäteriet. Fångstgropar skanning på SCA:s mark 2019. © SCA
Boställen och husgrunder
Lämningar i form av gårdar och tomter kan innehålla en rad olika exempel på lämningar. I de tre nedanstående återgivningarna av ett boställe ser vi hur en kolbotten och framför allt en stig går från att anas till att framträda mycket tydligt i den sista bilden (figur 7–9). Resterna av själva huset är däremot svåra att identifiera.
Figur 7–9 Boställe nationella höjdmodellen. © Lantmäteriet. Boställe laserdata skog. © Lantmäteriet. Boställe skanning SCA:s mark 2019. © SCA.
Husgrunder är ofta svåra att identifiera. Se föregående exempel (figur 7–9). I figur 10–12 syns en mycket tydlig grund. I figur 10 kan det vara svårt att skilja från andra ojämnheter i landskapet, men i det två senare och kanske framför allt i figur 12 ser man en fyrkantig konstruktion.
Figur 10–12 Husgrund nationella höjdmodellen. © Lantmäteriet. Husgrund laserdata skog. © Lantmäteriet. Husgrund skanning SCA:s mark 2019. © SCA.
Blir det bättre?
På det lilla underlag, av det som SCA skannade i Västernorrland, går det inte att dra generella slutsatser för hela landet. Det är känt att variationer i geologi spelar stor roll för hur lättolkade bilderna är. I de presenterade exemplen ser vi däremot att vissa objekt framträder tydligare med högre upplösning. Stigen i anslutning till bostället (figur 7–9) är ett objekt som blir riktigt tydlig först i den högsta upplösningen. Husgrunden (figur 10–12) är ett objekt som är så pass framträdande att det syns i alla upplösningarna, men i de två högsta upplösningarna står det utom tvivel att det rör sig om en konstruktion. Fånsgstgroparna (figur 4–6) syns bra i alla versioner och kolbotten längst till väster (figur 1–3) blir egentligen inte tydligare med högre upplösning.
Vi kan alltså ana förbättringar i tunna objekt såsom stigen och harvspåren mellan de två senaste skanningarna. Det finns också objekt där den tätare skanningen har liten eller ingen effekt, såsom fångstgroparna som syns bra hela tiden och kolbotten som inte syns riktigt bra i någon version.
För att säkert veta nyttan av en landsomfattande tätare skanning som den gjord på SCA:s mark och den insats det innebär behövs grundligare studier som även inkluderar fler lämningstyper i olika landskap.
